Publicerat
Kategori: Novell

Tina får en överraskning

Kapitel 1

Tina får ett samtal.

D
et var en klar morgon i början av mars, solen sken och man kunde känna att det var vår i luften, det var som gjort för en shoppingtur i stan. Tina gjorde sig i ordning för resan in till stan. Det var inte någon längre sträcka, kanske 1,5 mil. Tina såg fram emot att få en ledig dag, så här mitt i veckan, det brukar bara vara söndagarna som hon var ledig annars.
Men den här dagen skulle hon få ett utmärkt tillfälle att shoppa inne i stan. När hon var klar för avfärd gick hon till bilen som stod precis utanför den massiva ekporten. Hon gick med glada steg mot dörren, när hon kom ut i hallen ringde telefonen. Hon vände tillbaka för att svara. Det var en advokat, som presenterade sig som Claes von Richtenstierna. Han frågade efter Christina Silver,
– Ja, det är jag, svarade hon.
– Jag skulle vilja boka en tid för ett möte här på mitt kontor, har ni möjlighet att komma idag?
– Ja visst det går bra, sa hon.
– Vilken tid passar er bäst?
– I eftermiddag? föreslog Tina.
– Hur dags? kl 2?
– Ja det blir bra, sa Tina.
– Då säger vi det. Vet du adressen, förresten?
– Nej…sa hon tveksamt.
– Kungsgatan 12, svarade han.
– Då kommer jag klockan två i eftermiddag, adjö så länge, sa Tina.
– Adjö då, sa han, vi ses kl 2 i eftermiddag då.
– Ja det gör vi, sa Tina och la sakta på luren.
När hon satte sig i bilen var hon på ett strålande humör, hon undrade lite vad advokaten ville henne.
När hon närmade sig staden, så fick hon se en reklamskylt med billiga byxdressar på Åhléns. Jag kanske skulle ta mig en flukt på vad dom har att erbjuda i klädväg, tänkte hon medan hon körde till varuhuset ifråga. Trafiken flöt lugnt och när hon svängde in på gatan som varuhuset låg på så fick hon syn på en gammal flamma som hon hade haft sällskap med för några år sedan. Hon hälsade på honom, och parkerade bilen vid kanten. Då kom han leende, rakt emot henne. Hans namn är Tommy Cederström och han är mörkhårig, smal, och c:a 180 cm lång, och en mycket vårdad ung man.
– Hej Tina, sa han och kramade om henne, det var roligt att träffa dig igen, hur lever livet med dig då?
– Jo, tack det är jättebra med mig, hur mår du själv?
– Bara fint, jag har precis börjat på ett nytt jobb som datatekniker.
Vad jobbar du själv med?
– Jag jobbar som sekreterare, bland annat, hos en familj utanför stan. Men jag tar även hand om deras tre barn.
– Har du bråttom, frågade han, eller har du en stund över för en fika?
– Det skulle faktiskt sitta fint med en kopp kaffe, sa hon. De gick in på varuhuset, där finns det en restaurang på övervåningen, med en underbar utsikt. Hon tog en kopp kaffe och ett wienerbröd, Tommy tog också kaffe och en kanelsnäcka, de satte sig vid ett fönsterbord, Tina tittade sig lite förstrött omkring i lokalen för att se om där fanns fler bekanta ansikten. Hon vände sig mot Tommy och sa – Den här dan börjar verkligen bra, först får jag ett telefonsamtal ifrån en advokat, och jag fick träffa dig igen, kan dagen bli bättre?
De samtalade en stund till när han plötsligt tittade till på klockan och hajade till.
– Jösses, sa han vad tiden har gått fort jag får nästan rusa, men det var jättekul att träffa dig, hoppas vi kan göra om det snart igen, sa han förhoppningsfullt.
– Du kan få mitt kort sa Tina och gav det till honom. Hon tittade längtande efter honom, sedan drack hon upp sitt kaffe och reste sig från stolen. Hon gick ut från restaurangen, strax utanför lokalen var klädavdelningen, hon tittade lite på kjolarna och byxdressarna, som de sålde billigt, men de var inte i hennes smak.
När hon var på väg ut ur affären träffade hon en gammal bekant sedan skoltiden – Anita Blomgren,
– Är det verkligen du Anita, utbrast Tina glatt, det var länge sedan men vad roligt.
– Hej Tina! Hur lever livet med dig? sa Anita och kramade om Tina.
– Jo tack det är bara bra, hur är det med dig själv? sa Tina.
– Det är jättebra, har du sett att dom säljer billiga byxdressar?, sa Anita. Men jag tyckte inte att dom var i min smak direkt, dom är ganska färglösa tycker jag.
– Ja, jag tittade som hastigast på dem bara, jag får komma tillbaka senare och kolla in dem lite bättre, nej nu måste jag rusa vidare, sa Tina, det var roligt att träffas.
– Kan vi inte ta en fika ihop någon dag, frågade Anita.
– Jo jätte gärna, här får du mitt kort, ring mig snart, lova det!
– Ja, det ska jag göra, ta väl vara på dig, sa Anita.
– Ja, det ska jag, och du också, sa Tina. Vi hörs snart.
Hon tittade på klockan och såg att den var strax över 11. Hon gick till bilen och körde en sväng ut mot hamnpiren. Där var så vackert efter en stund tittade hon till på klockan, oj! Tänkte hon vad tiden sprungit iväg, redan halv två. Hon startade bilen, för hon ville komma i tid. Hon var inte helt säker på vägen, så hon ville ta god tid på sig. Det var tur att jag tog lite extra tid på mig, tänkte hon. Efter en kvart hittade hon adressen.
Hon parkerade bilen och gick upp till hans kontor.
När hon kom upp till hans kontor togs hon emot av hans sekreterare, Lisbeth.
– Hr Richtenstierna sitter i telefon just nu, om ni vill vänta här, så tar han strax emot er.
– Ja, gärna det, svarade hon.
Hon hade precis satt sig ner när han kom fram till henne.
De tog i hand och presenterade sig för varandra.
– Christina Silver, sa hon.
– Claes von Richtenstierna, svarade han.
Hon följde med honom in på kontoret.
– Jag har en tråkig nyhet att berätta för er, er faster Betty, Elisabeth Silver har just gått ur tiden, och hon har testamenterat hela sin kvarlåtenskap till er, och det är rätt mycket det rör sig om.
– Jag får beklaga sorgen, sa han.
– Ja, det här var verkligen tråkigt, sa Tina och helt oväntat faktiskt. Jag hade hoppats på att få se henne i många år ännu. Det var tråkigt att faster Betty inte fanns ibland oss längre, tänkte hon, men det var många år sedan de träffats, ja de hade inte setts sedan Tina hade flyttat till stan för snart 6 år sedan.
– Elisabeth efterlämnade lite, som hon ville att du skulle få överta, avbröt Claes hennes tankar. Så om vi tar det från början. Hennes stuga ute på Wärmdö är din nu, liksom dess inventarier. På banken hade hon två konton, det ena var ett lönekonto med behållningen 18 231 kr och 89 öre. Det andra var ett sparkonto med 269 534 kr och 92 öre.
Dessa belopp kan jag sätta in på ditt bankkonto om du vill?
– Ja, det vore bra, tack, sa Tina, lite omtumlad av den glada nyheten.
Hon reste sig upp och tackade honom för det trevliga mötet.
När hon gick ut från byggnaden var hon glad och upprymd men ändå samlad.
Hon gick fram till bilen, steg in och satte sig bakom ratten. Då insåg hon, vad hon precis hade fått reda på.
”Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem, då ska jag tänka över hur jag ska placera mina pengar” tänkte hon.
När hon körde genom stan och ut på utfartsleden så kände hon sig som om hon blivit född på nytt. Tankarna virvlade runt som höstlöv för vinden.
”Det här måste jag fira på något sätt” tänkte hon, medan körde hemåt. ”Jag väntar tills jag har fått pengarna insatta på mitt konto” sa hon tyst för sig själv.
Väl hemma, så pratade hon med sin chef, Rune van Otter och begärde tjänstledigt ett ½ år, vilket han biföll med en gång. Samma kväll packade hon lite kläder och toalettsaker i en resväska sedan körde hon in till stan igen, där tog hon in på ett hotell.
Hon tänkte, ”att jag säger ingenting om arvet ännu, för jag vill tänka över, och planera, mitt nya liv i lugn och ro”.
Men först ska jag ha mig en dusch, en god middag och få mig en god natts sömn, tänkte Tina medan hon packade upp sina kläder och toalettsaker.”
När hon var klar med uppackningen så klädde hon av sig och slängde på sig sin morgonrock, när hon gick in i badrummet, innan hon klev in i duschen tog hon av sig rocken och hängde den på kanten av stolen utanför duschen. Hon lät det ljumna vattnet värma sin kropp, sen tvättade hon håret, hon tvålade in sig från topp till tå, och lät sedan vattnet skölja av henne tvållöddret. Därefter tog ett badlakan och torkade av sig och klädde på sig sin morgonrock.
Hon slog numret till rumsservice, för att beställa upp lite god mat och en balja java.
Medan hon väntade på att maten skulle komma upp så gjorde hon sig iordning. Hon stängde på TV:n där var det bland annat ett program om hur det var att vara en firad Hollywoodstjärna.
Det hördes en knackning på dörren.
– Ja, sa Tina, vem är det?
– Rumsservice, hördes det en bekant röst utanför dörren.
Tina reste sig upp för att öppna dörren. Därutanför stod Anita Blomgren.
– Hej Anita, sa Tina jobbar du här?!?
– Ja jag extraknäcker här ibland, för att dryga ut kassan, svarade Anita.
– Ja ibland får man ta det jobb som erbjuds.
– Ja jobben växer inte på trän precis. Här är det du beställde, jag hoppas det smakar, sa Anita och gick mot dörren.
Anita gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Tina följde efter henne för att låsa dörren.
Hon satte sig framför TV: n igen, för att äta medan hon tittade på programmet som visades i ZTV.
När hon ätit klart tog hon en kopp kaffe och bläddrade lite mellan de olika kanalerna på TV: n. Det var inget som hon direkt ville titta på så hon stängde av TV: n och klädde på sig för att se om det var något intressant uppträdande på hotellets restaurang. Där spelade ett berömt dansband som heter Streaplers.
Hon satte sig vid ett ledigt bord och lyssnade på dem. De var väldigt skickliga på att spela och sjunga.
Hon satt kvar ett par timmar, dansade lite också ibland. När klockan närmade sig 1 så gick hon upp på sitt rum och kröp till sängs. Det tog en stund innan hon kunde somna, men till slut sov hon, och hon sov gott hela natten.














Kapitel 2

Att bli ekonomiskt oberoende.

N
ästa morgon vaknade hon pigg och utvilad vid 10-tiden. Hon gick in i duschen och tog en snabbdusch. Sedan klädde hon på sig och gick ner i restaurangen för att få i sig lite frukost som bestod av flingor och filmjölk, två smörgåsar med skinka och tomat och en kopp te.
Hon åt i lugn och ro och när hon tittade på klockan visade den bara på 1115. Medan hon satt där och åt, kom hon att tänka på den stugan som hon hade fått ärva. Jag kan kanske åka ut till den för att se i vilket skick den är i, tänkte hon. Sagt och gjort, när hon var klar med maten så tog hon bilen ut till den lilla stugan.
Hon blev stående en stund utanför stugan, ja stuga och stuga föresten, det kunde man väl knappast kalla den, snarare en större villa med en stor underbar tomt. Hon gick in i huset och tittade sig omkring, det var 15 sovrum på övervåningen samtliga med eget badrum och ett TV-rum. På nedre våningen var det ett stort vardagsrum, 8 gästrum, ett stort kök, ett finrum och ett stort arbetsrum. När hon kom ner i källaren så var där en gillestuga och tvättstuga med torkrum och ett rum för till exempel hobbyverksamhet. Där fanns också ett garage. Tina bestämde sig på stående fot att åka tillbaka till hotellet och checka ut, och flytta ut till huset. Hennes nya adress skulle från och med nu bli:
Bokstigen 11
132 41 Wärmdö.
När hon kom in till centrum igen, så gick hon till en bankomat för att ta ut pengar, för att betala hotellet med, och för att köpa med sig lite mat hem till Wärmdö. När hon fått kontoutdraget så tittade hon två gånger, hennes arv hade redan satts in på hennes konto.
Tina dansade och småsjöng på vägen till hotellet. När hon kommit in i foajén så bad hon om sin nyckel och fortsatte upp till sitt rum. Väl uppe på rummet packade hon ner sina tillhörigheter och gick tillbaka till foajén där hon bad att få betala för sig och lämnade tillbaka nyckeln.
När det var klart bar hon ut sina saker i bilen och körde hem till Bokstigen. När hon var klar med inbärningen av kläder och mat så satte hon sig vid köksbordet för att liksom smälta den här om-tumlande känslan som det innebar att vara ekonomiskt oberoende.
Hon tittade på klockan och konstaterade att den hade hunnit bli 1720. Hon gick upp och valde ut ett rum som hon skulle ha som sitt sovrum, hon bäddade sängen med rena lakan, men brydde sig inte om att lägga på överkastet, för hon tänkte, ”att det går snart till jag ska gå och lägga mig, så överkastet lägger jag på i morgon bitti i stället”. Eftersom alla sovrummet på övervåningen hade badrum så tog hon med sig sina toalettsaker in i badrummet och ställde in dem i badrumsskåpet. Hon gick husesyn en gång till, sedan hon gick in i arbetsrummet för att se vad som kunde finnas där. På skrivbordet stod en telefon som hon kontrollerade att den fungerade, det gjorde den. När hon satt i arbetsrummet och filosoferade kom hon att tänka på hur bra det hade varit med en dator, som hon kunde sköta sin ekonomi med bl a. ”Jag kan ju använda den till så mycket mer också förstås”, tänkte hon. Jag kör in till stan i morgon bitti och köper mig en dator, bestämde hon sig för. Jag ska även ordna med en internetuppkoppling också. Och så ska jag passa på att skriva över telefonabonnemanget på mig samtidigt. Efter en stund gick hon tillbaka ut i köket för att duka fram lite mat till sig. Hon bryggde lite kaffe, stekte ägg och bacon, sedan ställde hon fram en kopp, och tog fram bröd och smör. När hon var klar satte hon sig för att äta. När hon ätit färdigt gick hon ut i vardagsrummet och stängde på TV: n för att se om det var något bra program och det var det, de visade en långfilm med Pierce Brosnan som James Bond i filmen Goldeneye. Filmen hade precis börjat så hon satte sig tillrätta i soffan.
När filmen var slut satt hon kvar ytterligare en stund, men eftersom klockan hade hunnit bli midnatt så gjorde hon sig iordning för natten och kröp ner i sängen. Där låg hon och tänkte lite på vad som hänt under dagen och efter en stund somnade hon.
Morgonen därpå var en solig och vacker dag, hon kände sig mer utvilad än hon gjort på många år.
Tina gick in i badrummet och tog en skön uppfriskande dusch och tog sedan på sig sin morgonrock, därefter gick hon ner i köket för att duka fram lite mat. Hon bryggde kaffe och tog fram flingor och filmjölk, smör, pålägg och bröd. Hon tittade på klockan och konstaterade att den var 10. Innan Tina satte sig stängde hon på radion som stod i fönstret.
Tina planerade lite vad hon skulle göra under dagen. Det jag ska göra allra först tänkte hon är att köpa mig en dator och gå in på Telia och ändra telefonabonnemanget samt teckna ett intenernet-abonemang.
Hon gick upp till sitt rum och gjorde sig redo för dagen. När hon var klar tog hon sin handväska och bilnycklarna och gick ner till garaget där bilen stod.
När hon kört ut bilen stängde hon garageporten och körde in till stan. Förmiddagen var ljummet vårfräsch och man riktigt kunde känna den annalkande sommaren.
Tina kände sig riktigt glad där hon satt i bilen. Hon tänkte på var hon skulle handla under dagen förutom datorn och abonnema-ngen på televerket så skulle hon se om hon inte kunde hitta sig lite vårkläder också.
Men hon tänkte ta det tråkigaste först, att ändra telefonabonne-manget så att det var hon själv som stod för fakturorna och teckna ett internetabonnemang också. Hon blev lovad att det skulle var på kopplat senare under dagen.
När hon var klar med det så gick hon och shoppade sig lite kläder och skor.
När hon var nöjd med de inköpen, gick hon till bilen med kassarna. Hon såg en datoraffär på väg till bilen, den återvände hon till efter att ha lämnat kassarna i bilens bagageutrymme.
Hon tittade sig omkring lite i affären innan hon bestämde sig för vilken dator som hon skulle ha, en snabb sak med 90 GB på hårddisken och 128 MG i ramminnet. Hon köpte också en skrivare, kamera, digitalkamera, digitalvideo, scanner och CD-brännare till datorn.
Mycket nöjd med sitt förvärv lastade hon in datorpaketet i bilen och körde hem till Wärmdö igen.
Väl hemma bar hon in sina nyinköpta varor. Hon bar in kartong-erna med datordelarna i. När alla kartonger var inburna i arbets-rummet började hon koppla ihop de olika delarna, det var inte utan att hon skickade en tanke till reklamen i TV: n där det är en man som ska plocka ihop en dator med hjälp av en avbitartång bland annat. Efter en hel natt har han i alla fall kommit så långt att han har fått ihop datorn, men letar efter strömbrytaren, ON ON ON?!? Säger han medan han intensivt letar efter strömbry-taren.
Nåväl, Tinas försök till hopmontering sker utan några större bravader, och utan avbitartång. Så efter en halvtimme kan hon köra igång datorn. Hon får först installera de olika tillbehören till datorn, det går smärtfritt. Efter det att hon är klar med installationerna, kollar hon på skoj om hon kommer ut på ”nätet”. Jojomensan, det går det, utan problem.
Efter litet surfande kopplar hon ner modemet. När hon tittar på klockan ser hon att det är dags för en matbit. Hon går ut i köket och lagar middag. Hon känner för en god bit rostbiff som hon steker i ugnen och gör en potatissallad till den. Hon sköljer grönsakerna till salladen som hon ställer på bordet. Hon dukar fram tallrik, ett glas och bestick till sig.
När hon ätit färdigt dukar hon av bordet och ställer in disken i maskinen.
Klockan har nu hunnit bli halv sex och Tina sätter sig en stund vid datorn igen. Där finns många intressanta program som hon provar. Tina har lite datavana eftersom hon använt dator hos van Otters.
Mest intresserad blev hon av ett program som heter Powerpoint, där kan man göra olika bildspel. Tina exprementerar lite och gör en del bildspel mest på skoj.
Så hittar hon ett annat program som heter FrontPage, där hon kan göra olika hemsidor.
När klockan närmar sig 8 brygger hon sig lite kaffe och ställer fram lite mat, hon sätter sig och äter framför TV: n. Hon bläddrar mellan de olika kanalerna, hon har enbart Svt1, TV2 och TV4, ännu och fastnar för ett program på 2:an som heter ”Plus” som tar upp olika orättvisor som man som konsument kan råka på. Medan hon satt och åt, hörde hon en duns utanför fönstret. Hon reste sig och gick fram till fönstret och tittade ut, därutanför stod en liten kille på ungefär 4 år, han grät och hulkade, tårarna rann och han såg jätterädd ut. Tina gick ut, och lyckades få honom att följa med in. Och han följde med in, med en viss tvekan. Tina frågade honom om han var hungrig, pojken nickade, så Tina dukade fram ett glas till honom. Han satte sig i soffan och tittade på henne med stora frågande ögon. Hon log mot honom och frågade vänligt vad han ville ha, han sänkte blicken och sa lågt, att han ville ha en mörk smörgås med skinka på, och lite mjölk. Tina bredde honom en smörgås med skinka och hällde upp mjölk i hans glas. Sedan sa hon:
– Jag heter Tina, vad heter du?
– Jag heter Stoffe, sa pojken.
– Var bor du? undrade Tina.
– Jag bor en liten bit härifrån, men mina föräldrar är inte hemma, det var en tant som skulle se efter mig, men hon var så dum, hon slog mig, och kallade mig för ungdjävel, så sa hon att hon skulle döda mig om jag sprang hemifrån. Jag vågar inte gå hem förrän mina föräldrar kommer hem. Kan jag inte få stanna hos dig en stund, bad han.
– Jo det är klart att du får, sa Tina. När kommer dina föräldrar hem undrade hon. Sa dom när de skulle komma?
– Nej inte vad jag kommer ihåg, sa han.
Nåja det löser sig nog tänkte hon, jag avvaktar så får jag se när dom kommer, då ringer jag till dem, och talar om var deras son är.
– Jag har inte sett dig här förrut, när flyttade du hit? undrade Stoffe.
– Jag flyttade hit ut i förrgår, sa Tina, jag har bott på den andra sidan om stan förrut, sa Tina.
– Vi äter färdigt först, sa Tina. Jag tycker nästan att det är lite kyligt här inne eller vad tycker du Stoffe?
– Jo lite, men det var kallare ute.
– När vi ätit färdigt kollar jag om jag kan få igång värmepannan. OK?
– OK!
När de ätit färdigt satte Tina in maten och ställde in disken i diskmaskinen.
– Kom Stoffe! sa Tina, så ska vi se om vi kan få igång värmepannan. Stoffe reste sig från stolen och följde med Tina ner i källaren. Hon gick fram till pannan och kollade hur mycket olja det var på den, det var nästan fullt. Tina satte igång pannan och de gick upp igen. Väl uppe i vardagsrummet, så stängde Tina på TV: n och Stoffe satte sig på golvet framför TV: n för att titta på ett naturprogram som följde efter Plus, som hon ville se. Tina hämtade in lite ved, för att göra en brasa i kaminen också, så att det skulle bli varmt snabbare. Hon tände brasan i kaminen som var i vardagsrummet. Och sedan dröjde det inte länge förrän det blev varmt och skönt i huset. Stoffe reste sig upp från golvet och satte sig i soffan istället. Han kröp upp i soffan och lutade huvudet mot ryggstödet. Hans ögon blev tyngre och tyngre, och efter en stund sov han. Tina hämtade en filt som hon hyllde på honom så han inte skulle frysa. Hon satte sig för att titta på TV: n en stund med när klockan började närma sig halv 12 bestämde hon sig för att gå upp och lägga sig.
Hon bar upp den sovande pojken i sovrummet, och bäddade ner honom i den andre sängen som fanns i hennes rum. Hennes säng, och alla sängarna i sovrummen var dubbelsängar, men vissa av dem var två enkelsängar som var hopskjutna till en dubbelsäng, men inte hennes egen säng, den var en hel dubbelsäng. Så hon kröp ner på den andra sidan av sängen. Efter en stund sov även hon.

Fortsättning följer…

Skriven av: Margita Blomberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Har gett ut flera böcker bl.a. en roman om våld i nära relation, en bok med 19 mini-rysare, diktböcker, nyligen en bok med positiva texter…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Silverblomma