Publicerat
Kategori: Novell

Tiokronan


Lägenhetens speciella lukt tränger sig in i mina snuviga näsborrar. Jag dricker en varm kopp te för att försöka lugna halsontet samtidigt som jag försöker koncentrera mig på alla löv som faller till marken utanför köksfönstret. Jag ska precis ta en till klunk då jag hör mamma stå i hallen och ropa:
- Elsa, skynda på nu. Jag vill iväg innan han stänger!” hon låter allvarlig så jag svarar bara med ett enkelt:
- Okej, jag ska skynda mig!”
Jag letar fram mina slitna, fula, blå foppatofflor som ligger huller om buller under massor av andra skor och kläder som varken jag eller mamma orkat plocka upp. Så klart kombinerar jag dom med min illröda jacka - Snyggt Elsa. Mamma har såklart på sig sin nya svarta skinnjacka och sina så kallade loppis skor.
- Men du, det är September! Inga foppastofflor! Kom igen nu, skynda på! “ Mamma suckar och börjar gå ut mot bilen.
- Jaja. Som du vill!” Jag hoppar istället i mina svarta jumpaskor (som för den delen är för små), låser lägenhets dörren och springer efter mamma in i bilen.

Där på den stora motorvägen bland stora lastbilar och långtradare kör vi med vår lilla röda Volvo. Mamma spelar maroon 5s nya låt “Sugar” medans jag fantiserar om olika saker och kollar ut på dom stora fälten som ligger så stillsamt och tätt in till varandra. I djungeln av Skånes backar kör vi upp, och ner om och om igen tills mamma svänger in på en liten grusväg som ser ut att behöva fyllas på med grus. Det är allt tur att volvon är så liten då den stora majsen nästan trillar ut på vägen.
- Snart framme!” Säger mamma, och hon låter så härligt glad, nästan som man får rysningar på något sätt..
- Bra, klockan är bara 14.37 så du.. eller rättare sagt vi har ju gott om tid på oss.” Jag försöker låta glad, för mammas skull, även om jag tycker loppisar är dö tråkigt.

Vi hoppar ut på en liten uppfart där det redan står fem bilar parkerade. Det är en stor ladugård brevid det stora gula (ganska fula) huset som ser ut att behövas målas om då färgen börjat lossna från träpanelen. Brevid den nästan spöklika ladugården är det en stor skyllt som det står loppis på, så jag antar att det är där inne loppisen är. Mamma är snabb och är redan inne - såklart. Jag går in genom den stora ladugårdsporten. Min blick går direkt mot mamma där hon står och pillar med ett rostigt silver halsband, kanske till hennes smyckessamling. Jag kan faktiskt säga att det inte var så spöklikt där inne , det var nästan hemtrevligt för att vara en gammal ladugård. Jag går mot ställningen som står längst in i högra hörnet där det hänger olika halsdukar. Mina fingrarna dras mot en röd halsduk med vita rosor, jag kan bara inte låta bli att röra på den.

- Den där, det var min frus favorit. Hon var lika vacker som du, rött lockigt hår och klarblåa ögon” Säger en röst.
Jag vänder mig hastigt om, brevid mig står en äldre man. Han har grått hår och skrovligg röst.
- Var är din fru?” , Är det enda jag får ur mig. Fast innerst inne vet jag nog vart hans fru är.
- Hon gick bort i cancer för 2 månader sedan. Jag har inte råd att bo här och måste sälja alla saker som var hennes.. “ Han låter ledsen men ändå stark i rösten på något sätt.
- Åh nej. Jag beklagar verkligen.. “ Jag harklar mig och lägger en hand på hans axel, han ler.
- Du är en rar flicka, ta vara på det.” Han ler ännu en gång och sträcker fram sin skrynkliga hand mot min.
- Här, en tiokrona. Kanske inte så mycket, men det räcker till en lott” Säger han och lägger den i min hand.
- Åh, så snällt av dig. “ Jag blir alldeles varm inombords och håller tian hårt i handen.

Några sekunder efter kommer mamma rusande. “Älskling! Kolla vad jag har hittat! Ett silversmycke med en berlock! Åh, perfekt till min samling!!” Hon ler och säger till mannen:
- Här har du.” Hon ger honom en 50:lapp.
- Men, den kostar endast 10 kronor!” Han ser nästan lite chokad ut.
- Äch! Behåll den!” Mamma skrattar och skakar hand med mannen.
- Tack ska ni ha.“ Säger han och börjar gå mot det gula huset.
- Detsamma!” Säger jag och vi börjar gå mot bilen.

Det har redan börjat skymma lite smått när mamma svänger av från den lilla grusvägen och kör ut på den ovanligt tysta motorvägen. Jag försöker somna, men mina tankar hindrar mig. Jag tänker på mannen, som gav mig tiokronan. Det är inte ofta folk ger mig en slant, men den där mannen, som inte lät särskilt pengarik, kunde ge bort en tiokrona, som för hans del kanske var värd mycket mer än bara tio kronor. När jag tänker på det blir jag alldeles varm, typ som när man är kär… fast lite annorlunda. Mina ögonlock försöker stängas ännu en gång, men jag försöker att hålla dom uppe, för jag har bestämt mig att jag ska köpa en lott, idag. Eller rättare sagt ikväll.


Mamma svänger in på storgatan medans regndropparna dräller ner för bilfönstret. Någon stans i fjärran ser jag den lysande, röda… ICA SKYLTEN! Jag hoppar till av någon form av glädje och skriker..
- Mamma! Jag måste in på Ica, det är akut!
- Men kära nån, vad du skräms! Okej, om det är så akut får du väl springa in. Men du får raska på! “ Säger hon och vi börjar vår lilla färd mot den lysande röda skylten.

Det första som jag möter med blicken när jag går in genom dom automatiska dörrarna är ett äldre par som verkar tjaffsa om några handdukar. Det brukar alltid vara kö till kassorna men ikväll är dom nästan tomma på folk, måste vara skönt för personalen. Jag sneddar förbi brödavdelningen och går med snabba steg mot det ljusgrå lilla rummet där gubbarna som brukar spela på hästar sitter. Men ikväll sitter endast en skrynklig gubbe sitter där och stirrar in på skärmen i sin ensamhet.
Kan jag hjälpa fröken med något nu så här en måndag klockan 21.03?”
En tant i den lilla kassan ler mot mig. Jag harklar mig och försöker se glad samtidigt som jag säger,
- Jo, jag skulle nämligen vilja köpa den där lotten.. “ jag pekar mot den som hänger lite snett på tråden, längst upp åt höger.
Hon tittar på mig och skrattar.
- Absolut, tiokronor tack!” säger hon.
Jag svarar endast med ett leende.Hennes håriga arm sträcker sig för att ta ner min lott, den som hänger allra längst upp till höger. Det pirrar till i magen och jag kan knappt bärga mig tills jag får skrapa den. Jag skyndar mig ut från den tysta affären med ett leende. Mamma sitter i volvon på mitten av parkeringen, jag springer fram och öppnar bildörren med en smäll så att mamma nästan hoppar till.
- Där är du ju, tokfia. Nu åker vi hem.” Säger mamma med en trött röst.
Jag hoppar in i bilen och mamma kör ut från parkeringen.

Efter tre minuter ser jag vår lägenhet från bilfönstret. Endast tre små lampor lyser skarpt i den stora byggnaden. Jag undrar vart alla håller hus, fast sen slår det mig att dom flesta sover. Mamma parkerar bilen på den vanliga platsen, brevid björken och farbor Ernst vita gamla ford. Jag kliver ur bilen och springer mot portarna. Jag öppnar dem med ett ryck och börjar rusa upp för alla trappsteg med en stormande fart.
- Elsa! Sch, tänk på att dom andra kan sova!” Mamma låter irriterad och suckar till.
Jag fnittrar lite tyst och fortsätter upp mot vår dörr med tysta steg.

Direkt när jag kommer in slänger jag av mig mina jumoaskor och min illröda jacka. Mamma tar också av sig sina ytterkläder och går in i sitt sovrum. Jag går med hastiga steg in till köket för att hämta en sked att skrapa lotten med. 10 skedar - bara ett val. Vilken sked ska jag ta? Jag velar fram och tillbaka men bestämmer mig för att den rost färgade skeden ska få äran att hjälpa till att skrapa min lott. Mamma kommer in till köket med sitt nya halsband på sig. Hon slår sig ner vid köksbordet och ler mot mig.
- Jag tänkte skrapa lotten.. vill du titta?” Jag ser att mamma ser nyfiken ut, därför frågar jag.
- Såklart jag vill!!” Hon skrattar och jag sätter mig i hennes knä.

Hennes knä är varmt och skönt. Jag känner hur min mage pirrar .Tänk om lilla jag, Elsa Rosenquist skrapar fram en miljon kronor. Nervositeten stiger när jag nuddar med den rostiga skeden på lotten. Jag börjar med att skrapa rutan i mitten. Skeden dras fram och tillbaka till jag ser siffrorna - 25 kr, tja inte alls farligt. Jag fortsätter att skrapa på dom resterande rutorna, då det plötsligt händer det, vänta… är det sant? Jag tittar noga på siffran som jag skrapat fram. EN MILJON! Jag hoppar till. Mamma tar min hand, fyra rutor kvar… Två 100kr, en 1000kr, en 25kr och EN MILJON kr har jag skrapat fram hittils. Nu väljer jah att skrapa rutan längst ner till vänster. Skeden skrapar fram… en miljon kr, IGEN. Jag tror knappast mina ögon.
- Mamma, förstår du att om jag skrapar fram en miljon igen, så blir vi miljonärer?” Jag hör att min röst låter väldigt barnslig men jag är ju trotts allt ett barn.
- Jo, det först?r jag.” Mamma klappar mig på kinden, för innerst inne vet alla vuxna att vinna på en lott, händer bara i en dröm, eller

Mina darriga händer tar upp lotten igen. Ännu en gång skrapar jag. Hela 10.000 kr får jag fram, inte en miljon. Jag håller min ena hand hårt i mammas när jag skrapar den näst sista rutan. Det står lite otydligt, men 25kr igen, jag suckar.
- Äch, upp med humöret! Det är en ruta kvar!” Mammas röst hindrar min energi för att försvinna helt.
Nu gäller det! Jag tar skeden stadigt i min högra hand, tar ett djupt andetag och skrapar. Den här sekunden verkar aldrig ta slut. Jag ser en etta, en nolla, en nolla igen - jag blundar.
- Kan du skrapa det sista? Jag vågar inte kolla…” Jag ger skeden till mamma.
- Ja det kan jag, för din skull.” Säger hon.

Jag hör hur skeden dras fram och tillbaka på lotten. Mamma slutar skrapa och det blir tyst. Jag öppnar mina ögon och ser att mamma stirrar ner på lotten.

- VI HAR BLIVIT MILJONÄRER!” Mamma kastar sig om mig och ger mig en stor kram.
Jag står i hennes famn och är helt mållös tills jag kravlar mig ur mammas grepp och kollar på lotten själv och svarar:
- Ja mamma, det har vi. Du och jag har blivit miljonärer.”

Mamma följer med mig till mitt rum. Hon ger mig en godnatt puss, sedan släcker hon lampan och säger att hon älskar mig, det värmer ett barns hjärta. Den här dagen kommer jag nog aldrig någonsin glömma. Medans jag drar upp täcket och kramar om min stora rosa nallebjörn tänker jag på vad vi nu ska göra med miljonen. En sak är säker, mamma och jag ska baske mig köpa en sådan där choklad fontän! Det kan jag slå vad om!

Skriven av: Okänd

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren