Publicerat 25.07.2003
Kategori: Novell

Titanig novell

Från en början verkar kvällen bli underbar. Musiken är vacker och folk har trevligt. Plötsligt hörs en smäll samtidigt som hela båten skakas om. Ryktena sprids snabbt om att vi tar in vatten! Folk blir panikslagna och försöker fly ..men vart skall dom fly? Kaptenen hävdar att det icke är någon fara, fartyget är ju Englands stolthet ! Titanic det osänkbara fartyget.
Folk lugnar sig litet men oron ligger i luften och stiger för varje minut som går. Osänkbart? jag har börjat tvivla på detta. Efter en stund vet alla att nästan ingen kommer överleva. Livbåtarna är inte tillräckligt många eller stora. Folk samlas på det iskalla däcket, Klass 1 kommer först i livbåtarna . klass 2 och 3 har det mycket svårare! Besättningen försöker skuta upp nödraketerna som än så länge inte har blivit allt förstörda av vattnet som tränger in i ett stort hål i skrovets botten. Endast en båt kommer till hjälp. Båten har nu sakta men säkert börjat sjunka. Och jag vet att jag inte kommer överleva, Men minnet av mig kommer finnas så länge någon kan läsa denna text! Plötsligt hörs ett knakande högt som en åsksmäll. För ett ögonblick trodde jag det även var detta. Sedan kommer vetskapen om att båten har gått i två delar och slukas när som helst av havets djup. Livbåtarna har problem att komma iväg av de stora vågor som bildas av Titanic. Vindarna sliter i alla människor som försöker stå kvar på däcket och inte glida ner i vattnet för att lutningen är så stark. Barnen har slutat skrika och bara tittar med oroliga blickar omkring sig. Jag lägger nu ner min penna för att invänta samma öde som de andra här på båten. Vi väntar på att havets djup skall ge oss evig frid, Att vågorna som slickar båtens däck skall komma närmare och närmare för att sedan täcka oss. Detta är slutet från en till början alldeles underbar resa! Och om någon någonsin hittar Titanic Englands icke längre osänkbara skepp så försök att förstå vad som hänt och låt människor vila i frid....