Publicerat
Kategori: Novell

Tjärnen

Tjärnen

- Hej Lasse skall vi ta en vända med hundarna, frågade Stina. Som stod utanför med sin Golden.
- Kommer strax sade Lasse och kopplade sin hund, en Labbe som var bra dresserad, och satte på sig sina ytter kläder.

Vägen ut gick via cykelbanan in i en liten dunge av sly fortsatte ut mot en liten gångstig vid strandkanten till den lilla insjön.
Den var förut en mosse som låtits schaktas fram till en tjärn, för att få en vattenspegel och att fågellivet skulle frodas lite.
Det var mest bara småfisk som karpar för att hålla vegetationen nere.
Det finns lite annan fisk också och några kräftor som sjöfåglar för med sig i form av fisk och kräft rom.

Man kunde se ett och annat stänk på ytan när någon insekt blivit föda åt någon fisk.

När vi kommit en bit vek stigen av från tjärnen och ledde in i ett mindre villa område. Vi såg hur grannarna hade olika lösningar i sina trädgårdar, med växter och en och annan gräs klippare robot som i sakta mak klippte gräset.

Oioioioio hördes långt borta.
- Det låter som ett billarm långt bort, sade Lars.
- ja det är någ någon som gjort fel, sade Lisa. Det har hänt mig några gånger och det är lite pinsamt när det händer utanför affären. Alla vänder sig om och kollar, fortsatte hon.

Ljudet kom närmare och lät lite högre samtidigt såg vi i solskenet en tråd som glänste.

- titta sade Lisa och pekade på det som såg ut som en spindeltråd med en liten droppe i ena ändan.

- jag ser den, sade Lasse och tyckte att den var ganska vacker med sina färger.

När den passerade kom en doft av bränt, som påminner om något surt som man försöker få eld på.
- Det är nog en av grannarna som som brände något surt i en tunna i trädgården, sade Lars.

Vi gick vidare hemåt och såg tråden komma igen samtidigt hördes oioioioio, som ett billarm.

- Har dom inte fått ordning på detta med larmet, sade Lars.

Doften av bränt återkom och vi trodde att vinden vänt och att det var grannen som fått fyr i sin tunna.

Larmet tystnade och doften försvann samtidigt som det började lukta bränt granbarr, som det brukar kännas då julgranen kastas ut och som eldas upp

- Eldar han upp något med barr också, sade Lisa.

- Skall vi ta kvällsrundan också efter nyheterna vid halv niotiden, frågade Lars.

- jag kommer förbi då, sade Lisa.

Lisa bodde bara två hus bort och har en golden

Vi gick in med hundarna Lisa till sitt och Lars gick in till sitt.
Fixade lite mat och utfordrade labben med torrfoder. Labben var en räddningshund som jag utbildat, hon hittade allt som hon letade efter och hon gick för det mesta fritt.

Lisas Golden var nog mest bara en sällskapshund som hade sina egenskaper, tyckte om att leta efter svamp som hon snabbt käkade upp själv, om hon fock chansen.

Vi försökte förmå henne att leta mest kantareller, ibland blev det rätt annars var det bara en massa bus, hon var ju bara en unghund.

Efter nyheterna kom Lisa förbi med sin hund och vi tog promenaden igen, vid vattnet flydde en massa ”skräddare” när min Labbe gick ned i vattnet och drack lite. Lisas Golden var inte så förtjust i att gå i vattnet men kunde från strandkanten dricka lite.

Ett och annat plask talade om att en insekt blev middag åt en fisk. Det var aldrig någon som fiskade i vattnet då tjärnen var kanske bara två meter djup på sina ställen.

På vintrarna däremot, var det en massa ungar och någon äldre som åkte skridskor på isen.

Vi satte oss ned på en bänk och kikade över den lilla mörka tjärnen och såg hur det plaskade flera gånger i vattnet.

En herre kom från ingenstans, slog sig ned på bänken. Ingen av hundarna reagerade på honom vilket gjorde mej fundersam.
Labben brukade annars gå fram och hälsa, Lisas Golden backade och lade sig bredvid Lisa och kikade lite försiktigt på herrn.

Han berättade att det var en myr här förut och så vid ett stora eken där borta, var det en offerplats.

Det var några som hade fått plikta med sina liv där.
Oftast var det slavar eller någon kringresande som fick sätta livet till där ute.

En kvinna som dom trodde var en häxa brände dom på bålet och hon lovade en dag att hämnas.
Innan lågorna tog hennes liv svor hon ut en förbannelse över denna tjärnen som då var en myr.

”Om jag inte är en häxa, kommer jag att hämnas er alla och era släktingar framöver. Eld och olycka kommer att förfölja er alla in i graven.”, lär hon ha ropat, innan dom tände bålet.

Berättade herrn och pekade på eken som stod på andra sidan tjärnen.
När vi vände oss om igen så var herrn borta och hundarna blev som vanliga igen.

- han var lite mystisk sade Lars,
- Ja sade Lisa han skrämde mej lite och luktade lite, som när grannen eldade sina fuktiga löv och granbarr.

Vi gick lite tysta hem och undrade vad detta var för herre som bara dök upp från ingen stans och som sedan försvann.

Väl hemma så hade det lagt sig detta med herrn.

På kvällen hördes det ett svischande ljud samtidigt som en doft av eldande sura löv.
Brandlarmet i fastigheten bredvid började tjuta och efter en stund hördes sirener på avstånd.

Lars reste på sig med ett ryck och såg hur branden började ta sig ordentligt.

En spindeltråd med svischande ljud som luktade som ett överhettat strykjärn, kom och lade sig över ryggen på en brandsoldat. Det uppstod ett brinnande sträck som hans kollega släckte med skumsläckaren.

- Va fan vad fan gör du?

- för fan alltså! Du fick en liten smalt brännmärke över ryggen som bara tog eld i din flamsäkra jacka, jag släckte det med skummet.

- men var fan kom den ifrån?

- inte fan vet jag, det kom bara som en svischande tråd som luktade varmt.

Polisens tekniker kom och inspekterade fastigheten som nu var släckt, det var vattenskadat och allt var blött.

Lisa kom och undrade vad som hänt här, samtidigt som hon mötte Lars med sin hund.

- konstigt sade Lars att ett svischande tråd som kom mot husen men landade på ryggen på en brandsoldat, det blev en bränd smal strimma, som det sedan slog ut lågor ifrån.

- var kom den ifrån?

- kom från det hållet och luktade varmt, sade Lars och pekade åt det hållet som tjärnen låg.

Vi tog promenaden mot cykelvägen och vek av på stigen utmed strandkanten, vid bänken tog vi paus.

Helt ensamma satt vi och kikade ut mot vattnet, ett gräsandspar kom flygande och landade i tjärnen och åstadkom en liten krusning på den svarta vattenytan. En sothöna som brukade häcka i den lilla vassruggen kom simmande.

När vi satt där och kikade på vad som hände på vattenytan, kom en doft av bränt och såg samtidigt att herrn som kommit från tomma intet satt bredvid oss.

Lars som satt närmast hoppade till av förvåning, han hade inte hört mannen komma.

Hur kan man gå ljudlöst på grusgången och varför reagerade inte hundarna innan hann satte sig?

- hej igen sade Lars när hans labbe kom tillbaka från strandkanten och satte sig en bit bort.

Lisas golden gick gnällande därifrån och lade sig en bit bort.

- Hej sade han med en hes röst, han luktade lite brandrök.

Hans klädsel påminner om sådan kläder som man ser på teckningar från medeltiden, skorna var nog bara som mockasiner som man snörat runt foten och vristen.


Jag heter John Mc Aber föddes 1643, sade han och var tjänstehjon hos prästen, Göran Frisk, här i bygden.

Min syster hette Ina Mc Aber, hon arbetade som spinnerska i bygden, hon spann de finaste trådarna som gav de finaste tygerna till de förnäma damerna.

Han berättade att han blev hängd 1662 i den eken, där på andra sidan och fick se på hur min syster fick bestiga bålet.

- Dom straffade oss för att Ina inte ville gifta sig med prästen, då blev hon förklarad som häxa som förvridit huvudet på den fina prästen. Jag försökte rädda Ina och fick plikta med mitt liv, då jag var förbunden med djävulen som har med häxor att göra.

- det var våra vänner Erik Rask, Göran Frid, Sven Lantz och Sten Björk som tände hennes bål och som satte mej på en häst med snaran runt halsen.
När Ina hade dött i lågorna, piskade dom iväg hästen, jag blev hängande kvar.
Deras namn står i kyrkböckerna, sade han och försvann efter ett par steg.

Hundarna återgick till som dom höll på med innan Johan kom.

- vilken skum typ, såg du hur han var klädd och hur han luktade brandrök? Frågade Lars.

- han var mycket egen och undrar hur han kom och hur kunde han försvinna bara så där?

- du som hållit på med lite släktforskning på biblioteket, kan inte jag få följa med och kolla namnen som han sa?
- det kan vi göra i eftermiddag, sade Lisa när vi kommit hem till henne.

Brandteknikerna var klara och konstaterade att branden bara tagit markiserna som var utfälld.

I bibliotekets källare fanns en lokal där släktforskarna samlas och utbyter kunskaper om gamla kyrkböcker .

Vi hittade till åren 1600 talet och började nysta i tråden för prästen Göran Frisk. Han dog i lungsot och brann inne då blixten slog ned i prästgården, han kunde av sjukdomen inte ta sig ur sängen. Hans två söner som var ute på åkern han inte hem för att rädda prästen.

Sönerna flyttade åt varsitt håll och den äldsta sonen dog ung, den andra gifte sig med Erik Rask son.

Dom andra hittades och fann att det bodde ättlingar till Göran Frid och en Sten Björk i deras område.

Sven Lantz hade dött på märkligt set, han drunknade på en fisketur då båten började ta in vatten.

Den andra Erik Rask hade rest till Amerika där slutar spåret av honom

Det var hos Frid där markisen började brinna och när han gick ut kom brandsoldaten i vägen och fick den heta tråden på sig.

Jag stod solen och hörde ett susande ljud, när en tunn blänkande spindeltråd flög över mej och landade på Björks villa. Det fräsande ljudet som kom från tråden brände en smal strimma i tegelväggen.
- vilken tur att den inte träffade något brännbart, sade Lars.

När Björk kom ut för att se vad som gjorde att det luktade bränt kom det susande ljudet igen.
Lars duckade ordentligt för att slippa bli träffad av spindeltråden, Björk som inte visste vad det var frågan om hann inte ducka.
Den smala tunna tråden lindade sig runt hans huvud och överkropp. Det kom ett fruktansvärt vrål och Björk föll omkull och försökte få bort den heta tråden. Han brände händerna och ansiktet till och han svimmade av smärtan.

Det luktade stekt kött och fläsk om Björk när ambulansen som kom och hämtade honom för transport, till närmsta sjukhus.

När jag tittade upp kom den gamle herr, Johan Mc Aber gående, nu med mera tidsenliga kläder.
- Ina hälsar och säger att nu är det bara en kvar, sade han och gick sin väg.

Lars tittade efter honom som bara försvann ur tomma intet. Labben som hade backat kom nu gående.

Va fan är det som händer här! Man kan bli tokig för mindre! Tänkte Lars när han gick hem med sin hund.

Grannens markiser hade tagits bort och försäkringsbolaget hade varit där och kollat vad som skulle behövas göras.

Jag står och tittar på Frisk förödelse när jag hör hur det viner och luktar bränt i hela luften.

Framförs Frisk dörr bildas ett nät tunt som ett spindelnät det luktar lite varmt strykjärn i hela luften,

den gamle farbrorn öppnar grinden till Frisks tomt och går in och ringer på.

John Mc Aber säger med hes röst till herr Frisk att komma ut, John säger sig att han tillhör försäkringsbolaget Karma AB, vill visa hur man lättast kommer att få ersatt av det brunna med det gamla.

Herr Frisk trodde att det vackra spindelnätet av fina trådar bara var i vägen och att det går att forcera detta.

Det heta nätet av Inas nät brände sig fast och med ett skrik av smärta svimmade han av som en befrielse.

Den gamle mannen kom nu ridande på en grå häst med en avskuren snara runt halsen, hans syster satt bakom honom och luktade som en majbrasa, den vita klänningen var full av sot.

- dom stannade vid Lars och tackade för att hans förfäder gjort det lättare för dom när dom levde.
- det var den sista sa dom, och försvann i tomma intet.

Skriven av: conny fahlcrantz

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking