Toaletten

»Jag kommer snart«, ropar jag och går med raska steg genom den korta korridoren. Jag vill inte att mina vänner ska behöva vänta för länge. En låt som spelats alldeles för mycket i sommar ljuder i högtalarna. På en vit vägg finns en damskylt och under står det WC. Jag öppnar dörren, som gnisslar lite, och ser att lyset inte fungerar än en gång. Det här köpcentret är i en så liten stad att ingen riktigt verkar bry sig.
Det är är liksom bara ett rum före själva toaletterna, och det finns tre dörrar framför mig vars lamporna är tända i. Jag tar den längst till vänster av gammal vana. Det finns en liten högtalare här också. Låten har övergått till några personer som skrattar åt sina egna skämt. Som tur är kommer en ny låt, den har har jag inte tröttnat på än även om jag kan texten utantill. Innan jag ens satt mig ner avbryts den och det blir tyst ett tag. Jag är inte förvånad över att de glappar lite då och då. Plötsligt startar en liten melodi. Det låter som något som skulle kunna vara på ett nöjesfält fast lite mer otäckt. Lite brusande liksom. Det är nästan Halloween, det kanske är ett skämt från butiksägarna.
»Hallå där!« Som jag kan höra kommer rösten från högtalaren. Melodin fortsätter spelas fast tystare nu, i bakgrunden. »Hallå där, sa jag!«
Vad ska jag göra? Svara? Är det är dolda kameran eller något? Ingen annan är här och de har ändå ingen rätt till att lägga ut en video på mig.
»Hallå?«
»Åh, du svarar«, säger rösten uppmuntrande. Någon måste sitta vid en mikrofon. Rösten låter hela tiden glad och positiv, som att personen ifråga pratar med ett barn. Tillochmed när den sa åt mig att svara lät den vänlig… på ett obehagligt sätt.
»Och du är…?«, frågar jag darrande. Då märker jag att jag fortfarande står upp
»Det är inte viktigt«, säger rösten avfärdande. »Med du kan kalla mig för Alex.«
Det hjälpte inte mycket, det kan både vara en kille och en tjej, det går inte heller att avgöra på rösten.
»Okej… Alex, vad gör du här då?«
»Ville bara ha någon.« Ha någon? Att prata med? Leka? Äta? Jag fnyser åt mina egna funderingar. »Jag ska inte äta dig«, fnittrar Alex. Jag blir lite nervös. Även om det är dolda kameran kan inte någon veta vad jag tänker. Äsch, säkert bara en tillfällighet. Fast jag vill inte stanna här.
Jag låser upp och drar i handtaget, men det rör sig inte. Jag snurrar låset igen i hopp om att jag glömde låsa den från början. Ingenting.
»Ska du redan gå?« Alex låter sorgsen.
»Joo...«
»Stanna ett tag till.« Det var ingen fråga.
»Nej, jag måste tillbaka till mina kompisar.«
»Jag måste ha någon.« I slutet av meningen låter Alex som om han eller hon rodnar. ‘Måste’ var inget ord som var meningen att säga.
»Varför? Snälla jag måste gå nu.«
»Nej.« Nu låter Alex röst riktigt hotfull. Melodin som jag nästan glömt börjar spela igen. Högre.
»Vem är du? Vad vill du mig«, snyftar jag.
»Inget illa.« Mjukheten i meningen får mig nästan att börja lita på den här, vem det nu än är. Men jag hör att det är en lögn.
»Men släpp ut mig då!« Jag låter desperat och trycker mig mot dörren, vars handtag inte ens går att trycka ner. Ska jag skrika? Och om någon kommer? Ingen skulle tro på mig om jag berättar om det här.
»Okej.« Jag andas lättat ut. »På ett villkor.« Jag fryser till igen. »Ställ dig på toalettstolen så du ser genom luftkonditioneringen.«
»Varför?« Rösten kommer väl från högtalaren…
»Se på mig.« Jag vill verkligen inte, men vad har jag för val? Ingen kan vara där inne, det är alldeles för trångt. Långsamt tar jag ett steg upp, vänder mig om och kollar genom gallren.



En timme senare hittades en flicka död på toaletten. Ögonen utkarvade. Benen och armarna var vridna i onaturliga vinklar där hon låg på golvet. Stora bitar av håret var avslitna. Naglarna var borta. Och några fingrar.
Kinderna var uppskurna som i ett leende.

Lina B

Jag älskar att skriva. Helst långa texter, men jag lyckas aldrig riktigt avsluta dem. Så jag skriver ett par noveller istället
Lina B är medlem sedan 2017 Lina B har 1 publicerade verk