Publicerat
Kategori: Novell

Torsdagen...




Den jobbigaste dagen av alla. Torsdagen, med inga som helst raster och bara tråkiga lektioner. Kan det bli värre? Dessutom så håller pappa på att dricka hela dagarna långa och när jag kommer hem så ligger mamma blåslagen på golvet och säger att hon ramlat ner för trappan igen. Som om jag verkligen skulle gå på det…
Och ändå så finns det ingenting att göra åt det, jag är helt värdelös. Det är iallafall vad pappa försöker få in i mitt lilla huvud.
Fast den här torsdagen var annorlunda på nåt vis, jag kände det. Redan på morgonen när jag försov mig… Jag försover mig aldrig! När jag kom till skolan så stod såklart killgänget där. Med den ”ursnygge”, han heter egentligen William men jag kallar honom så. Den här morgonen log han faktiskt åt mig. Men det lilla ögonblicket försvann så fort som Victoria kom dit och tog honom glatt under armen och drog iväg hans blick från mig. Plötsligt fick jag en känsla som aldrig slagit mig innan. Jag kände avundsjuka! Jag tror faktiskt inte att jag upplevt det en enda gång, men när det kom förstod jag precis vad det var. Hela den dagen gick jag och var avundsjuk på henne.
När jag kom hem låg mamma där igen och kom med sin vanliga bortförklaring. Fast egentligen var jag otroligt tacksam att hon ljög för då slapp jag känna mig ännu mer värdelös än jag redan var. Så jag gick fram och kramade henne och mumlade ett tack.
När jag gick och lade mig (och fantiserade om mig och William) kändes det som om jag skulle kunna döda för honom. Menade jag verkligen det? Jag funderade inte mer på det och somnade istället.

Jag vaknade av att regnet piskade mot glasrutan och jag kände mig stelfrusen och kladdig men eftersom att jag hade hela två timmar innan skolan började så slumrade jag till lite då och då. Men på nåt vis så kände jag mig otroligt trött, nåt jag inte brukar göra eftersom att jag är otroligt morgonpigg och för att jag går och lägger mig så tidigt jag bara kan för att slippa undan pappa. Jag gick upp men till min fasa så ser jag blod i sängen. Min första tanke var så klart att jag hade fått min mens, det var ungefär den fjärde veckan, så jag gick in på toa för att kolla… inte ett enda spår av blod i trosorna. Jag kollade mig i spegeln och såg att mitt hår var blött och stripigt. Jag märkte inte sammanhanget och torkade istället håret, bytte lakan och gick ner för att äta frukost och bläddra igenom tidningen.
Huvudrubriken löd följande: ”Flicka hittades mördad i en liten gränd.” Efter att jag läst ca 5 rader inser jag att det handlar om Viktoria… Vad läskigt, tänker jag ögonblicket innan jag plötsligt ser sammanhanget, blodet, håret, känslan av att vara stelfrusen och mordet på Viktoria. Nu var bara den återstående frågan: Var det jag?

Skriven av: josefin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att skrivandet kan uppbära en våldsdisposition är svårt att tro om skrivandets lugna, solitära natur, men historien visar upp åtskilliga exempel på pennor som genom explosiva språkbruk glöder…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan