Tredonia Julkalender

Del 1

I landet Tredonia i den norra delen av landet i staden Greflik. Bodde Judith som är 25 år och har tagit hand om ett föräldralöst barn i 7 år.

Pojken heter Viktor som är 7 år gammal. De lever i ett trähus i utkanten av Greflik. Det råder stor orättvisa mellan rik och fattiga. De rika adelsmän och kungen lever i över lyx medan de vanliga människorna lever i fattigdom. De flesta lever på det man skördat och måste ge alla pengar till borgmästaren Haman. Haman var hemsk person som tyckte om att skratta åt de fattiga hur de slet och led nöd.

Judith var en av få som jobba emot borgmästaren med att hjälpa folket i staden. Hon gav pengar till dem och mat även om de inbär att hon fick mindre mat själv. Hon gav alltid all mat till Viktor. För barnen går först var hennes måtto.

Idag var 1 december och hon ville få råd till en present till Viktor som han skulle få på julafton den 24. De firade nämligen att den vitklädde mannen kom till deras land en gång för länge sen.

Han var rättfärdig och god. Han hjälpte de som hade det svårt och hjälpte den som var svag.

Judith var iväg in i staden för att leta mat och kanske hjälpa folk hon stötte på. Hon fann att även idag fanns ingen mat i affären. Brunnen i staden hade frusit igen. Så hon hakade loss isen och lade isen i hinken hon hade med som var i trä. Hon såg upp mot himlen och bad en bön till den vitt klädde mannen att de skulle få mat idag.

Även denna dag så kom bönesvar med att en gammal tant delade på ett bröd och gav till Judith. Hon sa att hon kände att det var meningen de skulle få detta. Judith tackade och gick hem.

Väl hemma så satt Viktor och frös vid eldstaden som glödde svagt. Judith höll om Viktor och värmde han. Hon dela brödet så de båda kunde äta. Så hällde hon isen i kittel över elden. Så lade hon på mer ved som var bara två tunna ved bitar. Hon blåste på glöden under ifrån. Så tog de eld.

De satt och höll om varandra. Åt och tackade den vitt klädde mannen för maten idag.

Del 2

Nästa dag så hade elden slocknat. De frös och Judith krama Viktor länge. Så sa hon att hon måste hämta ved och hoppas de finner nåd hos vitt klädde mannen igen. Hon tog med yxan ifrån väggen. Det snöade och var kallare en igår. Judith gick till skogen med sin yxa. Var tungt att gå i den djupa snön. Var några barn som skrek och lekt som barn gör. De kasta snöboll på varandra. Hon log lite men blev lite ledsen plötsligt.

Hon tänkte på att alla i staden lider så. Hon torka tåren som kom. Så sa hon: "Gråta hjälper inte, men göra något åt det. Det gör skillnad". Judith gick med bestämda steg och vägra fastna i känslorna. Hon visste att livet var hårt men fanns ingen tid att stå still. Kylan blev så svår att hon skakade.

Hon bad till den vitt klädde mannen om styrka och värme. Hon kände en inre värme som gav kraft. Kölden tog inte lika hårt nu. Hon tackade den vitt klädde mannen. Så kom hon fram till ett lagom stort träd. Hon högg och högg. Tog bra stund att hugga ner trädet. Till slut föll det så snö yrde upp. Hon tog stadigt tag i foten av trädet och släppa det. Var tungt och hon fick uppmuntra sig själv att hon ska klara det. Hon gick på ren vilja och när hon kommit fram till huset ramla hon ihop. För hon var så trött. Kylan kändes ännu mer när de börja blåsa. Hon kände att det var viktigt att resa sig.

Judith låg men försökte ta sig upp. Men hon klara det inte. Då såg hon en syn: en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smält ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. "Judith, du behöver finna en man i staden som heter Mordokaj. Han kommer att hjälpa dig. Du måste förbereda saker för att rädda denna stad. Du kommer få veta när tiden är inne".

Efter denna syn så reste sig Judith upp. Full med kraft och förstod att det måste varit den vitt klädde mannen. Hon hög upp trädet och bar in veden. Viktor gick runt i huset och försökte få sig varm. Viktor var glad att Judith var tillbaka och kramade henne.

Hon gjorde upp en eld och samlade ordentligt med ved så de skulle klara sig. Hon sökte efter mat i staden och en man gav henne två hela bröd. Hon protestera att de var för mycket. Mannen berättade att han var sänd av den vitt klädde mannen.

Judith insåg att detta kunde vara Mordokaj. Hon fråga vad han hette. Han presentera sig som Mordokaj. Hon förstod. Hon tackade och lovade att söka upp han i morgon. Hon sprang tillbaka hem.

Väl hemma åt de bröd och kunde spara till i morgon också. De tinade isen i kitteln och drack.

Viktor berättade att han ville se på leksaker i affären. Judith sa det var för kallt idag. Men imorgon kan de försöka. Viktor blev sur men såg att Judith var trött och inte orkade. Så han höll om henne istället och bad om förlåt. Hon krama honom och sa "Det bra du ber om ursäkt. För är inget vi kan göra åt kylan".
Del 3

Nästa dag så var de varma. De hade somnat sittandes framför eldstaden. Judith mindes vad hon måste göra idag. Hon åt ihop med Viktor och drack vatten ifrån kitteln.

Hon sa till Viktor att vakta elden och hålla den igång. Han nickade och sa att om de var varmare idag ville han se på leksaker. Judith lovad de skulle se på leksaker snart. Hon berättade att hon måste träffa en person först.

Judith gick till byn och letade efter Mordokaj. Var mycket folk i staden som letade efter mat och visa försökte byta saker emot mat. Men ingen kunde ge av sin mat.

Hon bad för var och en hon såg men bad i hennes huvud. Hon hoppades den vitt klädde mannen skulle gripa in i denna nöd. Hon pratade med folk som ville byta saker mot mat. Judith förklara att vi alla måste dela med oss så vi inte svälter. Hon fick se bröd som kom fram på en vagn från ingenstans. Judith dela med sig till de 100 som bodde i staden. Var ett mirakel med att brödet kom fram så. Alla fick lite mat.

Judith letade vidare efter Mordokaj och tyckte det var konstigt att hon inte kunde hitta han. Så såg hon att utanför borgmästarens hus fanns burar där folk var inlåsta. Att man blev inlåst var för att man inte kunde betala skatten med mynt.

Då fick man som straff vara där i 30 dagar. Fick dock vatten och bröd. Många överlevde tack vare de sattes i burarna för de fick mat och vatten. I en bur satt Mordokaj och bad på knä, tyst.

Hon gick fram och bad för han först, sen fråga hon om Mordokaj visste hur de skulle störta borgmästaren.

Mordokaj sa att när han bad fick han en tydlig hälsning. Denna hälsning var att den 4 december skulle det regna och åska. Då är det signalen att storma borgmästarens hus. Alla som tror kommer få veta denna hälsning i bön.

Judith ifråga satte detta eftersom hon inte fått detta genom bön. "Kan du hört fel om detta?" Frågade Judith.

Mordokaj suckade och sa att han var osäker om de var det de menades. Enda han visste säkert var de skulle regna och åska. Var kanske önsketänkande att massa folk skulle storma borgmästarens hus.

Judith nickade och sa att hon skulle göra lite saker med Viktor. De sa farväl och Judith skyndade hem.

Hon tänkte att Viktor skulle få se på leksaker. För hon visste att Viktor skulle vara tacksam att bara få se på dem. Fört råd att köpa leksaker hade de inte.

Hon kom hem och såg Viktor. Viktor tittade på elden som brann bra. Judith sa att: " En av oss måste ha koll på elden. Så du får gå själv och se på leksaker. Jag hade följt med om det inte var för att elden måste bevaka." Judith krama Viktor länge sen gick han iväg.

Judith bad att Viktor skulle vara skyddad. Så värmde hon sig vid elden. Hon funderade på detta med regn och åska imorgon. Frågan är vad det kommer Innebära. Några timmar gick sen kom Viktor hem. Han såg lite skyldig ut. Med blicken nere på golvet.

Hon frågade om något hänt. Viktor sa att han lekte med en leksak men den gick sönder. Så den som ägde butiken vill ha mat av oss som kompensation.

Judith krama om Viktor och sa att det blir så ibland att saker pajar. Det kommer lösa sig. Hon bad att hon skulle finna mat i morgon för dem och till butiksägaren. De sov framför brasan som de alltid gjorde.

Del 4

Judith och Viktor vaknade av att höra åskan som lät högt. Det ösregnade i samma stund. Hon förstod att något var på gång. För det var ovanligt att det regnade på vintern. Detta hade inte hänt förut.

Judith kollade till elden som glödde och lade på mer ved. Hon sa till Viktor hon skulle fixa mat och betala skulden till leksaksbutiken. Judith gick ut i regnet och åskan slog ner i ett träd. Trädet klövs mitt itu från topp till botten och brann.

Folk sprang och samlade vatten ifrån brunnen. Isen hade tinnat bort. Så satte de igång med släckningsarbetet. Gick snabbt att släcka branden tack vare regnet.
Judith leta mat efter hon sett att trädet inte brann mer. Hon frågade runt bland folket som hade det svårt. Var ingen som hade mat.

Hon bad till den vitt klädde mannen om att få mat så det skulle räcka till henne och Viktor samt att betala av skuld till butiken.

När hon bet klart så såg hon en kärra med varierad mat av olika slag. Regnet slutade och en regnbåge satt på himlen. Hon kände att detta var ett under.

Hon tackade den vitt klädde mannen i bön. Så tog hon mat och sa till de andra att det fanns mat. Hela staden jublade och många kom till tro på den vitt klädde mannen.

Judith hade så det räckte till att betala för de som gått söder till leksaksaffären. Så hade hon mat till sig själv och Viktor. Hon gick hem med maten. Hon frös ifrån att varit ute i regnet.

Viktor blev glad av att se henne och att hon hade med sig mat. De åt. Judith berättade om vad som hänt och att skulden var betald.

De ägnade dagen åt att sjunga till den vitt klädde mannen och läsa ur skriften som handlade om honom. De läste sent in på kvällen och somnade framför brasan.

Del 5

På morgonen när de vakna så hördes ljud av folk som skrek order och saker som vältes. Judith sa till Viktor att vaka över elden. Hon gick ut och såg soldater som tog mat ifrån folk.

De gjorde så när de inte kunde betala skatten till kungen. Ingen hade pengar så de tog mat och dryck samt allt av värde. Folk grät och Judith blev arg över orättvisan.

Hon marscherade fram i bestämda steg mot två vakter som skulle ta ett halsband av en kvinna. Judith knuffade vakten så han föll. Den andra vakten slog hon till i magen så han ramla. Vakterna blev så överraskad att det inte fattade vad som hänt. De stirra på Judith som stod kvar och såg på dem med spänd blick.

Vakterna såg två änglar stå bakom Judith. 2 meter långa och starka med svärd.

Vakterna blev rädda och sprang sin väg. Judith såg inte änglarna men hon var fokuserad på se om kvinnan mådde bra. Kvinnan tackade och sa att de är flera som blivit utsatta.

Judith sökte upp folk och överallt där vakter såg henne så var änglarna med henne. Vakterna sprang. Maten hade de lämnat. Så folket kunde ta maten och all dryck.

Folket tackade Judith och alla gav en del av sin mat och dryck. Judith tog bara emot så hon klara sig för hon ansåg de behövde maten själva.

Judith förstod knappt varför alla vakter sprang när hon kom. Hon insåg att den vitt klädde mannen måste ha hjälpt på något sätt. Så hon tacka och bad till den vitt klädde mannen.

Resten av dagen så umgicks hon med Viktor och lekte att de flög ovanför molnen likt änglar. Judith kände sig nöjd att ha stoppat borgmästaren och hans soldater.

De lär komma igen. Tänkte Judith. Sen somna hon med tanken på vad den vitt klädde mannen skulle göra nästa gång.
Del 6

De vakna och allt var lugnt. Judith gjorde frukost och Viktor vakna lagom till att äta. De bad och tackade för maten innan de började äta.

Dörren slogs upp. Det var Mordokaj som såg trött ut och stängde dörren bakom sig. Han satte sig på golvet med dem. Han talade om att han blivit befriad på morgonen av en lång gestalt med svärd. Efter han var fri försvann mannen.

Judith och Viktor lyssnade intresserat. Han fortsatte. Att han fått en syn om en arme som skulle marschera till staden och fängsla folket. Troligen för att Judith skrämde iväg dem igår.

Mordokaj tog lite mat utan att fråga. Judith sa inget för var okej bjuda på maten som hon fått.

De åt och pratade om vad drömmen kunde betyda. De var alla inne på att det handlade om kungens arme som skulle ta alla ifrån staden.

Judith föreslog att de borde kidnappa borgmästaren så de kunde säga att de skulle göra han ila om de gjorde någon människa ila i staden.

Mordokaj sa att de inte skulle bry sig. Ingen gillade borgmästaren, inte ens kungen. Hon nickade för borgmästaren tog alltid mer själv, en han skickade till kungen. Var bara tids fråga innan han blev utbytt en då.

Viktor föreslog att göra fällor så soldaterna kunde fastna i. Detta förslag var bra ansåg Mordokaj och Judith.

De satte igång att samla allt folk i staden. De satte igång gräva gropar. De täckte med kvistar och jord. Så det inte syntes de var grenar över groparna.

Allt detta tog hela dagen men hade inte varit möjligt utan alla människors hjälp. Folket kände hopp och vilja att inte låta soldaterna behandla dem ila mer.

Orättvisor måste bekämpas uppmana Judith till dem alla. Folket höll med och de sjöng en frihets sång som varit förbjuden i 100 år.

Sången handla om att alla skulle behandlas lika och de som hade svårt skulle man hjälpa.

Mordokaj gick hem till sitt hus och skulle hålla utkik tidigt nästa dag efter soldater.

Den kvällen så nynnade de sången tills de somna.

Del 7

På morgonen så hördes det att någon talade högt. Lät som ett tal till folket. Judith och Viktor konstaterade att elden inte brann och gick ut.
De såg att det var borgmästaren. Han var så tjock att han inte kunde se sina fötter och hade fläckar av mat på sina fina kläder.

Borgmästaren pratade om att folket var otacksamma, som inte ger allt de har till borgmästaren som sen ger till kungen. Borgmästaren hade bara två soldater som vaktade honom.

Judith kände att hon blev arg över det han sa. Var inte rimligt att ge bort allt man har. När man redan är fattig.

Judith höll Viktor i handen och gick med bestämda steg mot borgmästarens hus. Folket såg henne och de fick hopp i sina ögon.

Judith ställde sig så att borgmästaren kunde se henne. Borgmästaren såg förvånad ut för att hon stod helt orädd.

Borgmästaren sa till Judith: ”Hur vågar hon stå så inför mig och störa mitt tal”.

Hon svarade: "Det är slut nu med att du tar allt vi har. Du ska stoppas och kungen ska bort".
Borgmästaren sa till sina soldater att gripa Judith.

Hon bad till den vitt kläde mannen. Två änglar träde fram bakom henne. Precis som förra gången.

Soldaterna kastade sina vapen och flydde in i huset. Borgmästaren backade långsamt mot dörren till huset i skräck, för han hade svårt att gå.

Judith gick med bestämda steg fram till borgmästaren som backade snabbare ifrån henne. Folket jublade för någon våga gå emot borgmästaren.

Hon var snabbare. Judith tog tag i skjortan på borgmästaren och sa: "Du ska hälsa kungen att vi inte ser han som kung. Du ska ge tillbaka all mat du tagit och alla pengar du stulit av oss i massa år. Så ska du ut ifrån vår stad".

Borgmästaren nickade i ren skräck. Judith släppte han och han sprang in i huset. En bra stund senare så kom soldaterna ut med mat och pengar. Allt delades ut till folket. Folket var glada att få tillbaka allt de förlorat.

När all mat och pengar gets tillbaka till folket. Så körde de ut borgmästaren och hans soldater ut ur staden. De hade get ett brev om att de inte såg kungen som kung. Detta brev skulle borgmästaren lämna till kungen.

Denna dag firade folket för rättvisa hade skippats. De utnämnde Judith till borgmästare men hon ansåg att Mordokaj skulle ta den rollen. Hon ville hjälpa folk men inte ha hand om byråkrati.

Mordokaj tacka ja och gick igenom alla papper som var skrivet om folket. Stod tydligt hur borgmästaren tog mer skatt en han skulle. Det stod också tydligt hur mycket han behöll själv och bara en bråkdel gick till kungen.

Mordokaj skrev en lag att man aldrig skulle betala med mat och saker man äger om man inte har råd att betala skatt. Utan den som var fattig skulle få stöd tills den hittat ett arbete som kunde försörja personen.

Alla rösta ja på denna lag som var första gången de fått rösta.

Var bestämt att varje månad så röstades det om saker som folket get förslag på. Detta för att få det bättre i staden.

Mordokaj skulle säga till om soldater var på väg. Han hade gjort klart fällorna sen igår.
Judith och Viktor såg på leksaker ihop. Affärs ägaren visade alla leksaker hur de fungerade för Viktor.

De lämnade butiken och gick hem för det var sent på dagen. Judith var glad att de hade körde ut borgmästaren ut ur staden. Var också en jobbig känsla att kungen skulle säkert anfalla dem, vilken dag som helst.

Judith och Viktor tände elden. De höll om varandra och somna.

Del 8

De vaknade av att de var massa skrik utanför huset. Judith rusa ut. Där såg hon att massa soldater fallit i fällorna. Fällorna hade inte räckte till.

Folket slogs mot soldaterna med de redskap som användes i vardagen. De var fullt slagsmål.
Judith bad om att den vitt klädde mannen skulle hjälpa dem. Hon kände en varm känsla av att han var med dem.

Hon rusade mot soldaterna. Soldaterna såg två änglar bakom henne. De blev inte skrämda av änglarna. Änglarna slog ner soldater så att de låg avsvimmade.
Judith slog en i magen och efter det slog han över hakan. Den soldaten låg avsvimmade.

De slogs i timmar innan soldaterna flydde. Folket jublade och skakade med knutna händer efter soldaterna.

De soldater som var avsvimmade placerade folket in i burar. De gav mat och vatten när soldaterna vaknade.

Mordokaj kom ut ur borgmästarens hus. Han hade inte deltagit alls.
Judith fråga om varför han inte hjälpte till förut? Han svarade att han gick igenom papper som var viktiga.

Judith blev arg och skällde ut Mordokaj för att han prioriterar fel.

Mordokaj nickade skamset för han visste att hon hade rätt. Han bad om ursäkt. Judith förlät han och påminde honom att nästa gång skulle han hjälpa till.

Judith samlade folket. Hon berömde var och en för deras mod. Så fixade hon Mat och dricka.

Hon gick hem och såg att Victor hade fått igång elden bra. De åt och Judith berättade hur folket slog tillbaka soldaterna. De skulle säkert komma tillbaka. Så var viktigt att Viktor inte gick utanför huset på länge.

Viktor höll med och kramade Judith som var trött efter allt. De ägna resten av dagen att spela schack. Viktor var överlägsen på det som Judith inte hade något emot. Hon var inte så noga med att vinna. Bara kul att spela.

De lekte också kurragömma. Judith gömde sig först och Viktor räkna till 100. Så letade han i alla rum.

Han kunde inte komma på var hon var. Tills han kom på att de hade en soffa med förvaring i.

Han öppnade soffan och där var Judith.

Judith räknade till 100 och Viktor gömde sig. Hon letade i alla rum och kollade soffan men var ingen där. Så kollade hon garderoben. Där var Viktor.

De blev kväll och de höll om varandra framför brasan. De somnade sittandes.

Del 9

Judith vaknade tidigt. Hon hade haft en mardröm om att soldater tog Viktor ifrån henne.

Hon såg på Viktor som sov tungt och pratade i sömnen. Han sa att han inte vill bli soldat. Hon förstod att han drömde en mardröm. Hon strök Viktor över håret och nynnade en lovsång till den vitt kläde mannen. Viktor blev lugn och sov tryggt.

Viktor vaknade och såg att Judith såg på honom. De pratade om drömmarna. Viktor berättade att han drömde om att soldater vill ha honom in i ett krig. Judith berättade om sin dröm.

De höll om varandra och bad om beskydd ifrån den vitt klädde mannen. De kände inre frid.

Judith och Viktor åt frukost. Efter det så gav hon sig ut och sa till Viktor att använda yxan mot soldater, om de försökte ta honom. Viktor nickade och hade yxan nära sig.

Judith gick runt i staden. Hon reparerade fällor och uppmuntra folk med att det alltid fanns hop hos den vitt klädde mannen. Hon kramade om de ensamma och lyssnade på de äldre samt hjälpte dem hon kunde.

Hon var slut efter att ha hjälpt alla hela dagen. Judith knacka på hos Mordokaj som var upptagen med att fixa rätt ibland papper och sådant. Hon fick bulta på dörren hårt innan Mordokaj öppnade.

Han såg trött ut. Mordokaj undra vad hon ville. Judith berättade hur det var med folket och att fällorna var fixade. Mordokaj sa att det var ju bra. Han berättade att det kommer ta tid att få alla papper rätt.

Judith sa att papper inte ger hjälp åt folk. Bara hjälp som är handgriplig gör skillnad. Mordokaj börja försvara byråkratin. Hon tröttna och gick sin väg.

Mordokaj blev besviken för han älskade byråkratin.

Hon var så trött att hon snubblade framför en man som hon inte kände igen. Hon reste sig och såg att det var den vitt klädde mannen. Judith föll på knä framför han. Den vitt klädde mannen bad henne att resa sig upp. Han sa: "Var inte rädd, jag har kommit för att säga att du och Viktor måste fly. "Judith frågade varför. Den vitt klädde mannen svarade: "Soldater kommer i natt för att ta dig och Viktor. De vill ha hämnd för du gåt emot kungen i denna värld. En dag kommer jag att ta tillbaka det som tillhör mig. Just nu måste ni packa allt och fly. Ni ska inte säga till någon att ni flyr. Gå mot syd och se er inte om. Staden kommer vara skyddad. Tills du åter kommer tillbaka".

Judith förstod inte allt men förstod att den vitt klädde mannen talade sanning. Hon lydde och gick hem. Hemma packa hon allt de kunde ta med. Hon förklara att de måste fly. Det kommer soldater i natt för att ta oss.

De gick mot syd och när de gåt långt in på natten orka de inte gå mer. De slog upp ett tält och sov nära varandra.


Del 10

De vaknade och packade ihop tältet samt gick söder ut. Judith, Viktor åt och drack smält snö medan de gick.

På vägen möte de på två barn. En flicka och en pojke. De såg trötta och ledsna ut. Judith fråga hur det stod till. De svarade att deras stad bränts ner igår. De var soldater som gjorde det. Pojken presentera sig som Roger och flickan presentera sig som Lisa.

Judith krama om barnen. Gav dem mat och dricka. Barnen följde med Judith efter hon förklarade att hon flydde ifrån sin stad.

De gick några timmar, sen såg de rök som var svart som steg mot himlen. Senare såg de en stad som var i aska.

Judith och Viktor, Roger samt Lisa kom fram till staden. De letade igenom husen och de fann ingen där. Staden var övergiven.

De fortsatte mot nästa stad. De hoppades att det inte skulle vara så här i fler städer.
Roger och Lisa grät för de insåg att deras föräldrar inte klarat sig eller var de nu var någonstans om de klarat sig.

Judith var ledsen men också arg att kungens soldater gjorde så här. De tog flera timmar att gå. När de inte såg den ner brända staden mer så satte de upp ett tält. De gjorde en eldstad bredvid vägen.

De åt mat och smälte snö som de drack. Viktor berättade för Roger och Lisa att det finns hopp hos den vitt klädde mannen, trots att det ser mörkt ut. Den vitt klädde mannen har sagt att han ska återställa allt en dag.

De blev kväll och de lade sig tätt bredvid varandra så de höll värmen. De somnade efter det bet till den vitt klädde mannen.

Del 11

De vaknade av att folk marscherade. Judith fatta direkt. Det måste vara soldater. Hon tittade ut. Hon såg soldater gå på rad. De gick med en larvig gång stil som soldater gör.

Hon sa till alla att var tysta i tältet och de kröp ihop. De höll andan. Soldaterna gick förbi tältet. De märkte inte att Judith och de andra de var där.

Judith bad tyst och uppmuntrade barnen att det kommer att gå bra. När de inte hörde soldaterna mer så titta de ut.

De var tyst och bara några fåglar sjöng. Judith packade ihop tältet och så gick de vidare söder ut.

Vägen var bred och skyltar visade till nästa stad. Skulle ta en halv dag att gå ditt. De pratade om vad som kan ha hänt i andra städer.

Viktor sa att deras stad säkert var nerbränd också. Judith sa: ”Det vet vi inte. Ingen mening spekulera i om staden bränts ner eller inte.”

Judith kände också att det var en stor chans att alla städer hade råkat ila ut. Kungen hade pressat dem i 10 år att betala mer för varje år.

Nu hade det gåt så långt att ingen hade råd att betala. Hela samhället gick under med detta styre. För vad ska man betala med när man inte har något att betala med.

De kunde se staden och de såg att husen var hela. Inte en människa var ute dock.

De sökte igenom staden och såg att alla dörrar var öppna till husen. Var tecken på att folk blivit bort förda. Antagligen hade de blivit slavar för de inte kunde betala.

De fann ingenting att äta och dricka. De hade slut på mat. Snö gick att smälta till vatten. Så de drack det.

De bad till den vitt klädde mannen. Efter bönen dök det upp en kraftigt byggd man med kärra med mat. De frågade vad han skulle ha för maten.

Han sa att han fått till sig att ge mat till folket här. Så han gav dem maten de behövde. De fick så de kunde klara flera dagar.

De tackade för maten. Dagen spenderades på att barnen lekte och Judith fundera över hur långt söder ut hon skulle gå. Var ju två städer till i söder. Efter det var det hav.

De blev kväll. De hade tur att ved och redskap fanns i huset. De sov i huset efter att ha bet.

Del 12

Tidigt på morgonen gav de sig iväg. De gick söder ut och spendera många timmar att gå.
På vägen möte de tre barn. Två flickor och en pojke. De presterar sig som: Felicia, Stina och Petter.

De berättade att deras stad hade blivit plundrat av soldater. Felicia, Stina och Petter fick mat samt vatten.

Judith frågade vart de var på väg? De svara att de flydde utan att tänka på var de skulle gå. Felicia, Stina och Petter ville följa med Judith. Hon tog emot dem och de gick mot staden som barnen kom ifrån.

Några timmar senare såg det en stad där saker låg ut sprida på gatorna. Syntes att soldaterna hade rivit ut allt ifrån varje hus.

Folket var inte där. Troligen hade de förts iväg av soldaterna. Judith kände sig nedstämd att folket drabbades hårt.

De bad allihop till den vitt klädde mannen om skydd och att det skulle bli ett stop på allt detta elände.

Resten av dagen kolla de igenom alla hus. De beslöt sig att låna ett hus och göra mat samt sova där.

Barnen lekt lite och Judith var med. För var viktigt att känna glädje mitt i allt. Så man orkar med framåt.

De sov allihop och drömde om att den vitt klädde mannen skulle gå fram med att upprätta rättvisa i landet.
Del 13

När de vaknade så åt de frukost. När de ätit klart så vandra de söder ut. De kom fram efter några timmar till kusten. Var en brygga med två förtöjda båtar.

Havet for med stora vågor mot stranden. Var mörkt och molnigt ute på havet. De passa på att sätta sig på bryggan och se över havet en lång stund.

Judith tänkte. Vad ska vi göra nu? Ska vi ro ut på havet eller vart skulle de ta vägen? De hade gått så långt de gick.

Hon gick ner på knä och knäppte sina händer. Barnen gjorde samma. De bad om att få veta vart de skulle gå.

De blåste upp och Judith mindes i skriften att det stod. Mitt i stormen är jag med er alltid. Hon tog det som ett tecken.

Det blåste upp en storm. De var mitt i stormen som blåst in men de var stilla just där de var.

Allt utanför dem flög saker iväg.

Båtarna flög upp i luften. Judith och barnen lyftes långsamt upp mot himlen. Helt stilla for de uppåt. De kunde se hela landet och alla städerna. Städerna var övergivna eller ner brända.

Var bara slottet där kungen bodde som var helt och kryllade av vakter.

Judith förstod att den vitt klädde mannen vill visa dem hur läget var i landet.

Judith bad och fråga vad de skulle göra nu? Hon fick se sin stad och att folket blivit tagna av soldater.

Folket fördes mot fängelset som låg på en lite ö. Ön gick att se ifrån bryggan de var vid.

De var flera skepp som for med folket till ön där fängelset var. Fängelset var många våningar och täckte hela ön. Fanns en brygga där skepp kunde lägga till.

Judith sa till barnen att hon behövde befria folket på något sätt. Barnen sa de vill hjälpa till. Judith sa det var för farligt.

De fördes ner till marken och där var en buffé upp dukat. Där stod den vitt klädde mannen. Han log mot dem. Han kramade barnen och sen Judith.

Den vitt klädde mannen var i fysisk form som en människa men lyste i renhet. Han viskade till Judith att det var dags för rättvisa.

De åt och pratade allihop. Senare på kvällen när barnen sov. Så pratade den vitt klädde mannen med Judith.

Hon fick instruktioner att gå nära honom över havet. ”Tappa inte tro för då sjunker du. Utan tro på mig så ska jag leda dig över havet till ön” Sa den vitt klädde mannen.

”Friheten ska komma till mitt folk”. Sa den vitt klädde mannen. Judith nickade och de gick över havet. Judith tvivla lite och började sjunka. Den vitt klädde mannen sa tro på mig. Hon trodde och åkte upp ur havet. Så kunde hon gå med honom.

De kom fram till ön och den vitt klädde mannen gjorde en gest i luften och de blev osynliga.

Sen sa vitt klädde mannen att Judith skulle sova. För när morgonen gryr fri tar vi folket.

Del 14

Tidigt på morgonen så rörde den vitt klädde mannen på hennes axel försiktigt och hon vaknade.
Judith kände sig trött men när hon såg den vitt klädde mannen så blev hon pigg. Han utstråla kraft som ingen annan.

De gick mot fängelse porten som var 3 meter hög. 4 meter bred. Två stora dörrar som var 2 meter breda var.

Judith kände på en av ringarna till dörrarna och kände att de inte rubbades även om hon tog i allt hon kunde.

Den vitt klädde mannen sa till dörrarna: ”Öppna dig”. De öppnades och de kunde gå in.
Judith förstod att ingenting för den vitt klädde mannen var omöjligt.

De såg att vakter sprang till porten men sprang förbi dem. För de var osynliga.

Judith kände ett tryggt lugn i närheten av den vitt klädde mannen. Ett lugn som inte går att beskriva rättvist i ord.

De fanns 10 höga byggnader med galler fönster till varje cell. Allt folket var i dessa stora byggnader.

De gick till varje byggnad och gick runt varje byggnad. Judith vill fråga varför men den vitt klädde mannen sa: "Vi går runt dessa byggnader för att du ska förstå att ingenting är omöjligt för mig. Vi ska invänta rätt tid. För vi behöver skepp för att åka med. De har inte kommit en. Jag vet allt och när det dags".

De satte sig mot en av murarna så de kunde se alla byggnader i mitten. Den vitt klädde mannen slog ut med händerna. Ett bord dukades upp med den godaste maten som Judith aldrig sett förut.

Några saker som var på bordet var: Pannkakor, Sushi, köttbullar och potatismos, köttfärssås och spagetti, wokade nudlar och räkor och glass i alla sorter.

De åt ihop och Judith hade aldrig ätit så gott i hela sitt liv. Hon fråga om allt folket kunde få maten också.

Den vitt klädde mannen logg. Så viftade han med händerna och de hördes glädje rop från fängelset.

Judith förstod att folket också fått god mat.
Judith tänkte på barnen som var kvar på landet. Hon frågade om barnen hade det bra.

Den vitt klädde mannen talade om att de hade det bra och var skyddade samt fått samma mat som alla fått.

De spenderar resten av dagen att se hur vakter gick fram och tillbaka längs murarna samt byggnaderna.

När de blev kväll så slog den vitt klädde mannen ut med händerna. Ett tält med två sängar stod redo för dem.

Judith Kramade om den vitt klädde mannen. Han kramade tillbaka och sen sov de lugnt.

Del 15

På morgonen så vandra de runt. Vakterna var förvånade över hur fångarna fått mat in på rummen.

Ingen hade ju släppt in någon person med mat. De kastade bara in bröd och gav en mugg med vatten tre gånger om dagen.

Vakterna pratade vidare om att de avskydde att de låst in hela folket. Men vem vågade gå emot kungen.

Den vitt klädde mannen sa till Judith: "Vakterna kommer att gå imorgon och öppna porten. Sen kommer skeppet vi väntat på."

Judith nickade. Hon kände alltid en trygghet där den vitt klädde mannen var och en varm känsla av frid.

Den vitt klädde mannen fixade mat till folket, Judith och barnen.

De ägna resten av dagen att spela schack som den vitt klädde mannen hade svept fram. Vitt klädde mannen vann varje gång. Han sa alltid: ”Du vinner säkert nästa gång när du lärt dig”.

De sov som förra natten. Tryggt och gott.

Del 16

Nästa morgon öppnades dörrarna och vakter sprang ditt. De hörde de sa att ett skepp hade kommit.

När Judith och den vitt klädde mannen hörde det, så ställde de sig så att de såg byggnaderna.

Den vitt klädde mannen höll upp sina händer och sa: ”öppna dig”. Så hörde de att alla fängelse dörrar öppnades.

Folk sprang ut ifrån byggnaderna. Vakterna var så skrämda att de bara stod och såg hur folket gick ut ur byggnaderna.

Folket sprang till skeppet och gick ombord. De som hade kommit med skeppet gick av i skräck.

Den vitt klädde mannen talade till vakterna: "Idag har ni ett val. Ni kan följa med att hjälpa oss eller så får ni stanna på denna ö tills vi kommer tillbaka. Det kommer dröja så ni vet vad som gäller."

Vakterna prata med varandra sen gick kaptenen över fängelset fram. Han sa att de ville hjälpa dem.

De gick alla ombord på skeppet och seglade till fastlandet. De var bra vind och fint väder. De tog halva dagen att segla.

När de kommit fram så gick alla av. De gick till närmsta stad och gjorde mat samt i ordning husen så de gick att bo i.

De sov många i varje hus. För att det var så många från olika städer.

Den vitt klädde mannen sa till alla att gå till sina städer imorgon. Själv gick han till slottet och skulle kalla på alla i rätt tid.

Judith kramade den vitt klädde mannen länge och sa att hon gärna gick med honom redan nu om hon fick. Han svarade att det fick hon.

De gick ihop med Viktor och de andra barnen följde med den vitt klädde mannen.

De gick så långt de orkade, sen gjorde den vitt klädde mannen ett tält med sängar till alla. De sov tryggt och lugnt den natten.
Del 17

Tidigt på morgonen så lyste solen. Alla gick upp och den vitt klädde mannen fixade fram den godaste mat och dryck de någonsin haft.

De åt gott och drack gott. Sen försvann tältet, sängarna. De gick på vägen mot slottet.
De passerade städerna som var tomma. De visste att folket skulle ta sig tillbaka till städerna de kom ifrån.

Vakterna som följt med hjälpt folket med allt. De hade tagit till sig vad folket hade sagt om kungen. De förstod de inte kunde lyda en elak kung mer.

Den vitt klädde mannen och barnen samt Judith gick länge den dagen. De vill komma fram snart.

De fick till slut ge upp för de orka inte gå så fort som den vitt klädde mannen kunde. Som aldrig var tröt och alltid lugn. De övernatta i ett tält som förra gången med sköna sängar.

Del 18

Judith vaknade för hon kände att den där tryggheten inte var där. Hon såg sig omkring i tältet med sängarna.

Den vitt klädde mannen var inte där. Så hon gick ut för att se efter om han var ute. Han var inte där heller men hans röst hördes i hennes inre: "En kort tid är jag iväg för samla folken till slottet. Ni följer vägen norr ut så kommer ni se slottet. Ni är beskyddade på vägen dit för alla vakter längs vägen har vänt om för att ansluta sig till oss. Gå nu med barnen ditt. När du ber på kvällen kommer det ett nytt tält med sängar."

Judith tackade i sitt inre och de åt frukost sen gick de ut på vägen. Var soligt men kallt. De höll om varandra och hjälptes åt på vägen för att orka med.

När de varit med den Vitt klädde mannen hade de inte frusit alls. De hade faktiskt inte känt att de haft något de saknat när han var där.

Judith förstod att den vitt klädde mannen var en mäktig gud, som konstigt nog var i fysisk form också.

De kom till slut fram till slottet. Det var vallgrav runt med en fäll bro. Var vakter på murarna med armborst. Soldater hördes gå fram tillbaka innanför murarna.

Judith bad till vitt klädde mannen och han svara på bön med ett tält och sängar. De fick mat också. Så de åt i tältet och bad samt tackade för maten till den vitt klädde mannen.

Inga soldater vågade gå nära tältet för det var 20 änglar som stod runt tältet.

De lade sig tryggt och somnade gott den natten.

Del 19

Tidigt på morgonen vakna de av att de hörde massa folk komma. De tittade ut och såg att det var folk som slog upp tält.

Runt deras tält var änglar också. Lika många runt varje tält.

Judith såg inte dessa änglar men upplevde att det kändes tryggt.

Hon bad till den vitt klädde mannen och de fick mat som var god. Alla nya som kommit fick mat också.

Alla tackade den vitt klädde mannen för allt det de fått.

Soldater stod skrämda. De såg på tälten som sats upp och fler änglar runt varje tält.

Några soldater slängde sina vapen och anslöt sig till folket. Ingen av soldaterna som var kvar vid slottet rörde sig.

De våga inte säga till dem som byte sida.


Folket sjöng lovsånger och träna inför anfallet. De höll på hela dagen med detta. På kvällen sov alla tryggt i sina tält.

Del 20.

Sent nästa dag kom ännu mer folk och slog upp tält bredvid de andra. Även de tälten var omringade av änglar.

Judith gick och hälsade på alla i tälten. Hon berättade om att de behöver träna inför anfallet mot slottet.

Judith samla alla barn och de lekt med att jaga varandra mellan tälten. De kände frid och lugn trots de var så nära slottet.

Soldaterna vid slottet var förvånad hur dem kunde vara så lugna trots att de stod framför slottet.

De lekte hela dagen och de bad om mat till den vitt klädde mannen. De fick mat och allt de behövde. De tackade för allt till den vitt klädde mannen.

Judith och barnen passade på att tvätta sig i en flod i närheten. För det var länge sen de tvättat sig.

De tvättade kläder också. De hängde kläderna på tork mellan tälten.

Resten av dagen gick åt att städa i tältet.

De sov gott sen efter allt och tvätten hade de tagit in samt hängt upp.

Del 21

Sent på morgonen kom de sista av folket till de andra tälten. De skulle invänta den vitt klädde mannen för att börja planera.

Judith vek ihop tvätten och städade tältet. Hon hade mycket att fixa med när de var så många barn att ta hand om.

De bad och fick mat. Så pratade de med de sista som kommit om hur de behövde träna inför att kunna anfalla slottet.

Änglarna gick runt alla tälten disciplinerat men bara soldaterna från slottet såg dem.

Var ännu fler soldater som kasta sina vapen och gick med folket. De var bara 50 soldater kvar i slottet.

Folket var 1000 stycken inräknat med soldater som gått med dem.

Folket var trygga. De hade gott om mat och dryck. För de bad och fick det de behövde. De tackade alltid för allt de fått.

De väntade hela dagen på att den vitt klädde mannen skulle komma men han dök inte upp.

Judith nattade barnen och de sov tryggt för de visste att folket hade övertag.

Del 22

Tidigt på morgonen så kändes ett tryggt lugn i lägret. De såg att den vitt klädde mannen hade kommit.

De planerade ihop med honom. Planen var att omringa slottet och attackera med stegar mot murarna. Tanken var att några skulle lyckas komma över muren och kunna släppa in all andra.

De hade Trädgårds redskap och några få svärd.

De bad över varandra och den vitt klädde mannen välsignade dem.

Planen var att de skulle anfalla i gryningen nästa dag.

Så resten av dagen förbered alla sig och träna med springa med stegar. De träna att vara snabba att resa stegarna.

På kvällen så nattade Judith alla barnen och satt sig att prata med den vitt klädde mannen.

De pratade om hur bra det kommer bli när ordningen är återställd.

Judith sov tryggt och bra med vetskapen att allt skulle gå bra i morgon.

Del 23

Tidigt på morgonen steg alla upp. Det var spänning i luften. Det kändes att nu var det dags för att störta tyrannen.

Alla samlades och de dela ut stegar och vapen. Den vitt klädde mannen sträckte ut sina händer. Alla kände mod och frid.

De omringade slottet och vakterna på slottet såg rädda ut.

Folket hade gjort en ring runt slottet där de stod redo med stegar och vapen.

Den vitt klädde mannen börja tala till de i slottet: "Lägg ner era vapen och låt oss gripa kungen så kommer ingen till skada." Efter han sagt det ropa kaptenen från slottet att de aldrig kommer ge sig utan strid.

Den vitt klädde mannen blev sorgsen. Så sa han att folket skulle anfalla.

Folket gjorde som de tränat på och sprang med stegarna mot murarna. De fick upp alla stegar men soldaterna knuffade ner många av stegarna.

Var några stegar de inte hann knuffa ner så Judith och flera stycken kom upp på muren.

Blev intensiv strid på muren och trots att de var så få så lyckades de ta sig till porten till slottet.

Där vid porten så drog Judith ner fäll bryggan medan soldater var upptagna med att slås mot folket. Hon kunde däremot inte få loss regeln på dörrarna för den var för tung.

Folket utanför stormade över fällbryggan och kämpade med att få upp dörrarna som var reglade på insidan.

De kämpade hela dagen med dörrarna. Tills de äntligen gick upp efter de knäckt regeln med att knuffa allt de hade flera gånger.

Folket rusa in och soldaterna i slottet slängde sina vapen och skrek att de gav upp.

De tog soldaterna som fångar och hade folk som vaktade dem.

Den vitt klädde mannen gick in i slottets borggård. Han rörde vid folket och soldaterna så att sår blev läkta.

Var ingen som hade dött. Var bara skadade och hade blå märken.

Folket tog resten av dagen att få full kontroll på slottets murar.

De beslöt att ta sig in till kungen nästa dag. För de hade ingen ork att slå in en dörr till.

Folket satte upp tält på borggården och änglar vakta dem. De sov tryggt.

Del 24

På morgonen gick de alla upp. Åt frukost och sen gjorde de sig ordning för att slå in slottsdörren.

De använd alla krafter de orka för att slå upp dörren.

De tog halva dagen tills dörren gav vika.

De letade efter kungen men de hitta han inte. De leta i alla rum tills de hörde någon snyfta i en garderob.

När Judith öppna garderoben satt kungen och var livrädd. Kungen såg så rädd ut att Judith tyckte synd om honom.

Hon kramade honom och fråga: "Ångra du allt hemskt du gjort?"

Kungen grät och sa att han var ledsen över allt hemskt han gjort mot sitt folk. Så var han rädd att de skulle döda honom för allt hemskt han gjort.

Den vitt klädde mannen kom in och förde ut kungen.

Judith hörde att den vitt klädde mannen sa: "Är bra du ångrar allt dåligt du gjort. Ditt straff blir mildare just därför. Du ska inte dö utan vara i fängelse tills jag anser det räcker. Alla kan vända om från fel de gjort och bli en bra människa om de med uppriktigt hjärta vänder om ifrån de onda de gjort."

De tog två veckor innan den vitt klädde mannen fått ordning på allt i riket. Nya lagar och rättigheter sattes upp för alla i riket.

Regler som att man får hjälp om man är fattig tills man kan försörja sig själv. Om personer är för sjuka eller andra svårigheter inte kan jobba. Så får de hjälp så de kan överleva. Införs noll tolerans på att hamna på gatan. Så alla har plats att bo oavsett om de fattiga eller rika.
Judith köpte leksaken till Viktor som han fick till julklapp. Viktor blev glad över leksaks hund i trä.

Folket firade jul till minne av den vitt klädde mannen som räddat dem. Riket var helt och alla levde gott.
Slut
Skriven av © 2025 Erik Wanther.

Erik Wanther

Är 39 år och älskar fantasy och science fiction. Har skrivit sen jag gick i grundskolan och fram till nu. Hoppas kunna ge något intressant för andra att läsa och skriver ständigt nya noveller.
Erik Wanther är medlem sedan 2025 Erik Wanther har 1 publicerade verk