Publicerat 10.09.2017
Kategori: Romantik noveller

Trött på att bli sårad

Jag är kär. Eller egentligen inte, jag är kär i kärleken. Jag vill vara kär och jag vill bli älskad. Jag är en person som ofta står i centrum, jag syns jag hörs och jag har träffat flera killar, alltså kanske inte direkt dejtat men jag har haft chansen att bli tillsammans med en kille men jag har direkt tappat känslorna.
Jag kände att nu var det dags att faktiskt vara mogen och våga ta tag i mina känslor. Jag vågade erkänna för mig själv och för mina vänner att jag faktiskt tyckte om honom.
Det har hänt 2 gånger i mitt liv att jag erkänt det förut, dom gångerna har det inte blivit bra då killarna direkt slutat visa intresse. Men jag kände att det var dags att jag vågade och kände dessutom att det här kändes annorlunda. Jag tycker om honom så mycket och tycker att han är så bra!
Men självklart står jag här nu, med känslor från tårna enda upp till öronen som jag släppt ut för att jag trodde att det skulle vara annorlunda denna gång. Men det är det inte. Varje gång jag erkänner att jag tycker om någon blir jag sårad och ledsen. Inte blev det annorlunda denna gång.
Jag har inte vetat om jag har mått bra-dåligt eller dåligt-dåligt över den här killen, men idag blev det bara för mycket! Alla känslor behövde komma ut, och det gjorde dom kan jag lova! Men som vanligt blev det bara fel och jag är bara ledsen. IGEN.
Jag är så trött på att bli sårad för att jag erkänner mina känslor för mig själv. Jag vet inte vad jag gör för fel men något måste det vara. Jag orkar inte att det blir såhär igen. För det påverkar min tro på mig själv till nästa gång. Jag mådde dåligt innan mina känslor kom ut, men nu mår jag bara ännu sämre. Jag vill att han ska skriva till mig, jag vill att han ska krama mig, och jag vill att han ska förstå mig.

Varför kan ingen tycka om mig när jag tycker om dom?