Tunnelbanan

Tunnelbanan

Peter ryckte ögonen från kvällstidningens sportbilaga när tunnelbanan rusade in mot perrongen. Det var hans tåg och det var rusningstimme så Peter måste tränga sig runt folk för att komma fram till dörrarna.
Som tur var fick han en fönster plats nära dörrarna,
snabbt in, snabbt ut, tänkte han för sig själv.
Det var måndag eftermiddag och Peter hade avklarat första dagen på jobbet efter en härlig och avslappnande semester.
Visserligen hade de två sista veckorna spenderats i Thailand där en enorm värmebölja hade tagit ut sin rätt på Peter. Och de sista dagarna hade han och hans flickvän nästan bara sett fram emot att komma hem till mildare Sverige.
Tåget började rulla och lämnade T-centralen bakom sig, den vardagliga tröttheten hade satt klorna i Peter direkt och han satt nu och kämpade emot sömnen som kröp allt närmare inpå honom. Han vek ihop tidningen, la den under armen och lutade sitt trötta huvud mot fönsterrutan.
Tunnelbanevagnen gungade skönt och han slumrade in direkt.

Magnus hade lyckats ta sig en sittplats på det folkfyllda tåget, men tvingats överlämna den till en äldre dam som fått stå i gången mellan sätena.
Han hade inte tyckt att hon verkade tillräckligt gammal för att bli erbjuden en sittplats istället för att stå, men efter att hon suckat och nästan viskat fram jämranden över sina onda ben, hade Magnus ställt sig upp, erbjudit sittplatsen och sökt sig därifrån. Hon hade tackat den trevlige unge mannen och satt sig med ett leende på läpparna, belåten med sig själv.
Inte hade hon ont i benen och hon var verkligen inte särskilt gammal för att få sitta istället för honom, tänkte han och sökte sig mer inåt i vagnen.
Det var trångt men han ville bort från den gamla skatan, han valde att stanna vid dörrarna, han trängde sig ut mot dörrarna.
Det var hett i vagnen, sensommaren var olidlig, han pressade ut ena handen mellan dörrarna och det fläktade skönt på honom från springan emellan.
Tåget började sakta ned och rullade in mot Gamla Stan.

Skulle hon skrika rakt ut eller inte?
Skulle hon låta folket hon delade vagn med få ta emot hennes skrik av frustration och ilska. Kanske kunde hon hålla sig kontrollerad de tjugo minuterna som var kvar av resan hem.
Hon börjar läsa tidningen, där står det alltid nåt tråkigt som hänt någon helt annan någonstans i världen. Hon tittar på klockan, nitton minuter kvar?!
Tänk på att andas, in och ut, in och ut, lugnt och fint, tänk på något roligt.
Snart skulle hon vara hemma.
Hmm, hemma är väl knappast ett ställe att gömma sig, pusta ut och äntligen få gråta ut all skit. Jo, hemma skulle bli skönt, då kunde hennes bättre hälft få ta del av allt hon ville ha ut. Det måste han vara bra på att göra, det hade han gjort varenda dag så länge hon kunde minnas. Efter några timmars oprovocerat gräl skulle allt bli toppen igen.
Gud vad hon längtade hem.

Skriven av: jacklord