Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Två skott

Skotten ekade högt i den trånga smala gränden och in i hans kropp där
känslan av skuld fick hela kroppen att skaka. ”Vad har jag gjort?” Tänkte han och den blod täckta revolvern gled sakta ur hans darriga hand. Den träffade hans fars bröst med ett dovt duns och sakta togs blodet upp av hans mörkblå uniform. ”Jag är ingen mördare!” Skrek han och omgivningen runt om honom börja snurra. Långsamt gungande ekot av: ”Vad har jag gjort?”, ”Jag är ingen mördare” honom till sömns.

I drömmen upprepas händelsen om och om igen, skott efter skott avfärdades och det gjorde ondare och ondare i hjärtat för varje gång.

Med ett ryck vaknade han och upp och skrek ut från toppen av lungorna”JAG ÄR INGEN MÖRDARE!”. Det blev en komplett tystnad i hela rummet och blickarna han fick från cellerna runt omkring gick igenom honom som tiotusentals pistolskott. Han kunde inte leva så här. ”VEM FAN DÖDAR SIN EGEN FARSA?”. Frågade han sig själv utan att få något svar. Plötsligt hörde han säga något från cellen bredvid: ”Erik?”.

”Erik, jag vet att jag inte har varit där när du behövde mig som mest men om du släpper taget om den där revolvern så lovar jag att aldrig mer släppa taget om dig!” Skrek han från andra gränden där han stod och pekade med sin pistol. ”NEJ!” Skrek Erik och trök ned avtryckaren. Ekot av de två skotten varade kvar och studsade runt i den smala gränden, men det enda som hördes efter det var total tystnad.

Svettig vaknade han upp ur och och vände sig om mot cellen där han hade stått. ”Pappa?” Frågade han men det enda han fick som svar var ekot av hans egna fråga. Och återigen kände han den skuld han hade känt den dagen för så många år sedan. Han kunde inte klara av det längre. Han kände hur slutet var nära så det sista han gjorde var att ta ett djupt andetag och sedan sa han bara: ”Förlåt pappa…”.

Gränden var helt blöt av det fallande regnet och lite längre bort hörde han hur det började mullra. I hans händer höll han påsarna och revolvern som han hade tagit från ett av hans offer. Sirenerna kom närmare och närmare, plötsligt stod det en polisbil rakt bakom honom. Hastigt vände han sig om och höll upp revolvern med hans darriga hand. Och där stod han i hans blåa uniform med en glock i handen. Erik tröck sakta ner avtryckaren men plötsligt var det något som fick honom tveka. Men innan han hann tänka så hörde han två skott avfyras och sedan blev allt bara helt svart.

Skriven av: Okänd

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag här för dig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren