Tyst mord

Ljudet av mina kängor mot kullerstenstrottoaren uppstod när jag var på väg till skolan på en tidig tisdagsmorgon i december. Snön föll mjukt ner på marken och landade mjukt på den kalla trottoaren.

Jag började närma mig skolan och tittade på min armbandsklocka och småsprang de sista stegen in på skolgården. Jag hängde av mig jackan i kapprummet och satte mig ner i klassrummet och tog fram min bok och läste tyst för mig själv.

Vår första lektion var gymnastik, sen hade vi engelska. Sen eget arbete resten av dagen. När klockan ringde gick jag hem direkt, jag hade ingen lust att stanna kvar i skolan.
Det var mörkt även fast klockan bara var kvart över två. Snön föll och jag tänkte på jullovet.

Mina tankar avbröts snabbt när ett högt oväsen träffade mina öron. Jag kollade omkring mig och såg inget ovanligt så jag fortsatte att gå hemmåt.

Nästa morgon vaknade jag med en fruktansvärd huvudvärk som gjorde mig på dåligt humör. Jag åt samma frukost som jag har ätit de senaste 3 åren.

Jag gick i några minuter på väg till skolan tills jag hörde ett oväsen igen, vid samma plats som igår. Jag vände mig blixtsnabbt om och såg omkring mig, jag såg inget ovanligt så jag vände mig framåt igen.
Det var då jag såg det, paniken grep tag i mig, adrenalinet pumpade i kroppen. En skugga avbildades på nysnön. Fast skuggan hade ingen bärare. Jag började springa snabbt framåt så snabbt jag kunde. Nu var det bära eller brista. Jag halkade till på den undangömda isen under nysnön och kylan grep tag i ländryggen när min jacka for upp i fallet. Jag sprang så snabbt jag kunde och vek in på skolgården och kutade upp på trappan och slet i dörrhandtaget. Den öppnades inte. Dörren öppnades inte, jag måste vara tidig, jag kolla bakom mig, nu var skuggan här, nu tog den mig. Tyst och stilla, dödar den oss inifrån.
Sen när den första läraren på morgonen kommer fram till skolan hittar hon en kall och blodig kropp på trappan. Hon känner pojkens puls, stilla. Hon vänder sig om, en skugga närmar sig, utan bärare. Hon springer, hon flyr, hon lyckas inte. Tyst och stilla, dödar den henne inifrån.

Skriven av: Erik M