Ung och omedvetet medveten.

Hon hade gulmålade naglar. De lyste likt solen lyst hela sommaren. Hon kände att hon ville prova något nytt. Våga gå utanför sin comfortzone lite. Naglacket som prydde hennes annars neutrala naglar fick bli en början på det.

Klara satt på ett café på tågstationen i Jönköping. Hon hade beställt en svart kopp kaffe och en ciabatta. Hon var hungrig, som vanligt. Hon delade den i tuggvänliga bitar genom att dra den itu med fingrarna. Brieosten kändes krämig mot det annars något torra brödet. Hon sköljde ner varje tugga med en stor klunk starkt kaffe.

Det var mitt i sommaren och hon var ledig från plugget. Två år hade nu gått på kommunikationsprogrammet. Hon var fortfarande inte säker på om hon valt rätt program. Kanske skulle hon valt något med miljö istället? Hon pustade ut, kände sig trött på sig själv och alla hennes tusen tankar. Hon var aldrig helt nöjd med något. Ville alltid ha något mer. Hopplöst.

Mobilen burrade till. Ett nytt meddelande på Tinder. Appen hon var ganska så trött på att använda men ändå inte kunde låta bli när uttråkningen var ett faktum. En bild på en kille med brunt lockigt hår och blåa busiga ögon dök upp. "Hej! Ser att du är i Jönköping! Vill du ses?". Hon kollade inte på hans profil. Hon såg bara att han hette Adrian och var 22 år.

Klara läste och låste sedan mobilen. Funderade. Hon skulle inte hjälpa till att servera på bröllopet i Lidköping förrän imorgon eftermiddag. Ibland ville hon bara träffa ett nytt ansikte. Att få andrum och distans från dem som kände henne och deras inpräntade fördomar om vem hon var och förväntningar om vem hon skulle bli. Hon kunde lika väl åka vidare ikväll eller imorgon.

Hon svarade: "Tjena! Möt mig vid stationen om 30 min."

Hon satt på stentrappan i solen och läste. Hon hade satt upp sitt röda långa hår en en hög knut för att undvika att bli allt för varm. Hon hoppade till av hans röst, var helt inne i läsningen. Han lät äldre än vad han var. Som om hans röst tillhörde en man i 40-års åldern istället för en kille på 22 år. Han var fortfarande lite gänglig sedan tonåren. Men han var lång och hon såg att brösthåret stack fram under den vita linnéskjortan.

Han frågade vad hon ville ägna dagen åt.

"Äventyr".

Han log och tog hennes hand.

Hon såg att hans bruna lockar skimrade i blont och rött när de dansade där i vinden. De gick till en utservering. Tog en öl. Två öl. Fyra öl.

Han var rolig. Imiterade en kollega på hans jobb som alltid drog samma gamla torra skämt. Klara skrattade. Han smekte hennes hår. Värmen från hans beröring brände skönt i nacken.

Det hade börjat skymma nu. Kvällarna blev mörkare och mörkare, vilket var en påminnelse om att hösten var påväg. Men ännu hade sommaren övertaget, påminde Klara sig själv.

De promenerade utan att egentligen ha ett mål. De kollade inte på klockan, pratade inte om morgondagen. De vara var. När de båda såg havet så var det som båda drogs dit som i en tyst överenskommelse. De hittade en liten avskild strand. Längre bort hörde de några ungdomar grilla och festa. De såg elden spraka från där de satt. De tog av sig kläderna och gick sakta i. Det var helt mörkt ute nu. Vattnet kändes skönt mot Klaras hud. Hon släppte ut håret och såg hur det föll ner längs hennes kropp som en eldröd man. Adrian sparkade med benen så vattnet for åt alla håll, precis som man gjorde när man var liten. Klara gjorde samma sak, det var precis lika roligt nu som då.

De la sig på stranden och kände hur sandkornen klibbades fast mot den blöta huden. Det gjorde ingenting. Det var stjärnklart och det känns lite magiskt, precis som det bara kan göra en sommarkväll. Hon kysste honom. Han smakade saltvatten och öl.

Sedan låg de bara där. Hans hand i hennes. Tysta. Utan att prata om det så visste båda visste att de inte skulle ses igen. De ville bara ha sällskap. Träffa ett nytt ansikte. Att få bli sedda av ett par nya ögon.

Klara tänkte att dagar som är i all dess enkelhet faktiskt var de dagarna hon kände sig mest som levande. Mest som sig själv.

Adrian smekte hennes fingrar ett för ett. "Jag gillar ditt nagellack".

Talandeord

Skriver för att lära känna mig själv.
Talandeord är medlem sedan 2018 Talandeord har 1 publicerade verk