Publicerat
Kategori: Novell

Uppdraget

Snabbt går jag genom skogen. Mina steg hörs knappt på den barrtäckta stigen. Granarna gör att solen inte når ner till marken.
Jag råkar gå in i en gren och blir genomblöt av alla droppar som ännu inte torkat från nattens regn.
Nervöst håller jag handen mot fickan så plånboken inte ska ramla ut. Om jag skulle tappa den… Jag ryser vid tanken.
Plötsligt står jag framför en enorm gran som blåst omkull. Trevande tar jag tag i en gren och häver mej upp samtidigt som jag sätter foten på en annan. När jag tillslut kommer upp på stammen har jag fått rejält med barr innanför skjortan. Jag tvekar. Ska jag hoppa eller klättra ner? Jag bestämmer mej för att hoppa eftersom jag har förlorat tid. Innan jag hoppar kniper jag ihop ögonen och räknar tyst för mej själv till tre. Jag känner hur skjortan fastnar i en gren, men kan inte hejda språnget. Ritsch! Det blir en stor reva i sidan. Tårarna tränger fram. Hon kommer bli galen! Men istället för att stå där och gråta ruskar jag bestämt på huvudet och börjar springa. Jag har förlorat massor av tid.
Framme vid skogsbrynet får jag syn på en grupp människor. Förskräckt saktar jag in. En kvinna med stora blå ögon håller i den största hund jag någonsin sett.
Jag gör mej så liten som möjligt och går i en stor halvcirkel runt hunden. Hela tiden har jag ögonen på den enorma varelsen.
– Såja, den är inte farlig, lilla vän.
För en sekund sliter jag ögonen från hunden och tittar in i kvinnans blåa. Hennes mun är stor och röd. Hon ser snäll ut. Jag försöker mej på ett leende, men mina knän skakar så mycket att jag måste koncentrera mej för att inte ramla ihop. Snabbt vänder jag mej om och springer därifrån.
När jag kommer ut ur skogen stannar jag och lyssnar på mitt bultande hjärta och flämtande andetag.
Vilken väg ska jag ta? Den över kyrkogården eller den lite längre över järnvägen? Jag borde ta den kortaste, men bara tanken på att gå över gravarna får mina knän att börja skallra. Så jag börjar åter springa. Snabbt över vägen och mot järnvägen. Måtte jag hinna innan ett tåg kommer! Men förskräckt får jag se hur bommarna börjar gå ner och den röda lampan blinkar. Otåligt står jag och trampar innan tåget äntligen kör förbi. Så fort det är borta böjer jag mej ner för att komma under den uppåtgående bommen.
När jag sprungit genom ett radhusområde kan jag äntligen se ICA-skylten.
Flämtande rycker jag åt mej en korg och plockar mekaniskt ner alla varor i den. Samma saker varje gång.
När jag kommer till kassan slappnar jag av lite. Den snälla tanten sitter där och ler mot mej. Hon tar fram en godispåse under disken och lägger upp den på bandet. Jag tittar på henne med stora ögon.
- Så, säg nu inget till mamma, säger hon strängt, men hennes ögon glittrar.
Jag ruskar ivrigt på huvudet.
När jag plockat ner varorna i kassen tillåter jag mej själv att sitta ner fem minuter för att äta upp godispåsen. Om jag springer hela vägen hem hinner jag nog.
Tur, inget tåg. Jag rusar mot skogen. Men väljer en annan stig så jag ska slippa ta mej förbi trädet.
När jag kommer fram till höghuset har jag tur. En gammal farbror är just på väg ut. Han håller upp dörren åt mej.
- Det kan inte vara så lätt att öppna den här tunga dörren när man är så liten, säger han till mej och skrockar.
Jag ruskar på huvudet.
- Tack, mumlar jag och rusar sedan upp för trapporna.
Äntligen hemma igen. Även om jag inte vill gå in känner jag en lättnad över att vara där. Jag hann.
Tyst smyger jag in i köket. Lättat ser jag att hon sover på soffan.
Försiktigt plockar jag upp varorna, så jag inte ska väcka henne, min så kallade mamma.

Skriven av: Micaela

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Mörk, vacker, passar till allt. Vad är jag? ;-) Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag på följande adress, välkommen dit:…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson