Publicerat
Kategori: Novell

Utan dig...

En dag för två år sen så kom du och hämtade mig, jag var lycklig då.


Två år tidigare...


- Kom igen nu! Alla e med på att donera pengarna till de föräldralösas gård förutom du.
- Nej skulle inte tro det, om vi lägger det på sjukhus istället så kanske vi slippa alla sjukdomar här i världen!

Mr Matekoni hade anlänt till afrika och fått en idiot som kollega. Han hade aldrig blivit så förödmjukad som när Mr Alexander hade sagt att han verkade som en senil gammal gubbe. Mr Matekoni bestämde att han skulle försöka donera 50 000 pula till den lilla gården med 50 föräldralösa barn som behövde något att äta. Men det var inte bara barnen som gjorde att han ville åka dit. Det fanns en söt flicka som var dotter till grundaren av gården. Hon hette Carla och var liten, söt men hade en stolt och ärlig uppsyn. Han brukade åka ut dit och laga husets dörrar. Men Mr Alexander var i vägen.

- Okej jag går med på det!
Mr Matekoni fattade inte att det var sant.
- Tack Mr Alexander jag tycker att det var ett bra beslut.
Mr Matekoni åkte direkt ut till den lilla gården och sa till Mma Rewno (föreståndaren) att de skänkte 50 000 pula till gården. Mma Rewno kastade sig om hans hals och välsignade honom. Han kände att det var rätt tillfälle. Han hade sparat länge och för de pengarna hade han köpt en ring av guld med tre ganska stora diamanter.

- Mma Rewno, jag vill be om din dotters hand. Det skulle vara en ära att få äkta henne.
Mma Rewno såg riktigt glad ut tog hans hand och sa att han sku8lle gå och fråga henne själv. Och efter ett halvår var de ett äkta par. Den enda tragedi i deras äktenskap var att Carla hade fått veta att hon inte kunde få barn.

De bestämde att de skulle adoptera nån från gården.
Det var då det hemska hände.


1 år senare...

Milo skulle just få se sin mamma och pappa. De stod i den trånga gången. De såg snälla ut. Hon böjde på huvudet inför de två respektingivande personerna men hon kunde inte undgå att tjuvkika litegranna. Mma Ramatso sa att det var Mma Rewnos dotter som skulle bli hennes mamma. Hon hade ett snett leende och brunt långt hår och hennes nya pappa var en ståtlig man med kort blont hår. Han var nog från U.S.A med den ljusa hyn han har. De sa hej men hon va lycklig bara de tog med sig henne. Hennes mamma kramade henne och hon kramade tillbaka. De var en familj men nån månad senare så fick hennes mamma, jaa, ett konstigt och annorlunda brev och i det stod det:


Kära Mma Carla Rewno!

Du vet inte vem jag är eller varför jag skriver till dig men jag vill bara få säga ett namn som är viktigt för dig... Milo...

Vi kommer snart ses Mr A.





Fem dagar senare kom den nu lyckliga Milo hem från skolan. Hon blev snabbt olycklig när ingen var hemma och det låg en lapp i köket och på den stod det som nu gjorde henne ledsen.


Min flicka, Jag kommer nog snart tillbaka. Min Milo, snart. Mor o far.





Fortsättning följer.

Skriven av: Molly Brander

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson