Utan titel [Id:8783]

Karin famlade sig fram i mörkret.De mäktigas sång klingade förtfarande i hennes öra,lavan bredvid henne kokade inbjudande...
Vem har egentligen bestämt att livet är en välsignelse?Det kanske bara är ett fruktansvärt straff??
-sluta dagdrömma nu!hjälp mig med maten istället!!!
-MAMMA!lägg av!
Ända sen vi flyttade har min enda sysselsättning varit att läsa.Men det har varit väldigt bra.För annars skulle jag nog ha tagit livet av mig!Jag är ärlig!!!
Jag,min mamma och min lillasyster har varit ensamma länge,även om vi alltid har haft det ganska bra...Vi har därimot ALDRIG ställt upp för varandra,aldrig skrattat tillsammans sen pappa flyttade.Förut,innan vi flyttade så kunde jag iallafall skratta med mina kompisar.Men nu är vi väl dömda att vara humorbefriade i all evighet??
jag kommer ialafall aldrig att kunna skratta igen.kom inte och säg att det bar är nåt jag säger,jag har tänk och tänk på vad som skuylle kunna få mig att skratta nu men aldrig kunnat komma på något.
jag säger bara att ingen kommer sakna mig.Det var bara ut genom dörren,ner till den brusande iskalla ån så skulle jag befrias.Och så blev det.den 6-åriga begåvade flickan som försvann hittades 200 år senare
i den vackra,blomomringade ån som så länge hade burit på en fruktansvärd nyhet.Och fruktan!!
Och hon hade så fel!hennas mamma och lillasyster älskade henne utöver allt annat!!!









i 3 år så sörjde dom henne.Och hon önskade att hon aldrig gjort det fruktansvärda,oförlåtliga misstaget.

Men det var för sent.En ny påminnelse instiftades i samband med detta.Förstå att varje sak du gör utan att fundera kommer du att få sota för!!!

Ändå var det i 6000 år det upprepades,1 eller 2 gånger varje dag.det var förskräckligt.




TÄNK PÅ DETTA NÄR DU TROR ATT INGEN BRYR SIG OM DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Skriven av: Lisa Ponten