Utförsäkrad, Del1

I Mars månad år 2018 blev jag utförsäkrad från Jobb och utvecklingsgarantin och stod helt plötsligt helt utan inkomst!

Efter flera år av ströjobb med stundtals arbete och arbetslöshet så hamnade jag mellan stolarna i arbetsförmedlingens byråkrati vilket resulterade i att jag blev utslängd ur min ersättningsgaranti.

Arbetsförmedlingen ansåg att jag inte följt deras normer med att vara till arbetsmarknadens förfogande vilket jag såklart inte höll med om men jag hade inget att säga till om, de hänvisade till att jag skulle söka bistånd hos socialen vilket på sin höjd hade hjälpt mig en månad tills att jag skulle bli tvingad att sälja av min egendom.

Det är svårt att beskriva den paniken och extrema ångesten jag hade denna period, jag stod helt blank och skulle nu tigga pengar hos socialen för att överleva!

Jag berättade om min situation till mitt ex som gav mig iden att istället börja läsa en utbildning som är CSN berättigad, jag nappade direkt på det och började söka på nätet efter mina möjligheter!

Nu handlade det inte om vad jag önskar att bli när jag blir stor utan som alltid i mitt liv har det handlat om vad som är genomförbart i syfte att överleva.

Mitt ex jobbar inom vården och gav mig tipset att jag skulle börja läsa inom detta område pga att det kryllar av jobb, min skalle snurrade runt med tankar, skulle jag som aldrig någonsin haft ett socialt yrke börja ta hand om andra människor?! jag blev livrädd av tanken att totalt lära mig ett nytt yrke som var så långt ifrån mitt yrke inom industriell tillverkning.

Det fanns inte utrymme till att vara bortskämd utan jag var tvungen att komma igång NU! så jag sökte en distansutbildning till undersköterska som var CSN berättigad och jag kom in! rätt som det var så kom mitt första studiebidrag och jag kunde betala mina räkningar.

Allt frid o fröjd? nej i helvete heller! nu kom nästa panik, utvecklingskris! Jag hade inte läst i skolan på herrans många år och helt plötsligt skulle jag läsa psykologi och göra uppgifter som jag inte fattade ens efter att läst frågorna ett 20tal gånger om! min hjärna har alltid varit trög när det gäller inläsning av teori men nu var det all time high på kortslutning i hjärnan!

CSN har hårda krav på att den studerande skall klara ett visst antal poäng under en viss tid och den stressen gav mig rakt av dödsångest, att läsa något jag varken fattade något av eller hade intresse av för att få in CSN så att jag kan betala mina räkningar höll på att döda mig inifrån!

Mitt i detta så sökte jag sommarjobb inom vården och rätt som det var så ringde ett okänt nummer min mobil och jag svarade.... det var en personalchef från Aleris, Anna som kontaktade mig angående jobb inom hemtjänsten! vi pratades vid och hon ville ha utdrag ur polisregistret och referenser från tidigare arbetsgivare för att jag skulle kunna komplettera min ansökan, dessutom skulle jag behöva göra delegering inom insulin och medicin, mina händer skakade av den enorma kontrasten inom yrkesroll som jag kastade in mig i!

Skulle jag nu ha ansvar för andra människors liv genom att sköta deras mediciner?! hur i helvete skulle jag klara den pressen!? jag var inte alls beredd på att jag skulle ha ett sådant enormt ansvar för mina vårdtagare.

Jag kontaktade min fd arbetschef som referens och förklarade mitt läge, han hade bara gott att säga om mig så det var grönt ljus, jag gjorde även utdrag ur polisregistret vilket också var grönt ljus, nu var det bara en muntlig intervju kvar med Anna för att få jobbet, jag var så nervös! det var så mycket som stod på spel och jag hade egentligen noll koll på vad jag sökte mig in till, det var så enorm stor kontrast med tidigare arbetsroll att det inte går att beskriva känslomässigt med ord hur jag kände mig inombords.

Det blev dax för introduktions på nya jobbet för att se och lära mig, vi åkte hem till vårdtagare som behövde hjälp med mediciner, det var många nya intryck och mycket att lära, mycket att smälta men nu var jag igång och det kändes bra men såklart väldigt instabilt.

Efter tre pass som introduktion så var det dax att jobba på egen hand, jag fick ett papper med adresser till vårdtagare som skall ha hjälp och lite info vilken hjälp de ska ha, detta styrdes även med mobiltelefon som styrde oss med tider, mobilen användes också som nyckel för att komma in till trapphus och lägenheter.

Det var extremt pressande att helt plötsligt gå till okända adresser som jag inte kände till och göra ett arbete jag inte hade rutin på, det var nästan overkligt.

När första dagen var avklarad kändes det som att jag hade bestigit ett mentalt berg eller att jag kravlat mig upp för djävulens avgrund för att andas och pusta ut, det var en otrolig befrielse.

Dagarna rullade på och jag fick mer o mer rutin, tillslut flöt det på riktigt bra och jag jobbade så mycket jag kunde eftersom jag ville skaffa mig en buffert som säkerhet, att bli utförsäkrad gör att man ser på pengar på ett annat sätt, eftersom jag inte hade rätt till a kassa så jagade jag så mycket timmar som jag kunde, mitt mål var att jobba in så jag fick ny ersättningsperiod till a kassan och därmed ha ekonomisk trygghet igen.

Eftersom jag arbetade så mycket så avslutade jag CSN utbildningen, de är hårda med att man inte får tjäna för mycket utöver deras utbetalningar, jag pallade heller inte med deras stora krav på att klara kurser i tid för att få betalningarna så jag valde att jobba så mycket jag kunde istället.

Jag behövde arbeta en viss procent i 6 månader för att uppfylla a kassans krav att få ny ersättning, det är lång tid av ovishet för att ha en simpel timanställning att luta sig på.

Skywalker

När vinden viner så att det svider det är då vi endast är individer.
Skywalker är medlem sedan 2016 Skywalker har 7 publicerade verk