Utrdrag roman om relationer.

Den 30 Juli var sommaren bättre än någonsin. Gustav låg i soffan med trettionio graders feber och termometern på fönsterbrädan visade att det var 32 grader utomhus. Helena kom in i rummet och baddade av Gustavs panna med en handduk. ”Hur mår du”? Frågade Helena och tittade på Gustav med hennes bruna ögon. Helvete vad vacker hon var tänkte Gustav. Svart hår som hängde spikrakt ner över brösten med en minimal fallkant vid hårslutet. Ögonen var mörkbruna och det ena ögat var lite snett på ett sätt som gav henne en aura av söthet och charmighet. Näsan var varken stor eller liten utan precis sådär lagom och passade perfekt med ansiktets symmetri. Gustav tänkte att den nog skulle växa om ett par år och förstöra Helenas ansikte. Det var ju trots allt så. Kvinnor förföll väldigt tidigt. Särskilt om man som Helena hade utländskt påbrå. Hela deras lyster försvann ur deras vackra ögon och ersattes av rynkor oproportionerliga former och drag. Det var deras förbannelse tänkte han, och inte mer än rätt.

”Hur mår du” frågade hon igen och gav Gustav en kyss vid naveln. ”Feber och ett dåligt allmäntillstånd”- svarade han. Hon skrattade. ”Du är så otroligt patetisk när du är ämlig sa hon med glimten i ögat och fortsatte; Jag ska iväg nu, fixa lite grejer och sådär.” Gustav svarade med ett enkelt ”okay” men genomsyrade hennes lögn. Fixa lite grejer innebar förmodligen att dra ut på stan och slira tänkte han cyniskt. Han hade lärt sig Helenas sätt under de månader som de känt varandra. Hon ljög om irrelevanta saker hela tiden, förmodligen för att skydda Gustavs känsliga själ men det var ingen ursäkt för hennes märkliga beteende. En gång hade helena sagt till honom att han var alldeles för smart för henne och att hon behövde någon som var dummare än honom. Men det stämde inte. Helena var nämligen oerhört intelligent. Det som låg närmre sanningen var att Gustav var den enda i helenas liv som hade sagt ifrån när hon höll på med sina mystiska lögner och bedrägerier. Han var dessutom den enda som hade ställt krav på henne. Han visste också hur lätt hon hade att släppa taget om människor i sitt liv och gjorde dessvärre så både mot vänner och mot människor hon ingick sexuella förhållanden med. Så fort någon kom lite för nära eller agerade på ett sätt som inte passade hennes premisser så klippte hon kontakten med denne. Och Gustav visste att hon en dag skulle göra så mot honom också. Hur kunde en människa vara så ond och samtidigt så fantastisk? Han förstod det inte. Helena skyndade iväg och försvann ut genom ytterdörren i ett nafs iklädd en klänning som slutade efter knäna.

Gustav

Skriver när det brinner eller i terapeutiskt syfte. Hej och välkomna till mina tankar.
Gustav är medlem sedan 2018 Gustav har 2 publicerade verk