Valvånda

Ett kåseri jag skrev i min ungdom på 80-talet
----------------
Har ni funderat över varför man alltid väljer fel här i livet?
Vad är det för kraft som får oss att i en valsituation värdera de olika alternativen på ett rationellt sätt innan vi gör våra val, för att när det är för sent, upptäcka att vi valt helt galet? Varför väljer vi alltid fel, när alla andra väljer rätt? Väljer rätt rätt till exempel? Jag menar alltså rätt maträtt på matsedeln i lunchrestaurangen.
Du känner säkert igen den situationen. Du står i matkön, först av dina arbetskamrater, och du kan alltså inte, utefter vad de beställer, avgöra vad du skall välja från menyn. Skall du ta ”Torsk Med Äggsås Och Kokt Potatis” eller ”Bruna Bönor Med Stekt Fläsk” som är dagens alternativ. Du skulle ju visserligen kunna ta något från à la carten som traditionellt alltid består av säkra kort. Men det har du naturligtvis inte råd med, varför följande resonemang utspelar sig i ditt inre:
”Jaha, få se nu. Bruna Bönorna brukar vara lite stabbiga ibland, men å andra sidan är de otroligt goda den dag köket haft en lyckad dag. Fisken kan ju ibland vara alldeles för salt, och så blir man ju inte lika mätt på fisk, och idag är jag ju faktiskt rätt hungrig. Jag borde kanske se till att bli ordentligt mätt och därför beställa Bruna Bönorna eftersom jag skall jobba över ikväll och behöver all energi jag kan få, men det stekta fläsket innehåller ju en massa nitrat och nitrit och annat onyttigt. Å andra sidan innehåller ju fisken förmodligen en massa kvicksilver och pcb, men det påstås ju att man blir ju intelligent av fisk, och med tanke på det krävande jobb jag måste avsluta tills i morgon… Ja, det får bli fisk. Jag kan ju alltid be att få några extra potatisar så jag blir riktigt mätt”.
Du deklarerar nu din beställning till flickan bakom disken, får din portion som ser mycket aptitlig ut, betalar nöjt och går för att söka upp ett bra bord i förvissning om att du gjort ett gott val. (Lade ni märke till den lilla lustigheten här – gott val! Var får man allt ifrån?).
När du sedan slagit dig ned , droppar nu en efter en, dina arbetskamrater ner vid bordet, och naturligtvis visar det sig att de samtliga valt att beställa Bruna Bönor Med Fläsk. Utom Sverker naturligtvis som extraknäcker med att köra taxi på kvällarna och har råd att beställa en plankstek från á la carten. En liten tvekan dyker upp i din hjärna; ”tänk om Bruna Bönorna hade varit ett bättre val?”.
Mina kamrater ger sig nu frejdigt i kast med sina portioner under utrop som: ”Mmmm, vilka goda bönor”…”, dom har verkligen lyckats med fläsket idag”…” På den här restaurangen vet de verkligen hur man tillagar husmanskost”….”etc”, så slevar de med förtjusning i sig av de Bruna Bönorna Med Fläsket.
Den tvekande misstanke du för en liten stund sedan kände, har nu, innan du ens börjat äta, övergått i fast förvissning. Din fisk kommer att vara, om inte för salt, så i alla fall fullständigt smaklös och överkokt. Dessutom kommer den att vara bemängd med nålvassa ben och potatisen kommer att vara skinntorr, och äggsåsen kommer att vara simmig och nästan helt i avsaknad av de ägg som gett den dess namn. Och visst! När du äntligen tveksamt smakar på din mat, får du bekräftelsen; Du har gjort det igen – valt fel!
Problemet är att det inte hade hjälpt om du i stället hade valt Bruna Bönor Med Fläsk. Situationen hade ändå varit densamma. Kamraterna hade då valt Torsk Med Äggsås (utom Sverker som ju kör taxi), och deras upplevelse av rätten är att den är alldeles utsökt, medan din Bruna Bönor och ditt Fläsk hade varit stabbigt eller för löst, respektive vidbränt, för salt eller för fett.
Det är det här jag inte begriper. Varför blir det alltid fel? Det måste finnas någon obegriplig högre makt som illasinnat styr mina val. Det måste ju finnas någon mening med det hela, men denna mening tycks ligga djupt och dolt förborgad hos nämnda makt. Om någon som läser detta har ett svar på hur man tacklar detta fenomen, är jag villig att utge en riklig ersättning för att få delaktighet av detta tacklande. Tänk att, om så bara en endaste gång, få se mina arbetskamrater vanmäktigt tuggande på på felvalda ”Pannkakor Med Sylt”, medan jag med behagfulla suckar inmundigar en perfekt, rätt vald ”Köttfärslimpa Med Saltgurka”.
Dessutom. Ta alla andra val här i livet som går käpprätt åt skogen. Val av äkta hälft till exempel. Nja, det kanske vi skall lämna därhän förresten.
Men bilköp då! Bilköp är ett ypperligt exempel på hur våra val fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. För de blir nämligen alltid fel. Det kvittar vilka skäl som ligger till grund för ditt val av bil. Det blir i alla fall helt fel bil som du kommer hem med och ställer på garageuppfarten för nyfiket beskådande av din granne.
Har du, för att vara riktigt säker, gått och köpt en bil av samma märke och årsmodell som grannen har, så visar det sig att denne granne med förtjusning kan berätta för dig att den bil du köpt visserligen är av samma årsmodell som grannens, men baktill på bilen, efter beteckningen ”GLW Super de lux GI” finns ett litet tillägg, nämligen bokstaven X. Grannen kan därför förtjust upplysa dig om att detta lilla x betyder att du just köpt ett exemplar av de exemplar som inte är tillverkade i Tyskland, utan i England, och att dessa exemplar har en mycket sämre plåt i karossen, varför det troliga är att din bil, redan efter bara fem år, slukats av rost.
Har du i stället, för att eliminera alla sådana misstag, gjort ditt köp efter studier av av ett stort antal motortidningars utförda tester, motororganisationernas omdömen i broschyrer som ”Bästa Bilköp” och ”Så Får Du Ekonomi I Ditt Bilåkande” samt Svensk Bilprovnings utgåva av testresultat för alla bilmärken under de senaste tio åren. Ja, då får du, av din 18-årige son med splitter nytt körkort, höra att du lika gärna kunde ha köpt en gris i en säck.
Bilen du valt är nämligen en ”gubbracer”. Den är tråkig och trög. Helt ute, Den är den minst häftiga bilen sedan T-forden försvann från marknaden. Han deklarerar att han vägrar att låna bilen för att köra sin flickvän i, även om du så kastar den efter honom. I och för sig är ju den tanken ganska tilltalande; att slippa långa argumenteringar om billån i diskussioner som du ändå förlorar, men faktum kvarstår – du har återigen gjort ett felval! För innerst inne i dig bor en liten Fangio som minst av allt vill bli sedd på sta'n i en gubbracer.
Det är genom oss ”felväljare” som en hord av reklamfolk får ihop sitt dagliga levebröd av rysk kaviar, hummer och oxfilé. Om du någon gång undrat varför man så ofta ser annonser för bilar som i annonstexten inte säger något av egentligt värde när det gäller fakta om fordonen, utan mer handlar om vilka vackra och framgångsrika människor som kör dem, då kan du få svaret här nedan.
Biltillverkaren känner nämligen mycket väl till det här syndromet att alla som köpt en bil snart upptäcker att de egentligen skulle ha köpt den bil som är så mycket grönare på andra sidan staketet. De vet också, att vi aldrig i världen skulle tillstå detta öppet inför skadeglada grannar, besvikna söner eller några andra heller för den delen. Därför låter biltillverkaren reklamfolket utforma annonser, som genom att spela på allt inom dig utom ditt förnuft, invaggar dig i en känsla av att du nog ändå inte gjorde ett så tokigt val när du köpte den.
Och den dag då du utav åldersskäl (bilens alltså) behöver byta bilen till en fräschare, kommer du åter att göra ett av din felval i livet.

Anders Hidman

Jag skrev i min ungdom en del kåserier som jag presenterar här
Anders Hidman är medlem sedan 2020 Anders Hidman har 6 publicerade verk