Var är du?

Denna novell skrevs på kort tid för att testa denna sida. Jag är inte så mycket för noveller utan skriver hellre romaner. Lite kort om mig själv först.
Jag är kille, 17 år (snart 18) och skriver om det övernaturliga. Saker som människan undrar över och saker som får oss att häpna.

//Chris Jager

Jag såg dig förra vintern, då ljuset från solen aldrig tog sig igenom molnen. Du var lång och stilig, inte alls som alla andra i byn. Du kom från ett annat ställe, från fjärran eller bortom det jag vet. Jag visste att du var annorlunda första gången jag såg dig den 13:e januari vid ICA. Du gick sakta förbi mig och log när jag stod vid min moppe. Jag försökte se cool ut, jag försökte vara någon annan. Jag nickade mot dig och du fnissade innan dörrarna till ICA slukade dig. Jag kunde inte röra mig, jag kunde inte åka iväg. Jag var tvungen att se dig igen och kanske säga ”hej”. Du kom aldrig tillbaka. Jag stod i flera timmar och väntade i kylan. Jag kunde se hur frosten bildades på glasrutorna och hur gatulampan blev starkare. Mörkret slöt sig sakta om mig och jag kände inte längre mina ben. Vid sex stängde ICA och jag såg dig aldrig gå ut från butiken. Tankarna for genom huvudet att du gått ut bakvägen för att slippa mig eller att du av misstag blivit inlåst i ett frysrum. För tillfället var jag i ett frysrum, eller mer en frysvärld. Solen hade inte tittat fram på två veckor och tre dödsfall hade inträffat. En nere vid bäcken borta vid skomakaren och en vid kajen. Mannen vid bäcken hade blivit attackerad av en björn och tappat huvudet. Bröstkorgen var också uppsliten. Kvinnan vid kajen hade halkat och brutit benet. Man hittade henne dagen efter, helt nerfrusen, med handlederna uppskurna. Båda hade plågats till döds då björnen hade lekt med mannen innan den avslutade honom och kvinnan tog sitt liv då hon insåg att hon inte hade några chanser att överleva. Hennes handväska hade ramlat ner på isen och mannens vapen låg bara en meter ifrån honom. Båda helt chanslösa. Den tredje personen, ett barn, var ute och lekte då en man kom förbi. Mannen stannade och pratade lite och innan mamman visste ordet av det, var barnet borta. Hela byn letade i tre dagar innan man fann barnet i bitar i skogen. Mamman skrek så att hela byn hörde det och hon har inte lämnat sitt hus på fyra dagar nu. Alla säger att hon blivit galen av det som hänt och vem skulle inte bli det? När ens barn blir bortrövat och senare hittas i bitar i skogen. Enda sedan molnen kom till vår by i dalen har allting blivit konstigt. Fler personer har flyttat in på sistone, temperaturen har sjunkit till tjugofem minus och morden som inträffat. Borgmästaren lade skulden på de som nyligen flyttat hit, att de tog med sig synderna till vår dal. Innan jag visste ordet av det vart det upplopp. Alla som bott här i generationer blev till monster med endast en tanke i huvudet. Utvisning. Nykomlingarna utvisades på mindre än ett dygn men problemen kvarstod. Barnet kidnappades när nykomlingarna försvann och efter det har det varit lugnt i fem dagar. Jag visste inte vad som stod på och kunde bara längta efter att få flytta. Hela byn hade vänts upp och ner på två veckor och jag visste inte när det skulle ta slut. Plötsligt såg jag dig igen. Du kom inte från ICA utan från skogen. Du haltade som om du var skadad och föll tillslut ihop. Mina frusna ben var nu ett minne blott och jag satte fart mot dig. Du låg på mage med ansikte vänt mot väggen. Ditt ena ben var en aningen böjt och jag kunde känna din underbara doft ju närmre jag kom. Jag tog försiktigt tag i din axlar och vände på dig. Du låg nu i min famn och jag satt på den kalla marken och sade: ”Det kommer ordna sig.” Du lyfte sakta din vänstra arm, strök min kind och lade den sedan bakom min nacke. Du drog dig närmre mig och lade din haka på min axel. Jag höll om dig för att ge dig värme. ”Förlåt”, hörde jag dig viska innan jag kände hur något stack till i min hals. Som en krampning och när det var försent, insåg jag att jag var det fjärde offret.

Skriven av: Chris Jager