Publicerat
Kategori: Novell

"Varelsen" eller "Hur Jakob lärde känna ljudet av ben som krossas och kött som tuggas"

Jakob tittar på varelsen som äter upp hans vänner. Den slukar dem i stora tuggor och tar bara pauser i sitt mekaniska malande när den måste andas. De skriker när de försvinner ner i dess rosa gap. Vissa, de lite större av dem måste den ta i två eller tre tuggor innan den till sist sväljer dem, medan andra, till exempel Iben Schehezerard, en väldigt kortväxt man från Orienten behöver den inte ens röra med tänderna. Han glider bara ner med ett köttigt slörp.

Sofia Casano som Jakob hade spanat in hela kvällen försökte gömma sig under ett bord. Men hennes händer kunde inte hålla skriken tillbaka i munnen och hon blev upptäckt av besten. Hon gled ner i strupen efter två tuggor – vilket Jakob tyckte var underligt, för även om hon varit längre än Iben och haft lite mer kött på benen än Julia Simonsson (en tugga), borde hon ha kunnat gå ner utan att behövt bli delad på mitten.
Jakob tyckte det var synd att Sofia blivit uppäten. Kvällen hade knappt börjat och han hade planerat att senare ta mod till sig och gå fram och prata med henne. Hon hade sett så söt ut när hon stått och smuttat på sin välkomstdrink och minglat med Karl Björnbacke, en väldigt stilig figur som alltid hade kostym på sig. Hon hade fnittrat tillgjort åt hans skämt och blicken hade vandrat lite väl ofta till drinken i hennes hand – som om hon försökte hitta räddning från denna tråkiga man i dess transparenta rödaktighet. Hon hade knipit ihop läpparna och snurrat glaset så innehållet hade skvimpat ut. Det verkade som om hon hade gjort det till en lek; se hur intensivt hon kunde virvla runt drycken utan att spilla ut något. Hennes vita klänning hade fått ett par rodnande fläckar på sig innan hon var klar. Ursäkta, jag ska bara hämta lite mer bål, hade hennes sista ord till Karl varit.

Varelsen rycker tag i en fet kvinnas ben, Bertrand Stenströms fru om inte Jakob misstar sig, och lyfter upp henne i luften. Den verkar inte bry sig om hennes vikt. Med fundersam blick glor den på hennes upp och nedvända lekamen och försöker figurera ut vart den ska ta första tuggan på denna fylliga figur.
Jakob undrar vart varelsen kommer ifrån. Han kommer ihåg att han läst om den i tidningen imorse. Något om ett enormt djur som hade synts till i krokarna. Tidningen hade intervjuat en man som hade sett den äta upp hans får. Var inte hans beskrivning väldigt lik varelsen som just nu stod och tuggade på Bertrands frus huvud?
Kanske inte hade varit den bästa tiden att ordna galej? Han kanske skulle ha väntat en dag eller så? När de kanske skulle ha lyckats fånga in besten och allt var frid och fröjd igen. Men sådan är Jakob, tänker aldrig på konsekvenser. Han skrattar lite smått åt sig själv och skakar på huvudet. Den här gången ställde du verkligen till det.

Något blött stänker ner hans ansikte. För ett litet tag blir han förblindad men när han torkar sig om ögonen faller ett lugn över honom. Sodavatten. Det var bara sodavatten han fått över sig. Och här trodde han det var blod. Han skakar sin blöta hand så vattnet far över golvet. Han hade verkligen inte uppskattat att få blod på sin nya Armani – inköpt just för den här tillställningen. Är man värd så måste man ju vara klädd som en, hade han sagt dagen innan till sin syster, som hade tyckt den hade varit alldeles för dyr. Hon hade varit den första varelsen ätit upp. Den hade tagit en stor tugga av hennes buk så hennes innehåll hade tömts ner på buffén. Hennes lever hade dumpit rakt ner i lingonsylten vilket Jakob hade tyckt var väldigt ironiskt.

Varelsen glufsar fortfarande på Bertrands fru, suger av fettet från hennes ben och slickar upp blodet från golvet. Henne fick den verkligen jobba med. Att den aldrig blev mätt? Varelsen får syn på Jakob som står och häckar i ett hörn. Den möter hans blick och återgår sedan till att sörpla i sig det spillda blodet innan den persiska mattan suger åt sig allt. Jakob förstår att han är näste man till rakning. Undra hur många tuggor han är god för?
Två?

Skriven av: Borstbindarn

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck