Publicerat
Kategori: Novell

Varelsen under trappan

Så här inför Alla Helgons Dag, tycker jag att det skulle passa med en läskig historia.

Kicki bodde ensam i ett gammalt hus som hon ärvt av sin gamla religösa mormor som nyligen hade gått bort. Huset behövde renoveras, vilket skulle kosta Kicki massor med pengar och denna vara hade hon inte mycket av. Men eftersom det var bostadsbrist på hyreslägenheter var hon tacksam över att äntligen ha fått flytta hemifrån. Hon var ju ingen tonåring längre utan redan 23 år fyllda, men då läget var som det var så tvingades många att bo kvar hemma.

Den första månaden hade Kicki röjt undan hennes mormors gamla bråten och kläder och gjort det beboligt. Huset var egentligen inte särskilt stort. Där fanns en hall, ett kök, ett litet vardagsrum, ett badrum och så ett litet sovrum. Det fanns även en källare i huset, men den hade hon inte gjort någonting åt ännu. Faktiskt så hade hon bara varit där nere två gånger för att fylla på pellets i värmepannan. Tvättade, gjorde hon fortfarande hos sina föräldrar då tvättmaskinen i källaren varit så gammal att hon varit rädd för att den skulle explodera om hon satte på den. Kicki bestämde sin för att hon måste ta tag i källaren också och kom då på att hon skulle kunna bjuda hem några vänner till Halloween, som skulle kunna hjälpa henne att röja upp och sedan ha en kombinerad inflyttningsfest/Halloweenfest på kvällen. Hon bjöd 8 personer och alla tackade ja, vilket gladde henne. Källararbetet skulle gå fort nu när de var så många.

Halloween kom och de satte igång redan klockan 3 på eftermiddagen. Det var ett glatt gäng som gav sig ner i källaren med sopkvastar, trasor och iförda i arbetshandskar. En ölback bar de även med sig ner. Låda efter låda bars upp och ut på gården. Hink efter hink tömdes och fylldes på med rent vatten. Efter bara 3 timmar såg det riktigt bra ut i källaren, med undantag från ett ovisstentligt utrymme under trappan, till vilken dörren var låst och som ingen kunde öppna. Kicki påminde sig själv att hon skulle fråga sin mamma om hur man fick upp dörren och vad som fanns därinne. Utrymmet var inte stort heller, mer som en större garderob och hon antog att där säkert fanns en del gammalt bråte som inte använts på en 20 år eller så.

Kicki och hennes gäster gick upp från källaren och ett par, som inte hade druckit någon öl, åkte till soptippen med bråtet. Övriga tvättade av sig och började med maten inför festen. Alla hjälptes åt och den lilla festen blev mycket lyckad. När den sista av gästerna gick hem var klockan 2 på natten och hon lade sig en aning berusad i sängen. Hon skulle precis till att somna när hon hörde ett gnisslande ljud. Först brydde hon sig inte om det, huset lät ju hela tiden då det var gammalt. Sedan kom hon på att ljudet hade låtit exakt som någonting hon hört innan och så kom hon på det. Det var så dörren till källaren lät när man öppnade den. Men hur kunde den låta när hon var säker på att den var låst och det utifrån. Kanske kompisarna skulle skämta lite med henne eftersom det var Halloween och allt, tänkte hon. Kicki tog på sig ett par tofflor och smög så tyst hon kunde ut ur sovrummet. Hon tände ingen lampa utan hoppades på att hon skulle lyckas skrämma dem innan de han skrämma henne. Ett mycket konstigt skrapande hördes och Kicki stannade till. Ljudet måste ha kommit bara några meter ifrån henne, men hon såg ju ingen.
Skrapandet hördes i ytterligare några sekunder men upphörde sedan och hon kunde ha svurit på att ljudet var alldeles intill henne, fast hon inte kunde se en skymt av någon. Ett väsande hördes och hon kände hur en varm illaluktande andedräkt slog emot henne och det hade kommit ovanför henne. Skräckslaget såg hon upp mot taket och där möttes hon av ett par lysande gula ögon som stirrade hatiskt på henne. Paralyserad stod hon kvar och stirrade upp i taket. Hjärtat bultade så snabbt och högt att hon var säker på att vad det nu var i taket, kunde höra dess dunkande. Smaken in munnen hade förändras. Det var smaken av koppar, smaken av rädsla och skräck.

En kloförsedd hand kom sedan emot hennes ansikte så hastigt att hon inte kunde vika undan slaget. Det brände till av smärta och blod fyllde plötsligt hennes sikt. Automatiskt slog hon händerna för ansiktet och kände att varelsen i taket slagit upp stora revor i hennes ansikte. Stapplande tog hon sig fram över golvet. Smärtan gjorde att hennes ben nästan vek sig. Hon drog handen över ögonen för att få bort blodet för att sedan kunna se ytterdörren. En kraftig duns hördes bakom henne och ett väsande ekade i hallen. Med ett språng hade varelsen hoppat fram och han stod nu framme vid ytterdörren som om han ville se till att hon inte kunde lämna huset. Kicki såg detta och sprang vilt med en hand för pannan för att minska blodflödet som ständigt rann ner i hennes ögon och hon hamnade i köket. Hon slet åt sig en kniv och vände sig om mot det onda väsen som följde efter henne. I månens ljus kunde hon se varelsen bättre. Den påminde om en människa, fast mindre. Hårlös och naken med grova kloförsedda händer och fötter. Inte undra på att den kunnat hänga sig fast i taket, tänkte hon mitt i förvirrade tillståndet. Den stirrade tvekande på henne och kniven med sina gula ögon och månljuset reflekterade dem, vilket gjorde att de lyste liksom ficklampor. Sedan kröp den ihop som ett rovdjur inför ett dödligt angrepp och hoppade fram mot henne. Kicki var mer beredd denna gång. Kniven i hennes hand, trängde in i dess högra sida av axeln och med ett tjut slängde den sig sedan åt sidan och gömde sig under köksbordet. Hon handlade snabbt. Bakom henne fanns dörren till källaren, som stod vidöppen och i källaren fanns det fönster man kunde ta sig ut genom. Framför henne fanns ytterdörren, men för att komma dit skulle hon vara tvungen att passera köksbordet och där under fanns varelsen. Hon valde källaren.

Snubblande tog hon sig nedför trapporna och tände denna gång lampan i taket. Tårar och blod rann nedför hennes ansikte och hon skakade av rädsla. Med darrande händer letade hon efter någonting att stå på för att få upp ett av fönstrena, men där fanns ingenting. De hade ju städat upp i källaren under dagen och allt var rent och snyggt. Då fångade någonting hennes uppmärksamhet. Dörren till utrymmet under källartrappan var öppen. Nyfikenheten tog överhand och hon gick närmare för att se efter vad som fanns där. Insidan av dörren var täckt med gratulationskort och vissa var bleka, vilket tydde på att de var gamla. I utrymmet fanns en liten bädd av filtar som stank av urin och svett. Några kramdjur fanns uppstaplade på en liten hylla och ovanför bädden fanns en handgjord tavla med texten 'De otrogna skall gömmas och aldrig få se dagens ljus, ty det är Guds ord'.
Nej, det kan inte vara sant, tänkte hon. Varelsen var en grovt missbildad släkting och den måste ha bott här i åratal. Hur kunde någonting sådant bara ske? Vem var det och varför ville den skada henne? Mer hann hon aldrig tänkta förrän hon såg att varelsen stod framför henne med sin blödande axel. Den var ursinnig över att hon satt i hans hem och han kastade sig blint fram och stötte sina klor in i hennes bröst. Blodet skvätte åt alla håll. Mitt i paniken hade Kicki höjt sin kniv och fört den djupt in i varelsens kropp. Kicki och varelsen sjönk ihop och blev liggande på golvet. De såg på varandra en kort stund innan döden kom och bar bort dem.

*****

Skriven av: Jim

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar. Skrivandet har blivit ett sätt att ventilera och släppa ut filtrera och rensa.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson