Vatten och jag - barndomsminne

Vatten och jag
De första åren minns jag inte så mycket av att jag lekte med vattnet. Har fått det berättat för mig att jag tyckte om vatten och lekte gärna och länge med det både utomhus och inomhus.
När jag var två år fick jag lära mig simma. Min pappa tyckte det var viktigt. Så jag kunde vara med och fiska och vara vid sjön. Därför så hade jag inte så mycket val än att lära mig simma då min pappa kastade mig i vattnet från bryggan. Några fler detaljer hur jag lärde mig att ta simma har jag inte fått mig berättat men hur som helst så tog jag mig i land.
Mamma har berättat att tanter på bryggan skrikigt och blivit rädda för att jag skulle drunkna. En av dessa tanter på bryggan var gravid och den flickan som låg i hennes mage blev så småningom en av mina bästa sommarvänner.
En rolig lek som jag minns från de tidiga barndomsåren är när mamma och jag var i vattnet. Hon höll mig i händerna och slängde mig längs vattenytan fram och tillbaka, om och om igen. När jag blev några år äldre så var favoritleken att hoppa från pappas axlar ner i vattnet. En härlig flygtur blev det då han först var själv under vattnet och sköt upp mig som en raket.
Begreppet sjön för min familj var en sjö som heter Långsjön som vi alltid åkte buss till. Dessa bussfärder var ofta varma och allt för långa tyckte jag. Jag lätt blev åksjuk. Första biten var en tio minuter lång färd och sen blev bussen stående alltid några minuter innan den åkte vidare i ungefär tio minuter till. Minns dessa bussar väldigt väl. Komforten i bussarna var väldigt enkel, det skramlade och bullrade, sätena var gröna och plastiga. Det var snören som hängde vågrätt över de stora fönster och i dessa snören skulle man dra i när man ville kliva av vid någon hållplats. När jag var riktigt liten så var de så högt upp, snörena, så mamma eller pappa fick lyfta upp mig så jag kunde dra i dem. Senare när jag blev äldre kunde jag tävla med min tre år äldre syster om vem som hann dra i snöret först. Dessvärre så var det inte så mycket mening med att vi drog i snöret för där vi bodde var det slutstation så där skulle bussen ändå stanna. Vid sjön var det bara oftast bara vi i familjen kvar på bussen och de förstod vart vi skulle och stannade ändå.
Långsjön är en liten långsmal insjö., Den finns kvar i dag men det har växt igen en del så det ser inte lika ut nu som då. När jag var liten fanns två stränder en liten och en stor strand. Det var vid den stora stranden, som har bryggor, som jag blev kastad i vattnet och fick lära mig simma.
Fast jag har ändå fått det berättat och det jag minns är att vi alltid var nära den lilla stranden som låg ungefär femtio meter längre bort.
Vi den lilla stranden var det en liten vik som gick in och så var det en sandstrand som vi lekte vid, jag och min syster. Vid denna strand minns jag att vi grävde hål i sanden på olika ställen så långt ner att det sipprade vatten upp i hålen och det bildades nya ”sjöar” på stranden. Pappa var inte så glad på oss alla gånger då vi gjorde så mycket hål i sanden så andra kunde snubbla i hålen och göra sig illa så när vi klara med leken fick vi fylla igen hålen för säkerhetsskull.
När vi blev äldre så simmade jag och min syster bort till den större stranden som hade brygga och trampolin och där var ju alla andra barn och ungdomar också. Pappa gick alltid mellan stränderna och vakade över oss från land. Mamma var den som stod för matsäcken och såg till att vi fick i oss något under dagen. Det var hederlig Skogaholmslimpa med vändstekta ägg på. Saft och vatten var det vi drack. Mariekex är något som alltid fanns med ofta så hade mamma nybakade kanelbullar med sig också.
Ett annat starkt minne från den lilla stranden var den lilla gångstigen som låg i skogen intill stranden. Den vägen ledde till ett stort hus, det var mörkt och hade tinnar och små torn, vi kallade det spökhuset där det låg bakom de stora träden i den murriga skogen.
I vattnet så lekte jag länge och mycket. VI var allt som oftast först vid stranden på morgonen och sist kvar på kvällen. När jag blev lite äldre så utforskade jag och min syster vattnet mer under än över. Vi visste var alla stenar i fanns i sjön vid de båda stränderna. Vi kunde skoja med kompisarna att vi bottnade långt ut i vattnet. Det gjorde vi förvisso, just på stenen men runt omkring var det ju djupare Det hände att vi skäll från kompisarnas föräldrar att vi lurade ut kompisarna på djupt vatten i onödan.
Det var också vid denna sjö som jag tog mina simmärken, allt från Fisken upp till Magistern. Det var alltid fest när det i slutet av sommaren var märkesutdelning till alla som tagit märken under sommaren.
Vi fiskade en hel del också under mina barndomsår, metade med metspö.
Vi fiskade på flera olika ställen. Det som var gemensamt med dessa ställen var at vi åkte alltid buss tunnelbanan eftersom vi inte hade någon bil. Min pappa ordnade med metspön. Rönnar som var unga skar han av med sin kniv och satte på metreven som han hade med sig.
Minns att jag tyckte så mycket om att titta på vattnet och se flötet guppa upp och ner och rätt var det var så dök flötet helt under vattnet och så fick man dra upp en fisk.
När jag tröttnat på att fiska hoppade jag i vattnet för att bada. Min pappa vara inte så glad för jag skrämde bort fisken, tyckte han.
Jag minns också sommardagar då det regnade. Då tog jag på mig stövlar och baddräkt och gick ut och hoppade i vattenpölarna. Även de andra årstiderna var jag ute och hoppade i vattenpölarna och lekte i regnet men då hade jag i alla fall vett att ha mer kläder på mig.
I skogen nära där vi bodde fanns en bäck som porlade. Denna var ungefär trettio meter lång. Fast när jag var liten tyckte jag den var enormt lång. I denna bäck tillbringade jag mycket tid tillsammans med min syster. Vi byggde dammar så vi ledde runt vatten i nya vägar och dagen efter kom vi dit och ledde tillbaka dem i de gamla. Vi byggde barkbåtar som kunde åka i bäcken, vi packade båtarna med saker som fraktades längs med bäcken. Allt som oftast kom jag hem och var blöt om både skor och kläder för jag kunde ju inte låta bli att leka med hela kroppen.
Det var också mycket lek med vatten hemma i lägenheten. Vi hade ju badrum med badkar och där vet jag att jag badade, oftast med min syster. Hur vi fick plats vet jag inte men vi dök från kant till kant i detta lilla badkar och vi gjorde det allt snabbare och snabbare så vattnet åkte ur karet. Det som är fascinerande är att jag aldrig minns att mamma eller pappa sa ifrån när vi härjade i badrummet och blötte ner hela badrummet och halva hallen som låg utanför.
Från det året jag fyllde sex år kom simträningen in i mitt liv också. Minns inte så mycket av den första tiden av simkarriären mer än att jag fick vara i vattnet och simma och lära mig de olika simsätten. Tränarna sa att jag var en talang och lärde mig snabbt de olika simsätten. Det roligaste jag minns från den tiden var när jag fisk simma under vattnet med fjärilskickar.
Det jag inte visste när jag var liten var att vatten skulle bli en stor del av mitt kommande liv - fast jag visste tidigt att vatten var roligt.

Skriven av: Maud