Publicerat
Kategori: Novell

Vesuvio


Myrgult ansikte. Stela blåfrusna fingrar med vita knogar som trummar mot bordet.

Han drar två. Jag ett.

Trum. trum.

Lugnt, nervöst ansikte. Grå svettdroppar i pannan...triss?.. Han drar ett bloss på sin cigarrett och väntar, samtidigt som han ser lojt på mig med sina kalla fiskögon. Jag har tvåpar: knektar och åttor...och han?

Trum. trum.

Tung atmosfär. Han askar. Luften är svår att inandas, jag kvävs nästan av röken som biter långt ned i mina svidande lungor. Jag ser det stora ärret på hans kind... kommer han att lägga sig? Torra svarta läppar, alldeles nariga, under en tunn mustasch. Han askar igen och fimpar den köttröda cigaretten... skall jag syna om han försöker bluffa mig? Jävla tvåpar. Jag hatar tvåpar. Satsa nu för helvete! Har det inte gått en evighet snart? Vad tänker han på?

Barkbrun näsa, knottrig och ojämn, som pekar rakt fram mot mig. Broskiga öron. Dunkla ögonbrynsbuskar. Han slår ned blicken i bordet, slutar trumma och andas ut. En tung Whiskeyosande andedräkt med eftersmak av aska och tjära slår emot mig. De tjocka blodådrorna bultar i tinningen på honom. Han lutar sig fram, skuggan faller över bordet, ansiktet skiftar färg från gult till grått. Från hans slemfyllda strupe avges en os av kycklingrester, vitlök, beskt morgonslem och förkyld fisk. Hans köttgrotta öppnas och med sitt rosslande pestinflammerade talorgan hostar han fram:

- Jag satsar allt.

Stum tystnad. Stolen knarrar när han lutar sig tillbaka med ett ekande flin av ostgula hajtänder. Det är min tur. Kragen sitter plötsligt som en snara kring min hals. Bara han inte börjar trumma nu.

Trum. trum.

Salivbubblor på min darrande läpp. Ärret. Nu ser jag ärret i hans myrgula ansikte igen. Med kupade händer tänder han en ny cigarett. I ljuset ser jag hans smutsiga händer. Fuskarhänder... Nej. Han har vinnarhanden. Han måste ha vinnarhanden. Han bytte två, då måste han ha triss om han satsar allt... och vad har jag? Tvåpar: knektar och åttor. Och en förbannat värdelös jävla trea. Han sitter och suger sakta på sin cigarett medan han väntar på att ta hem vinsten. Jag känner mig inträngd. Taket sjunker. Väggarna dras inåt. Jag har fastnat mellan stolen och bordet. Rummet är alldeles för varmt och kvalmigt. Och rökfyllt. Vi är snart täckta i aska. Vesuvio. Med djupa andetag andas han in ångorna samtidigt som jag försöker lösgöra översta knappen på min skjorta. Han njuter av mitt lidande. Spelet är slut. Jag vågar inte satsa. Han vet det. Jag vet det.

Trum. trum.

Nej, nu börjar han igen! De svarta naglarna som slår mot bordskanten skapar ett deliriskt dån. Jag klarar inte av det längre. Det är säkert en bluff. Det måste vara en bluff. Om jag inte synar får jag aldrig veta. Bli av med allt? Det är bara ett spel - på liv och död. Jag försöker svälja en stor slemklump i halsen som vägrar gå ned... jag kan inte tänka... Hjärtslagen går allt fortare... det går inte att tyda någonting på hans ansiktsuttryck. Inga som helst tecken på oro. Bara ett par stela hårda läppar och två fiskögon som stirrar tomt. Ärret uppenbarar sig allt tydligare för mig. Det öppnar sig som en blodig blomma, jag ser rakt igenom hans kind. Såret är rött och svart och hårigt. Innanför kryper lurviga larver, gula myror och svarta spindlar. Han märker att jag stirrar på hans ärr och ögonen spärras upp och blänker iskallt på mig. Jag ryggar till.

Trum. trum.

Huvudet, ett tungt vitt granitblock och kortens hårda kanter som gör rispor i huden på mig. Fingrarna känns murkna. Jag orkar snart inte hålla upp korten i handen längre. Pengarna ligger på bordet. Ett riktigt skatbo som blänker starkt i lampskenet och sticker hårt i mina rödsprängda ögon. Är det djävulen som sitter framför mig vid bordet? Ansiktet har blivit smalare, ögonen är ihopknipna och på händerna har det växt ut långa klor. Nej nej nej. Jag håller på att bli helt galen. Spela nu. Skall jag satsa så gör jag det nu. Måste dock tänka först... det är mycket pengar. En sjuhelvetes massa pengar. Jag måste ha dom. De är mina nästan allihopa. Med dem: inga fler skulder. Jag är fri om jag bara kan få de där pengarna. Det är inga dåliga kort jag sitter på.

Trum.

Röken, stämningen, oset, dofterna, ljuset, mörkret, korten. Jag måste våga. Han tror att jag är feg! Att jag är rädd! Tror han inte att jag vågar? Hans ruttna salami-andedräkt, ärret och cigarettröken avskräcker mig inte det minsta. Nu skall han få leva på löksoppa i resten av sitt liv, den unkne fan. Han märker hur jag svettas. Jag skall spela hör du det! Inte ångra att jag fick se ditt stora flin och en fattigmanshand. Det är en bluff. Jag är genast säker på saken. Han bara spelar tuff, den girige korpen.

Trum. trum. trum.

Nu. Gör det. Jag tittar upp på honom en sista gång innan jag förskräckt skjuter in mina pengar i potten.

- Jag synar.

Stämbanden är stenhårt spända. Jag kippar efter andan, förstår inte riktigt att det kan vara sant. Det här måste vara en mardröm. Han säger ingenting. Det är ett lik som sitter helt uttryckslös i sin stol och stirrar blint på mig... vem vann? Pengarna ligger där. Ta dom om de är dina. Dra inte ut på det.

Jag har förlorat och ser det på honom. Han andas djupt igen. En frän isterlukt som sprider sig i rummet. Fingrarna hänger slokade på bordet likt vissna druvor. Ansiktet ser söndertrampat ut. Glädje? Sorg? Kanske spelar han bara? Jag vill veta hans hand. Jag vill slita korten ifrån honom. Jag vill se vem som har vunnit spelet.

Plötsligt förändras ansiktet och sega hudlager hänger nedför hakan på honom. Ärret har försvunnit. Korpen är besegrad. Jag har vunnit. Vilken seger! De farliga hajtänderna har mjuknat och förvandlats till sött sockervadd i hans mun. Den blodlösa tungan hänger ut, som på en överkörd hund. Han tappar korten ur handen och ligger ihopkrupen i sin stol i fosterställning. Korten faller och svävar några sekunder i luften, innan de ljudlöst dimper ned på bordet med rätt sida uppåt. Ingenting. Han hade ingenting. Jag visar honom mina kort triumferat. Han ser ut som ett slocknat ljus, alldeles kritvit, omgiven av sin egen cigarettrök. Jag reser mig upp, plockar ihop pengarna och försvinner snabbt därifrån......

Skriven av: Piotr Olvenfyr

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren