Publicerat
Kategori: Novell

Vi gräver guld

Solen lyste in genom fönstret som ledde mot gården. Där ute var det en grusplan där gänget lekte krig och fred.
- Jag förklarar krig mot Ryssland.
Alla bara sprang åt alla håll åtminstone de som inte var Ryssland.
Det gällde då att ta tre steg, man fick lägga sig ner och med pinnen försöka nå sin motspelare.
Lyckades det så fick han med pinnen ta en del av hans land.
Detta är en svår sak att göra i dag när nästan alla bakgårdar är asfalterade.
Länderna var för det mesta USA, Ryssland, Kina och Australien.
Krig har väl alltid funnits i en grabbs tankar.
Äventyrsböckerna var ju naturligtvis indianböcker där fienderna var de röda och de vita var hjältarna.
- Han smög sakta upp för kullen där han visste att en av sioux- indianerna stod på pass. Han kom närmare och närmare och precis när han skulle sticka kniven i honom knäcktes en kvist.
Indianen vände sig om blicksnabbt och försvarade sig. De rullande runt i det höga gräset och till slut stod naturligtvis den vite för segern. En seger som visade sig av denna sort i böckerna på 50- talet.
- Varför läser du så mycket, frågade Täsis?
- Jag antar för att jag tycker om det.
- Vad är det för bok du läser om nu då?
- Det är om Alaska och hur de kämpande för att finna guld. De som fann det blev otroligt rika
medan andra blev helt fördärvade.
- Vad det många som hittade något guld? Ja, en hel del. Men som sagt var är ju inte allt som glimmar guld.


Nu var det dags att stiga upp och äta frukost. Det knackade på dörren och Krister steg in
i köket. Det var meningen att i dag skulle gänget träffas och prata om vad vi skulle hitta på.
Krister satte sig och fikade för han hade inte ätit frukost hemma. Det här mötet handlade om att det måste bli en förändring och att det skulle göras något meningsfullt.
- Byggandet av en timmerstuga på försvarets mark var väl inte någon höjdare sa Bolen.
Det var ju väl att vi inte var där när de upptäckte en.
- Hur kunde de bli så sura över att vi fällde några träd, jag menar det finns ju så gott om dem där.
Det djäkligaste är ju att de tog våra säckar där vi hade plockat ihop så många tomhylsor.
Nicke sa.
- Ja, nu är det över så nu stundar andra äventyr. Vi kan ändå inte göra något åt det.
Nu infanns sig en tid med pannorna i djupa veck. Men det blev mycket tyst i förslags lådan.
- Till slut sa Täsis. Man borde kanske som guldgrävarna i Alaska, gräva upp lite guld.
De andra tittade häpen på honom.
- Ja, du vet väl att Bosse läser böcker i mängder och nu läser han om guldgrävarna i Alaska.
De fann mycket guld och blev rika som troll.
- Bolen flätade in att troll kallar ju han oss du vet ”surgubben” på 64:an.
Alla skrattade till och tyckte naturligtvis han hade rätt.
- Så du menar på fullaste allvar att vi skulle gräva guld, sa Nicke?
- Varför inte kan de hitta guld i Alaska varför skulle inte vi kunna hitta det här.
Jorden är väl rund och kanske har det trillat dit lite guldklimpar i det här landet också.
- Vilken plats pratar du om sa Täsis?
- Jag hade tänkt området mellan utedassen och bodarna där man har veden.
Där tror jag faktiskt att man kan få guldkänning.
- Det enda känning jag har där är när jag är riktigt dålig i magen, sa Krister.
Alla gapskrattade åt det bisarra skämtet.
- Du Bosse som har läst det här, vad behöver man för att gräva guld?
- Ja, man vaskar ju guld egentligen. Man har en vask panna och tar upp bottengruset från åarna och silar bort gruset och ganska då kommer det fram några glimmande guldkorn.
- Går det inte lika bra att gräva efter guld?
- Förmodligen går väl det bra också.
Nu var mötet enhälligt enigt att de skulle gräva guld.
- Men hur ska vi nu organisera det hela, sa Bolen?
- Vi jobbar i pass Krister och Bolen tar första passet och där efter tar Täsis och Nicki vid sedan blir det Bosse och Haralds tur.
Harald är inte här just nu för han var tvungen att hjälpa sin mamma med något.
Vi börjar tidigt i morgon bitti. Kan någon ordna lite spadar, frågade Täsis?
- Det ordnar sig sa Krister.

Klockan fem på morgonen stod gänget precis mellan utedassen och bodarna där det förvarades ved.
- Ska vi också ha någon slags invigning som de där gubbarna har när det ska börjas ett nytt projekt?
- Nej, jag tror inte det utan vi sätter igång nu.
Krister tog första spadtaget mot vad alla trodde skulle bli deras lycka.
Medan Krister grävde tänkte han på vad han skulle göra med pengarna. Hemma var det ju inte så roligt.
Farsan han dricker för hårt och han är alltid elak så det är svårt att vara hemma.
- Det är då fasligt bra att Bosses mamma är så snäll att jag får mat där och kan sova över ibland.
Att kunna bli äskad är väl en dröm, men kan man inte få det, så är ju guld en kompensation.
Krister hade nu grävt en bra bit och Bolen tog över.
Det riktigt dammande om spaden när Bolen tog sig an det här.
Det fanns naturligtvis också drömmar hos han. Guldet skulle han på något vis sätta in på banken.
För att kunna ta till när det krisade i livet. Annars hade han en bra familj och hans broder Täsis och han
själv hade väl inget att klaga på.
Men något jag alltid har velat att göra är att kunna spela ett instrument. Bosse han lirar gitarr och sjunger.
Han brukar säga.
- Om du inte kan spela gitarr eller sjunga så har du andra gåvor, det är bara så.
Spadtagen hade nu tagit dem en bra bit ner i jorden.
Krister frågade.
- Har du sett till några glimmande korn?
- Det enda jag har sett till är några öl kapsyler och det är väl inte något glimmande i det.
Nicke hade just tagit över spaden och de var väl en halv meter ner i jorden.
Det började bli lite tråkigt, men Nicke drömde sig bort att bli en rik båtägare. För båtar är något roligt och fascinerande.
Han hade själv en liten jolle och när det blev tid var han och seglade med den.
Annars hade han inte fått någon motvind i livet. Hans föräldrar var föräldrar inte mer eller mindre.
Gänget hade betytt mycket för honom och där kände han sig hemma.
- Vad gör vi med jorden som samlas på hög, sa Nicke?
- Vi får helt simpelt ta bort det här ifrån.
- Hur då svarade Nicke.
Det löses så att alla tog en väska och fyllde den med jord och cyklade iväg och tömde den någon annanstans.
Gropen hade nu blivit ganska så djup och när Harald satte spaden i verket så var de säkert nere en meter.
- Det är inget latmansgöra det här, sa Harald.
- Nej, gräva guld är ett hårt arbete men vi har tur att det inte är så kallt här som det är uppe i Alaska sa Bosse.
Kvällen kom och det var snart mörkt så arbetet avblåstes tills nästa morgon.
- Men tänk om kärringen Larsson på trean kommer ut och ska gå på dass. Trillar ner i gropen och bryter benen. Vad händer då tror ni sa Bosse.
- Då bryter tredje världskriget ut sa Krister.
- Vi få på något sätt täcka över det med något.
- Vi har några bräder i vårt vedförråd sa Krister, jag sticker och hämtar det.
Sagt och gjort fick nu gropen en bro över sig, så att inte kärringen Larsson gick och trillade ner i gropen.

Nästa dag i detta letande efter guld blev att Bosse fik ta hand om spaden. Han hade många drömmar. En var att
spela i ett band och kanske någon gång få skriva en bok själv.
Hans föräldrar var mycket vänliga, men han själv var trasig på grund av att han hade varit ett fosterbarn.
Just då tyckte han se något som glimmade till.
Alla var ju där och blev riktigt häpna över att nu kanske hade de hittat guld.
Men tyvärr visade det sig att guldet var en glasbit.
De hade grävt så långt nu att de var tvungna att ha en liten stege för att komma ner till botten av gropen.
Nu var det femte dagen de hade grävt och hoppet att finna guld hade väl blivit naggad i kanten.
Men det ingöts hopp om att snart fann de guld.
Det fanns alltid en springa av inspiration att den dag de fann guld förändrades hela deras liv.
En vecka av grävande, bortforsling av jorden och naturligtvis ett teamwork av Guds nåde.
Men ändå fanns inte den minsta guldklimp.
Krister var nu nere i den stora gropen som var nu verkligen djup. Så nu fodrades det flera man om detta arbete.
Det blev middag och alla utom Krister gick och åt middag.
- Jag stannar här och vaktar guldet, sa Krister.
Krister han fortsatte lite att gräva för han hade ingen lust att gå hem för farsan var full.
- Jag tar med mig några smörgåsar till dig, sa Bosse.
Just när han skulle återvända till sitt grävande, såg han en skugga där uppe.
- En polisman ropade ner i gropen.
- Vad i hela fridens namn gör du där nere?
Krister svarade med en stolthet i rösten.
- Vi gräver guld!

Bo Grapenskog

Skriven av: Bograpen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren