Vill jag?

"Vadå vill du inte?" Säger Anton och ryggar sig snabbt tillbaka.
"Jo, det är klart jag vill. Men..."
Jag sväljer. För eller hur? Jag vill nog inte det här, visst är det sant, Anna? Jag försöker fråga mig själv det. Vill jag det? Eller vill jag inte? Om jag nu vill, borde det inte kännas... rätt? Jag vet inte. Jag tror visserligen det. Att det ska kännas rätt alltså. Första gången. Att det ska vara med någon man verkligen älskar och känner sig trygg med. Men jag kan inte säga nej, eller hur? Inte åt Anton Lindgren. Vilken tjej skulle egentligen det? Jag menar, vad fan ska jag säga? Att jag vill men att jag samtidigt inte vill. Att han måste vänta. Ingen tjej skulle låta Anton Lindgren vänta. Ingen.
"Men?" Suckar Anton.
Sara berättade ju, om Daniella. Daniella som skickat nakenbilder till honom och sen efter det bestämt sig för: "Nej, jag vill inte ligga". Anton visade bilderna för hela nian. Men det behöver väl inte jag oroa mig för? Jag har ju inte skickat några nakenbilder. Eller bh-bilder för den delen heller. Så varför kan jag inte vara lite mer som Daniella, och säga nej? För jag vill egentligen inte. Men hon gick ju faktiskt i första ring. Inte i åttan som jag. Hon kanske hade någon annan också, någon som hon tyckte var bättre. Men det är fel för det finns ingen som är bättre än Anton. Och alltså vilken chans jag har just nu. Varför tvekar jag ens? Vilken tjej som helst skulle legat med honom om de fått chansen. Men varför känns det såhär? Jag har fan drömt om det här. Jag har velat det här så himla länge och när det väl händer, vad fan gör jag då? Nej, jag vill fortfarande det här.
"Det var inget. Jag är bara lite nervös antar jag." Säger jag tillslut.
"Ja, men det är lugnt. Jag lovar." Säger Anton och den där blicken som är ny för mig är tillbaks igen. Kåt. Anton Lindgren är kåt. I mig. Han blir tänd av mig. Han vill ha mig. Den där blicken säger det. Han knäpper upp mitt bh-band och drar med fingret längs ryggen. Jag ryser. Han kysser mig där bandet nyss har suttit och ner mot slutet av ryggen. Längre och längre ner. Han puttar bak mig så att jag hamnar liggandes på rygg i hans säng. Han klänger av mig bh:n helt och jag känner hur hur huden knottrar sig över hela kroppen. Han ler stort och kysser mig igen. Nu ivrigare. Precis så, som jag vill egentligen. Som jag vet att jag vill för att jag drömt om det. Fantiserat om det, när han gått förbi i korridoren. Men nu. Jag känner mig alldeles kall och som någon just armbågade mig i magen. Jag vill inte det här. Men det är försent.

Skriven av: ökänd