Viskningar i natten

15 december 2011
Jag har nyligen flyttat in i en egen lägenhet för första gången i mitt liv. Den ligger mitt i centrala Stockholm på femte våningen. Det är en rymlig tvåa som jag fick till ett hyggligt pris. Det ligger nära en väldigt trafikerad bilväg, det är därför jag fick den så billigt. Det händer ofta att jag vaknar mitt i natten av trafikbuller. Men man vänjer sig efter ett tag och trafiken har slutat att störa mig. Lägenheten är väldigt fin,ganska rymlig med en skaplig utsikt över stockholms centrum.Jag bor här ensam,med mina två katter och mina fiskar.De är mitt enda sällskap,förutom när jag har vänner hemma.Men förutom dem så är djuren mitt enda sällskap.Det är ganska ensamt om nätterna.Det händer ofta att jag ligger vaken i mörkret och grubblar.

Det jobbigaste att vara helt ensam är den konstanta tystnaden. Ibland är den näst intill tryckande. Jag brukar ofta ha tv'n på bara för att det ska vara något ljud. Jag klarar inte av tystnaden. Den driver mig nästan till vansinne. Den får mina trumhinnor att spela min hjärna en massa spratt. Jag brukar höra ljud i natten. Svaga viskningar. Jag vet att det bara är min hjärna men på senare tid har jag börjat tvivla starkt på att det bara är inbillning. Först lät det som att viskningarna kom från långt håll. Men de har börjat komma närmare och närmare. De hörs tydligare och tydligare. För det mesta är de ohörbara ord. Men ibland kan jag urskilja vad den säger.Jag har hört flera gånger hört "vill du leka?" eller bara ordet "leka". Och jag svär på att jag flera gånger har hört mitt namn viskas. Jag svär!

Jag har hela tiden trott att jag bara inbillade mig. Men för ett par dagar sedan ändrade jag snabbt åsikt. Jag satt i mitt vardagsrum och slog in julklappar. Jag hade svag volym på tvn. Jag ville koncentrera mig, därför hade jag sänkt ljudet. Mitt när jag satt där och klippte papper så kände jag hur det började dra kallt om mina fötter. Som att två fönster i varsin sida av lägenheten var öppna så att det var tvärdrag. Konstigt tänkte jag. Det var det att jag hade stängt fönsterna för att det var väldigt kallt. Men det hade blivit avsevärt kallare i min lägenhet. Jag gick upp och kollade fönsterna och alla ytterdörrar allting var stängt. Fanns inte ett enda öppet fönster i hela lägenheten. men trots det kunde jag där jag stod mitt i hallen, känna hur det drog kallt runt mina ben. Jag kände hur en vind smekte mitt ben. Vinden drog emot köket. Jag gick in dit och kollade alla fönster igen. Men alla var stängda. Jag förstod inte hur detta kunnat ske. Förbryllad gick jag tillbaka till vardagsrummet och satte mig i soffan igen. Precis när jag skulle börja klippa igen så hörde jag ett ljud ifrån köket. Det var ett skrapande ljud.Jag kunde inte först identifiera ljudet. Jag kollade mig runt i rummet och kollade var mina katter var. Den ena låg i soffan,den andra hade precis kommit ut från mitt sovrum. Jag satt där i ytterligare 30 sekunder utan att veta vad det var för ljud. sen kom jag på det! Det lät som att någon slipade en kniv. Jag gick upp ur soffan och gick emot köket jag kan svära på att det hade blivit kallare.när jag var i hallen upphörde ljudet och precis efter det så hörde jag klirret av en kniv som slog mot ett bord. Jag kom in i köket och tände lampan.Köket såg ut som innan. Förutom en sak. På köksbordet låg det någonting jag gick fram till det. Det var en av mina köksknivar och ett slipstål som låg där på bordet. Båda bara låg där i mitten av bordet. Det hade blivit ett litet jack i bordet av eggen på kniven. Som att kniven hade släppts där från en lägre höjd med spetsen nedåt. Förbryllad stod jag där och undrade hur detta hade gått till. Jag sträckte fram handen och kände på kniven. Den var fortfarande varm efter diskmaskinen. Jag vände mig om och såg att diskmaskinen var stängd. Jag kunde inte förstå hur kniven kunde kommit från diskmaskinen när den var stängd, till bordet och sedan var diskmaskinen stängd. Sedan fattade jag inte hur Slipstålet kunde ligga där heller. Det hade legat i knivlådan. Det var efter den händelsen jag började förstå att det inte bara var inbillning.

Skriven av: Oscar larsson hallmann