Wilma och Kurt

"Du ser ut att behöva något att äta."

Wilma tittade upp från bänken. Där på centralen stod en gammal gubbe i hatt och rock, som hämtad från någon svartvit film. Han hade ganska dålig hållning, en del vitt hår kvar på huvudet och några strån som stack ut ur näsan. Men han hade vänliga ögon.

"Stick." muttrade Wilma. Hon var visserligen kall och trött, men hon var också ganska less på äckel som försökte dra nytta av hennes situation. Det var bara två veckor sedan hon hade stuckit från sin pappa och all jävla misshandel och vanvård, men hon hade redan börjat förstå varför alla uteliggare behövde knarka för att klara av vardagen. De här senaste dagarna skulle definitivt ha fått henne att tappa sin tro på mänskligheten, om inte farsan redan bankat det mesta av den ur henne.

"Middag, kanske en varm kopp te. Och så kan du duscha."

Gubben ville tydligen inte ge sig.

Wilma tittade upp igen, mönstrade den gamle mannen från topp till tå. Han såg gammal och skröplig ut, och hon tyckte inte att det låg något farligt över honom. Hon hade blivit ganska duktig på att avgöra det där, efter alla år hemma. Han var ingen tungviktare heller, det skulle vara lätt att övermanna honom eller rymma om det behövdes. Hon började väga sina alternativ. Kanske hade han kontanter hemma? Man visste aldrig med äldre personer, de kunde vara rika och ändå ha allt i madrassen: folk ur den generationen litade liksom inte på banker och kreditkort. Hon skulle kunna följa med, få ett mål mat och en dusch, och sedan... ja, det kunde bli ganska bra.

Dessutom var det något, liksom, faderligt i hans blick. Hon bestämde sig för att spela med, men hon var tvungen att forska lite först.

"Varför?" sade hon, med en skarp blick mot gubben.

"Du påminner om min sondotter. Och jag ser ju att du behöver hjälp. Jag heter Kurt." sade han, med sin raspiga gammelmansröst. "Bor en liten bit utåt landet. Men det är inte så långt. Vad heter du?"

"Wilma." Hon strök en lock av sitt korpsvarta hår ur ögat. "Jag är sexton," lade hon till, för att få honom att förstå att han inte skulle försöka sig på några dumheter med henne. Wilmas uppväxt hade gjort henne ganska pragmatisk. Hon hade gjort vad som behövdes sedan hon rymde hemifrån: alla behövde trots allt äta. Men hon ville helst av allt bara bli lämnad i fred.

"Hej, lilla Wilma." sade Kurt. "Jag har bilen här borta. Följ med mig."

Hon tittade sig omkring. Farsan var säkert ute och letade fortfarande, och han hade säkert sagt till sina vänner också. Det skulle inte bli roligt om hon var tvungen att komma hem igen, och nu hade hon drivit runt planlöst ganska länge. Lite rast och vila, ta med sig pengar från den här gamle mannen, och sedan kunde hon hitta en biljett någonstans. Hon såg ner på marken, på fimparna och smutsen. Hon kände sig ändå ganska trygg med att hon kunde ta hand om sig själv, även om hon var hemma hos någon gamling. Hon tog ett djupt andetag, och sedan reste hon sig för att följa med.

***

Wilma satt i Kurts extra sovrum. Det svarta håret var äntligen rent men blött efter duschen, och hon kände sig varm och mätt för första gången på länge. Hans lilla hus tycktes ha fastnat på 70-talet, allt gick i gult och brunt och det luktade ungefär som hon kom ihåg det hemma hos mormor, medan mamma fortfarande fanns. Det var inte direkt höjden av lyx men det var definitivt bättre än de lortiga bänkar hon fått sova på senaste veckan. Hon virade in sitt hår i handduken och andades långsamt ut. Det hade tagit en stund för Kurt att steka köttbullarna, han var inte direkt snabb i köket. och nu började det redan bli kväll. Hon tänkte fortfarande plundra gubbens lådor och sticka, men det var egentligen ingen brådska. Han var harmlös. Så det var nog lika bra att sova på en mjuk säng i natt, se vad som hände. Här behövde hon i alla fall inte vara nervös för att farsan skulle komma och leta efter henne.

Kurt hade lagt upp en hög med kläder på en stol bredvid sängen. Hans frus gamla. I bilen på vägen ut hade han berättat att hon gick bort för tretton år sedan, när Kurt var 67 år gammal, och han hade levt ensam i huset sedan dess. Wilma rotade igenom högen. Det mesta var lite för stort för henne, men kläderna var i alla fall rena. Hon valde en alldeles för stor svart t-shirt och ett par omoderna träningsbyxor som gick att dra åt i midjan. Hennes egna kläder låg i tvättmaskinen, Kurt hade insisterat på att få tvätta allt åt henne. Hon skulle hämta dem innan hon stack härifrån så att hon slapp se ut som en tidsresenär från 1995, men tills dess var det skönt att ha på sig något annat.

Efter en stund började Wilma gå runt och se sig omkring i rummet. Hon ville gärna vara i fred, men ville också utforska huset lite diskret. Hon öppnade försiktigt dörren och gick ut i vardagsrummet. Kurt satt i en luggsliten skinnfåtölj och tittade på TV med hög volym, och han märkte inte när hon kom ut. Hon såg sig omkring. Undrade om det överhuvudtaget fanns någon pryl i huset som tillverkats efter att hon föddes. Antagligen inte. Det hade uppenbart varit Kurts fru som hade inrett allting, och nu var hon borta. Hon skulle precis testa att dra ut lådan på skänken i hallen för att se om där fanns någonting intressant, när hon hörde Kurts röst från fåtöljen.

"Wilma. Känns det bättre nu?" knarrade han. Han sänkte volymen en aning.

Hon nickade. Gick runt lite i vardagsrummet och kikade på hans saker, värderade dem i smyg. Det var mest skräp. Många böcker. Några gamla foton av Kurt och hans fru när de var yngre, och en man som hon förutsatte var hans son.

"Vi hörs nästan aldrig längre, Niklas och jag." muttrade han från fåtöljen när hon tog ett av fotografierna i handen för att titta närmare på det. "Hans barn är äldre än du. Men jag träffar dem aldrig längre."

"Varför inte?" frågade Wilma.

"Gammalt groll bara," svarade Kurt. "Livet blir så där ibland. Mest missförstånd tror jag."

Han sträckte på sig i soffan.

"När du kom ut här i rummet så tänkte jag först att det var Ingegerd. Ni är så lika. Det kanske är kläderna."

Hon kände sig lite besvärad. Fotografierna visade visserligen en mörkhårig kvinna, men Wilma tyckte inte alls att hon var lik henne. Men gubben såg väl vad han ville se.

"Kom lite närmare så att jag får titta på dig. Så lik henne." mumlade Kurt.

Hon tvekade ett par sekunder men gick sedan fram till fåtöljen. Kurt synade henne med sina vänliga bruna ögon, som om han träffat en gammal bekant. Hon visste inte riktigt vad han förväntade sig att hon skulle göra men hon gjorde en liten piruett framför honom, som för att visa upp kläderna.Hon kände på något sätt att hon ville ha Kurts gillande. Det var pappas fel, det var han som hade gjort henne sådär.

Kurt nickade belåtet. Sedan, utan förvarning, drog han ner gylfen på sina bruna chinos.

Wilma drog förvånat efter andan när hans vita y-frontskalsonger också åkte ner för hans smala vita ben, och plötsligt stod hon öga mot öga med Kurts erigerade penis. Den stack ut ur en buske av strävt vitt könshår med förhuden halvt tillbakadragen, och Wilma såg hans ilsket blålila ollon titta fram med en droppe försats i mynningen. Hade han suttit här med stånd och tittat på henne, när hon gick runt i rummet? Hon hade trott att han var en snäll gammal gubbe, men han var alltså precis som alla andra.

"Kom här. Sug på den." muttrade Kurt. Wilma stod som fastfrusen och kunde inte ta ögonen från hans hårda kön. Han var åttio år gammal, hans vidriga gamla kuk borde väl ha slutat funka vid det här laget! Var det nu hon skulle kasta något på gubbfan, ta hans plånbok, och springa härifrån? Hon hade ju fått vad hon behövde nu, egentligen. Men hon hade sitt blöta hår uppsatt i en handduk, sina egna kläder i tvättmaskinen, och var en bit från stan.

Och... hon hade ju sugit av äckliga män innan. Pappas festpolare hade alltid kladdat på henne, behandlat henne som ett stycke kött. Hon hade för länge sedan förstått att hon kunde använda sin kropp som någon sorts pant. Det var inte så ovant för henne. Och de här två veckorna på gatan hade redan gjort henne ganska härdad. Det var en tuff ekvation, men det var så man var tvungen att tänka när man bara hade sig själv att lita på.

"Du får ju bo här och äta min mat." manade Kurt. "Jag behöver ha något för det. Kom igen nu, lilla Wilma."

Hon stod stilla och tänkte ett ögonblick. Men till sist bestämde hon sig: det var en kall och otrevlig kväll där ute, och det var nog enklare att bara se till så att gubben fick spruta, så skulle han väl lämna henne i fred sedan. Wilma makade sig närmare Kurt där han halvlåg i fåtöljen, och satte sig på knä. Hennes lilla hand slöt sig om skaftet på hans hårda gubbpenis. Den var varm och lite kladdig. Huden var lösare än på de kukar hon känt innan. Hon tittade på Kurts ansikte medan hennes hand sakta rörde sig upp och ner, runkade av honom. Han tittade tillbaka med lust i de där snälla bruna ögonen.

"Så ja, lilla flickan." viskade han. "Och så smakar du på den också."

Wilma funderade i några sekunder. Sedan lutade hon sig fram och slickade uppåt med tungspetsen längs Kurts kuk. Det luktade lite fränt, men hon hade varit med om värre. Kurt suckade djupt och blundade. Han lutade sig tillbaka med öppen mun så att Wilma såg hans gula tänder. En rysning gick genom henne. Men det var väl inte så farligt, egentligen: hon hade någonstans där hon kunde sova och slappna av en stund, och det här var inträdespriset. Så hon stålsatte sig, gapade, och tog hans åttioåriga kuk i munnen. Ju fortare han kom, desto bättre. Så hon lät sin tunga jobba över Kurts ollon medan hon sög av honom, försökte att göra det skönt för honom så att hon skulle kunna gå härifrån igen. Kurt stönade och grymtade i fåtöljen medan Wilmas huvud guppade upp och ner i hans knä.

"Mm. Precis så." mumlade han. Wilma drog handen upp och ner längs hans kuk medan hon sög och slickade, noterade hans stora pungkulor när hon smekte längs den slappa vita huden. Kunde han inte bara spruta snart? Hon började tänka på ljudet. Det lät slaskigt och såsigt när hon tog honom i sin mun. Här låg hon och sög hans vidriga gubbkuk. Hon tittade upp och såg de vita, mjuka vecken på undersidan av hans kulmage. Han hade stora födelsemärken, och tufsigt vitt hår växande där också. Det här var så extremt fel.

Men hon kunde faktiskt känna sin kropp reagera på hela situationen. Det var inte han som hade kontroll här, trots allt: hon kunde gå när hon ville. Hon kunde rota igenom hans lådor och dra, och han var gammal och svag och patetisk, han skulle inte kunna stoppa henne. Hon hade bestämt sig för det här själv, för att det var enklast.

Känslan var lite kittlande.

Då plötsligt stönade Kurt lite högre. Wilma kände den första klunken av hans sperma i sin mun, och svalde snabbt och instinktivt ner den. Det kom en till. Och en till. Gud, hur kunde han spruta så mycket? Hon hostade och drog bort huvudet från hans kuk precis när ännu ett sprut lämnade hans ollon, och hans sperma skvätte mot hennes kind. Kurt grymtade njutningsfullt medan Wilmas hostattack fortsatte.

"Jag sprutar alltid jättemycket, lilla sötnos. Borde kanske ha berättat det innan." sade han när Wilma sansat sig lite. "Min fru brukade alltid tycka om det."

Wilma hostade i armvecket en sista gång. Hela munnen smakade gubbsperma. Hon ställde sig upp och gick iväg till badrummet. Gurglade ordentligt, tvättade ansiktet, såg sig själv i spegeln. Hon hade precis svalt den här pensionärens jättesats! Hon borde väl skämmas? Men det kändes faktiskt inte så farligt. Det hade inte tagit speciellt lång tid, och av någon anledning var hon stolt över att hennes avsugning hade fått honom att spruta så fort. Hon log mot spegeln, mot bakgrund av de hala gula tapeterna från åttiotalet. Så länge hon var ung och söt så hade hon vad hon behövde för att klara sig.

"Hämta med dig lite papper ut är du snäll," hördes Kurts röst från vardagsrummet. "Du missade lite."

Hon gjorde som han sade. Han satt kvar i fåtöljen och hans slaka penis hängde längs låret, med en liten pöl av hans sats på de nerdragna kalsongerna.

"Du kan torka av mig. Så gör du vad du vill sedan. Duktig flicka." mumlade Kurt sömnigt. Han höjde volymen på tv-apparaten igen. Som i trans lydde Wilma honom. Hon tog papperet och torkade av spermafläcken från hans kalsonger, torkade hans ollon rent, drog över hans förhud igen. Kurt grymtade men tog inte ögonen från tv:n. Hon visste inte riktigt varför hon gjorde det åt honom, men det kändes bara lättast att göra som han sade. Hon hjälpte honom att lirka upp byxorna igen, men han tackade henne inte ens. Han fortsatte att titta på tv med ett avslappnat uttryck i sitt fårade ansikte.

***

På något sätt blev det aldrig riktigt läge för Wilma att sticka. Varje gång hon bestämt sig för att lämna Kurts sjuttiotalsvilla så kändes det liksom bara... för jobbigt. Det var inte så att hon saknade tillfällen: Kurt gick ut varje dag, han hade någon sorts pensionärsträffar där de spelade schack eller åt kakor eller något. Sådant som gamla människor gör. Men det var någonting tryggt och lugnt med att ha huset för sig själv, som om hon ägde det själv, och det kändes som precis vad hon behövde nu. Hon hade oroat sig så länge, alltid varit i någon annans våld. Med Kurt var det annorlunda av någon anledning: han ville ju utnyttja henne precis som alla andra män, men skillnaden var att han inte tvingade henne. Han gjorde saker för henne, han lät henne vara i fred. Och då kunde hon tänka sig att göra något åt honom i utbyte. Hon blev själv förvånad över att hon kunde känna så, men hon var avslappnad och utvilad för första gången på länge. Hon skulle såklart ta sig härifrån när det kändes rätt, men... det kändes inte rätt ännu.

Kurt ville alltid ha sin avsugning på kvällen när han satt i sin fåtölj. Nu knäppte han helt enkelt upp byxorna och tittade på Wilma, och hon gick ner på knä och sög och slickade gubben tills han tömde sig i hennes svalg. Det hade blivit en rutin bara, inget hemskt eller otäckt, bara något man gjorde varje kväll. Hon hade också vant sig vid hans jätteladdningar av sperma. Tricket var att svälja undan den första klunken innan hon lät honom spruta sig tom i hennes mun, och så svalde hon allting först när hans kuk börjat slakna. Sedan slickade hon honom ren innan hon stängde hans byxor igen och gick in i badrummet. Han kallade henne alltid för duktig flicka, och av någon anledning började det bli viktigt för henne. Märkligt.

***

Efter ytterligare ett par dagar knackade det på dörren. Kurt öppnade, och där stod en dam i sjuttioårsåldern.

"God morgon, Birgitta." sade Kurt med sin svaga, raspiga röst. "Vad har du på hjärtat?"

"Jo jag tänkte bara fråga om du..." men sedan fick Birgitta syn på Wilma, och tystnade förvånat. Wilma visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Hon tittade ner i marken.

"Vem är hon?" undrade Birgitta.

"Barnbarn." svarade Kurt. "Hon bor här ett tag. Det är lite trassel."

"Trassel?" frågade Birgitta nyfiket. Hon mönstrade Wilma. "Är det en av Niklas döttrar?"

"Jo, med skolan och så. Hon behöver en nystart kan man säga." svarade Kurt undvikande. "Vad var det du ville?"

Birgitta förstod att Kurt inte ville gå in på detaljer, och även om hon gärna velat veta mer så tog hon blicken från Wilma och fortsatte.

"Jaha, jo, men det är ju bridgeafton imorgon kväll, och jag tänkte att du kanske ville vara med?"

Kurt tänkte en liten stund.

"Jag kommer." sade han. "När börjar det?"

"Klockan fem," svarade Birgitta. Hon kastade en sista blick på Wilma. "Vi ses där då," kvittrade hon till Kurt, som nickade och stängde dörren bakom henne. Han tittade på Wilma och log med sina gula tänder.

"Du blir själv imorgon kväll." sade han. "Men jag kommer hem."

***

Bridgekvällen kom och det kändes nästan lite konstigt att Kurt var borta, så att deras lilla ritual inte blev av. Men hon borde väl känna sig lättad. Wilma gick runt i villan i bara trosor och BH. Tog en lång dusch, rakade sig ordentligt, blåste håret, målade naglarna, kände sig ren och fin och äntligen lite självständig. Det Kurt inte hade kvar från sin fru hade han sett till att köpa hem. Hon kände sig som något underligt mellanting mellan Kurts barn och hans fru. Med tanke på de dagliga avsugningarna så hon var kanske mer av hans fru än hans barn? Oavsett vilket så tänkte hon ju fortfarande dra härifrån. Det behövde bara bli läge först.

Wilma satt i soffan och tittade på tv när Kurt kom hem vid niotiden. Han hade klätt upp sig lite, vilket för honom innebar rena byxor och en skjorta. Han luktade lite rakvatten och sprit utöver sin allmänna doft av gammal man. Han tog av sig skorna och gick direkt till fåtöljen och satte sig tungt. Han tittade mot Wilma, och knäppte upp byxorna.

"Ikväll behövs lite extra." sluddrade han. "Jag har druckit. Kan ta lite längre tid."

Wilma gillade på något sätt att Kurt inte var speciellt uthållig. Dels för att hon inte behövde jobba så länge för att han skulle komma, och dels för att hon tyckte om känslan av att hon kunde få honom att tappa fattningen så lätt. Att han snabbt sprutade sin stora sats i hennes mun visade att hon enkelt kunde få honom dit hon ville, och Wilma hade inte haft så mycket kontroll i sitt liv. Det gav henne bekräftelse: hon var i alla fall duktig på att suga kuk, och det gav henne makt.

Hon reste sig från soffan och satte sig på knä framför Kurt. Han tittade uppskattande på henne, hans mjuka bruna ögon dröjde sig vid hennes lena fasta hud. Hon hade fortfarande bara BH och trosor på sig. Hon hade aldrig låtit Kurt se henne i underkläderna förut, men hon kände sig på något sätt mer modig och bekväm nu. Hon drog försiktigt tillbaka hans förhud, och lät tungspetsen leka över Kurts slemmiga ollon. En sträng av försats gick från hans kuk till hennes tunga innan hon tog honom i munnen ordentligt, hörde hans nöjda stön och kände hur han juckade lite med höfterna för att få sin kuk djupare i hennes mun. Hans tjocka vita könshår kittlade hennes haka och hon upptäckte att hon faktiskt tyckte om att ge honom njutning. Det blöta, smackande ljudet av en tonåring som sög av en berusad åttioåring gjorde henne förbjudet upphetsad. Hennes fria hand letade sig ner till de svarta spetstrosorna. Hon kände längs troskanten, förde det lätta tyget åt sidan lite grann och lät långfingret glida längs en av de nyrakade blygdläpparna. Wilma kände att hon var våt.

Hon borde inte! Det här var fel.

Men ingen såg ju dem. Ingen visste, ingen annan brydde sig. Och om hon inte gjorde det här motvilligt, var det verkligen fel då? Kurt låg tillbakalutad och njöt, andades högljutt genom sin öppna mun. Wilma tog honom djupt, lät hans kuk snudda vid hennes svalg med ett litet gurglande, guppade upp och ner med huvudet och gled med tungan över hans ollon. Hon skulle få Kurt att spruta som han aldrig sprutat förut. Hon var bättre än hans fru, det bara visste hon. Det var hon som bestämde här.

"Duktig flicka." mumlade Kurt. "Ta av dig underkläderna."

Wilma släppte taget om Kurts kuk, och tittade upp mot honom. Skulle hon verkligen göra det? Låta den här gubbsjuke gamle mannen se hennes nakna kropp? Han tittade tillbaka mot henne, med sina trygga, vänliga, ögon. Vad kunde det skada, egentligen? Det skulle säkert gå fortare för honom att spruta om han fick se henne. Wilma ställde sig sakta upp framför den gamle mannen. Han såg så nöjd ut där han satt med byxorna nedhasade vid knäna, och den salivvåta kuken vippande upprätt mellan dem. Wilma tittade ner i marken ett par sekunder. Sedan tog hon handen bakom sin rygg, knäppte upp sin BH, och lät den falla till marken. Kurts ögon lyste och hans högerhand fattade kuken. Han runkade sakta fram och tillbaka medan han slukade Wilmas fasta unga bröst med sin blick. Hon kände sig... äcklad? Åtrådd? Någon sorts blandning. Men oavsett vad det var så var hon kåt. Situationen var hypnotisk på något sätt.

"Och så trosorna, lilla vän," sade Kurt med grötig röst. Hans bruna ögon var fästade mellan Wilmas ben när hon försiktigt och lite förföriskt tog tag i linningen och långsamt drog ner dem längs sina mjölkvita lår. Kurt gav en lång suck när han såg hennes slätrakade mus för första gången. Han smekte sig själv sakta, tog in hennes lena hud och smala men kvinnliga former, uppskattade henne som om hon vore en vacker tavla. Hon kände sig plötsligt lite besvärad, visste inte riktigt var hon skulle göra av händerna. Här stod hon framför en åttioårig gubbe som runkade till hennes ungdomliga kropp. Kurt sträckte ut sin fria hand och lockade henne närmare.

"Kom här, sötnos." mumlade han. "Du är så vacker. Jag måste få känna på dig."

Utan att riktigt veta varför så lydde hon honom och gick intill fåtöljen. Kurts hand slöt sig om hennes ena skinka, daskade henne lätt på rumpan. Den utforskade sakta över höften ner till hennes lår, och så plötsligt gled hans rynkiga gamla hand in mellan Wilmas ben. Han drog sitt pekfinger längs den släta varma skåran, porten till hennes innersta. Wilma rös till. Det var så förbjudet, och hon ville egentligen inte att han skulle känna hur våt hon var. Men han tittade på henne med den där blicken igen, som att hon var det vackraste som fanns.

"Vilken söt liten mus du har," viskade Kurt. "Och så våt och redo för mig. Kom här, lilla flickan."

Så kände hon båda Kurts händer om sina höfter. Han drog ner henne i fåtöljen så att hon satt grensle över honom: hans hårda gubbkuk mellan deras kroppar, ett pockande tryck mot hennes platta mage. Hans buskiga könshår mot hennes släta fitta. Kurt lutade sig fram och kysste henne.

Han smakade lite alkohol och gammalt kaffe. Hans tunga nuddade prövande hennes, ville leka, ville utforska hennes mun. Wilma visste inte riktigt vad hon skulle göra nu. Det här började bli på allvar. Men av någon anledning kunde hon inte slita sig, det var som om det var ödet självt som bestämde nu, och inte hon själv.

Wilma gav sig hän. Gammal och ung kysstes passionerat, hans armar kramade henne tätt mot honom, hennes toppiga bröst pressade mot hans gamla kropp och hans kuk lämnade kladdiga spår på hennes mage. De satt där i fåtöljen som man och kvinna, som ett älskande par, inte som en gubbe och en bortrymd tonåring. Wilma kände hur Kurts hand flyttades från hennes rygg ner till kuken mellan dem. Hon reste sig upp lite grann, och kände hur hans ollon bökade mot hennes våta öppning. Han tänkte verkligen göra det! Han tänkte knulla henne, trycka in sin äckliga gubbkuk i hennes kropp.

Och hon tänkte låta honom.

Hon kände hur ollonet gled in i henne. Det gick lätt: hon var våt, och hans kuk var alldeles sölig av saliv och försats. Kurt grymtade nöjt. Hans händer greppade om hennes skinkor. Hans höfter pressade på nerifrån och han tryckte henne nedåt, han ville hela vägen upp i hennes sextonåriga slida. Hon tittade ner mellan dem och såg, som i en dröm, hur Kurts kuk sakta gled in i hennes inre, kände hur han öppnade henne, hur hans hårda manskön banade sig väg i hennes eget mjuka kvinnliga. Ett litet stön undslapp henne när hon kände hur han bottnade, hur hans kuk tryckte mot livmodertappen.

Hans läppar hittade hennes bröst.

Kurts beniga händer hade ett fast grepp om Wilmas rumpa, och han lyfte henne sakta upp och ner, lät sin åldriga kuk glida in och ut ur hennes blöta fitta medan han sög och slickade på hennes bröstvårta, frustade belåtet mot hennes mjuka hud. Hon hade haft sex förut, men det här var annorlunda på alla sätt. Hon hade kontrollen, men samtidigt inte. Hennes hjärna skrek åt henne att hon inte borde låta den här gamle mannen knulla henne, men det var fittan som bestämde nu och fittan ville känna honom stöta i henne, erövra henne, ta den njutning han ville ha från hennes våta hål. Wilma hjälpte till, gungade upp och ner i hans knä, lät honom suga och smeka hennes bröst och bottna i henne, om och om igen. De hittade en rytm tillsammans. Kurt stönade och suckade med slutna ögon medan Wilmas fitta sakta mjölkade hans kuk. Det började pirra i hela hennes kropp. Hon var nära att komma nu. Det var en oerhört märklig känsla, och hon stängde sina ögon, ökade takten, jagade efter sin orgasm, red hans kuk enträget.

Plötsligt kände hon hur Kurt spände hela kroppen med ett utdraget stön, lutade sig tillbaka i fåtöljen, och pressade henne mot sig. Hon slog förvånat upp ögonen och i samma sekund insåg hon vad som hände. Det gick för Kurt! Han var begravd till botten i henne. Hon kände hur hans kuk pulserade, och förstod att han lät en av sina jätteladdningar forsa upp i hennes mage. Kurt grymtade och brummade, hans fingrar grävde sig in i hennes höfter och höll henne hårt mot honom. Han tryckte uppåt allt vad han kunde, desperat att få tömma sin säd i hennes varma unga kropp. Hon tittade med fascination på hans ansikte, förvridet i njutning, medan gubben lät sin livskraft flöda in i hennes välkomnande kön. Hon kände en underlig ömhet för honom i det ögonblicket, som om hon hade något släktskap med hans bortgångna fru och ville unna honom det här.

Till slut släppte spänningen i Kurts kropp. Han sjönk ner i fåtöljen med ett förnöjt rosslande, och hans grepp om Wilmas höfter slappnade av. Wilma ställde sig upp, och Kurts slaknande kuk gled ur henne med ett vått ploppande ljud, tillsammans med en sträng av slemmig gulvit sperma. Hon kände hur mer av hans mjölkiga sädesvätska rann ur henne. Han hade kommit djupt i henne, kladdat ordentligt, och Wilma insåg plötsligt allvaret i det som hade hänt. Tänk om hon blev med barn!

Hon kupade handen mellan benen och skyndade sig in i badrummet, in i duschen med de gula tapeterna. Det läckte fortfarande ur henne, en seg rännil av Kurts sperma som letade sig över hennes slätrakade blygdläppar och ner längs låret. Hon rös. Hur kunde hon ha varit så oförsiktig! Hon satte igång duschen, spolade sig själv, försökte att få ut så mycket hon kunde av gubbens säd. Men det kom hela tiden mer. Gud, hur mycket hade han sprutat där inne egentligen? Hon tänkte på hur mycket han brukade släppa loss i hennes mun. Hur mycket som helst. Tanken var svindlande, men också lite upphetsande. Hon hade låtit Kurt ta henne, han hade fått knulla henne helt oskyddat, den här mannen i slutet av sitt liv, och hon som bara var i början av sitt...

Hennes kåthet tog över. Hon lät duschstrålen ligga kvar på fittan. Fingrarna slutade gräva inuti och började istället sakta cirkla över hennes klitoris. Hon hade ju inte fått komma själv, innan det hade gått för Kurt. Wilma satte sig ner i duschhörnet, blundade, och lät sina fingrar göra det skönt för sig.

***

Det hade snöat ganska mycket den här vintern, och Birgitta gick försiktigt genom snön mot Kurts hus. Hon hade sin vanliga korg med julmat: varje år bakade hon pepparkakor för att dela ut till grannarna, och så var det den där osten som Kurt tyckte om, och så en liten flaska med brännvin. Det var en fin tradition. Det lyste aldrig speciellt mycket från Kurts hus, han hade alltid varit lite snål och såg till att ha det släckt i de rum han inte var i efter att Ingegerd hade gått bort. Men det satt lite julbelysning uppe i äppelträdet, och ljuset var på i vardagsrummet, så Birgitta räknade med att han var hemma.

Hon pulsade genom trädgården. Borde inte den där flickan hjälpa till att skotta, som tack för att hon fick bo där? Hon hade bara skymtat henne någon gång sedan den där gången i maj, och Kurt berättade aldrig något heller. Hon verkade inte gå i skolan i alla fall, då hade nog Birgitta sett henne lämna huset lite då och då. Nåja, man vet ju aldrig med dagens hemmasittare, tänkte hon. Det var ju något trassel.

Hon kom fram till dörren, men så såg hon att fågelbordet framför Kurts vardagsrumsfönster hade ramlat ner. Hon ställde ner julkorgen och gick dit. Hon lyfte upp fågelbordet och fäste det i kroken igen, och så slängde hon en blick in i Kurts vardagsrum. Det hon såg fick henne att hastigt dra efter andan.

På soffan låg Wilma på sidan, alldeles naken, med slutna ögon. Bakom henne låg Kurt, också naken. Kontrasten mellan hennes fasta unga hud och hans slappa, bleka kropp var grotesk. Han hade handen under hennes ena ben och hade lyft det så att Birgitta såg precis hur Kurts kladdiga, glansiga kuk gled fram och tillbaka i tonårsflickans rakade fitta, plöjde sig in och ut mellan hennes knubbiga blygdläppar som om de var man och hustru. Men det var inte det värsta.

Kurt hade sin andra arm under Wilma, och smekte hennes stora, gravida mage medan han njöt av hennes trånga mus.

Birgitta slog handen för munnen. Det kändes som om hon skulle svimma. Hon stod i några sekunder, kunde inte slita sin blick från det som hände i vardagsrummet. Så kastade Kurt huvudet bakåt och tryckte sig djupt in i flickan. Hans hand flyttades från den stora magen och kramade istället hårt om Wilmas svällande, växande, bröst. Birgitta såg hur hans kuk pulserade, hur sädesledaren rytmiskt spändes och slappnade av medan han lät sin orgasm skölja in i den unga kroppen framför honom.

Och Wilma log.

km_ikl_

Trettio tecken lång, trettio tecken bred
Km_ikl_ är medlem sedan 2024 Km_ikl_ har 1 publicerade verk