Publicerat
Kategori: Novell

Without Words

Jag gömmer mig rampljuset. Det är min hemlighet att jag sjunger min låt för dig. Att jag skrev den för dig. Du har säkert glömt mig för länge sedan. Alla år sedan jag träffade dig går inte att ränka på båda min händer. Du är säkert gift nu och har barn. Eller? Valde du att uppfylla din dröm efter att vi gick skilda vägar? Jag undrar. Varför gör det fortfarande ont efter över 10 år?
"Fem minuter kvar till start." sa min maneger innan han skyndade vidare.
Jag gjorde tummen upp till honom och sedan stod jag ensam kvar igen. Gömd för rampljuset. Jag hörde skriket från uppspelta fans utanför. Men det spelade ingen roll bara du stod bland publiken skulle jag vara nöjd. Bara du inte skulle lämna mig igen som den gången.
"Isolde, dags att ge järnet. Visa dom din inre stjärna!" sa min assistent lugnt och jag förstod inte hur hon hade lyckats smyga upp bredvid mig utan att jag hade märkt något. Men det var inte så konstigt med alla ljud runt omkring.
Jag gick upp på scenen med min kära gitarr i handen. Ljuden runt mig blev bara högre och högre. Jag log mot bakgrundsband som redan var på plats och såg riktigt nervösa ut. Jag gjorde tummen upp och mimade att dom skulle fixa detta fint. Det verkade funka för några av såg lite mer avslappande än innan. Jag gick fram till mikrofonen och tittade runt i publiken, hela stället var fullsatt. Jag sökte dig desperat. Men hittade dig inte. Den febriga känslan kom ikapp och undrade om du inte skulle dyka upp. Om du skulle svika mig? Eller kanske hade du något viktigare för dig. Jag hittade dig tillslut på en av läktarna. Jag log och kände hur alla panikkänslor långsamt försvann. Du var dig fortfarande lik efter så många år.
"Hej allihopa, vad trevligt att ni kunde komma. Det känns jättetrevligt att vara här i Tokyo igen. Ni är en underbar publik. Nu sätter vi igång och jag tänkte inleda med låten Without Words som jag skrev för länge sedan." skrek jag glatt ut till publiken som svarade med ett lyckligt jublande.
Ljudet sänkte sig snabbt när jag satte mig på min pall och började spela på gitarren och fick komp av piano i bakgrunden. Sedan började jag sjunga.

I should've known about it
I shouldn't tricked myself
I should not have fell into
such a deep hole made up of lies
And yet, here I stand without you here

"Men sluta då! Alla tittar ju!" skrattade jag och skvätte tillbaka vatten på Hiro.
"Säg mig, varför skulle dom inte titta på dig? Jag menar du ser ut som något katten har släpat in. Du är dyngsur och det var nog inte så smart av dig att ha en grön bh på dig idag." skrattade hiro och jagade mig runt i fontänen.
"Nej nu!" skrek jag till och brottade ner honom men efter en jobbig brottningsmatch så satt vi båda i fontänen och skrattade.
"Du borde verkligen skratta och le mer, det gör dig vacker. Det förgyller hela dig." viskade han innan han ömt kysste mig. En vacker junidag blev jag bestulen på den första av många kyssar från dig.

I wish I ran away
I wish I ignored it
I wish I never saw
I wish that I never known
So that I would not hurt like this today

Without a word, you showed me what love was like
Without a word, I gladly fell for your act
I did not step back to
consider what you want
And now I'm left without a word

Without a word, you left this love feeling lost
Without a word, you have changed its meaning, oh
I used to wish on stars
for you and me
But then you left me dangling, so
Now I'm lost without words

"Vad fan håller du på med? Är du helt störd?" skrek jag vansinnigt.
"Jag tänkte just fråga samma sak!" morrade han fram.
Hiro hade kommit hem från krogen stupfull efter att ha förlorat ett jobb.
"Vi har för fan knappt råd med hyran! Hur i helvete ska vi klara oss om du fortsätter att tro att en arbetsplats är en demokrati och man får uttrycka sig hur man vill!" morrade jag tillbaka.
"Men du får väl också arbeta?" sluddrade han fram trött.
"Jag har tre jobb redan plus att jag sköter alla sysslor hemma!" suckade jag fram.
Det blixtrade till i Hiros ögon och han försökte slå till mig men missade.
Då fick jag nog och lämnade honom ensam i lägenheten. Jag sov på en parkbänk den natten. Bad till stjärnorna om att allt skulle ordna sig igen.

All my emotions are gone
All of them gone `cept for one
All I feel now is the pain
Of seeing you discard my love
Without another second to rethink

Without a word, you showed me what love was like
Without a word, I gladly fell for your act
I did not step back to
consider what you want
And now I'm left without a word

Without a word, you left this love feeling lost
Without a word, you have changed its meaning, oh
I used to wish on stars
for you and me
But then you left me dangling, so..

Without a word, my tears keep on falling down
Without a word, my heart keeps on getting torn

Without a word, my heart still belongs to you
Without a word, I will keep waiting for you
Even if I wait years
I will make you love me
And then I'll never let you go

Jag kom hem till lägenheten lagom till att få se dig med en annan flicka. När du såg mig var jag stel av förskräckelse. Du gick fram till mig.
"Jag ville berätta för dig att jag har redan hittat en annan, eller jag gjorde det för ett bra tag sedan. Jag har länge försökt hitta chansen att bryta upp med dig och nu gör jag det så detta blir väl ett farväl." sa han och jag tillbaka till sin flicka och la in sina väskor i hennes bil. Sedan åkte dom iväg i hennes vackra sportbil.
Jag stod kvar. Ensam, utsliten och bortkastad. Vissa säger att det är inte kärlek om man inte kämpar till det bittra slutet. Kanske älskade Hiro inte mig.

Even if you turn and walk away from me
I won't let you go because you don't know that
I truly do love you
I will endure it all
Just to see the day you say it back
I'll wait without a word

Without a word, love appears
Without a word, it's now gone
What should I be doing now?
Maybe I should just be in pain
Because this love will never come to me

Jag satt i över tio år och väntade på att du skulle återvända. Nu när du väl är tillbaka och ler i publiken. Märker jag att jag inte saknar dig längre. Den sista tiden saknade jag bara känslan av att ha någon nära.
När konserten var över kom du fram till mig. Du skred fram som en ängel.
"Hej Isolde." sa du mjukt och jag ryckte till besvärat.
"Hiro." sa jag lätt innan jag gick vidare.
"Gå ingenstans jag inte kan se dig." ropade du efter mig.
Jag stannade till för några sekunder men sedan gick jag vidare.
Varför ska man behöva se något man inte kan nå? Tänkte jag och lämnade dig bakom mig. Du har blivit en historia nu Hiro.

Skriven av: Chunioberry

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck