Annelie

Min kära faster hon har alltid vandrat med mig,
aldrig svikit, inte tvekat, alltid en trygghet i sig.
Om du någonsin känner att jag kommer till korta,
med att visa min smärta över att ha dig så långt borta.
Så hoppas jag ändå att du klart och tydligt ser,
hur enormt glad jag blir när du mot mig ler.
Om det för dig inte helt uppenbart är,
hur mycket just jag håller dig kär.
Kan hända det lilla under ibland ändå sker,
att du ser på dig själv som någon alla mera ger.
Men ingen kan ge alla ord utav uppskattning av dig,
som dagligen stannar i hjärtat på andra och mig.

Författare:

Publicerat

Dela: