"Carpe Diem..."

Med regn på en ruta,
med regn i min själ,
jag tvingas att resa,
att gå.

Hur lång eller villosam,
sträckan blir,
återstår mäta,
i glas.

Sanden strilar,
som regnet ner,
genom fingrars midja,
så smal.

Vad borgar för lyckan på denna färd,
att solen går upp och ej ner.
Vid strandkant i öster om morgonen,
innan dag hunnit finna och fånga den...

Författare:

Publicerat

Dela: