Ljuslycktorna ger ifrån sig ett doft sken,
påminnelser från det förflutna intar sig
De fina minnena är det enda som kvarstår,
som att alla hemskheter är bortblåsta
Fingertopparna är lena som sammet,
mot min känsliga och mottagliga hud
Hans läppar smakar bättre än jag mindes,
dina andetag längs min ryggrad
Varje sekund med dig inger en tacksamhet,
ett sista hopp om att få stanna tiden
Medvetenheten om att kriget fortgår,
alla riktlinjer blundar jag för
Det enda jag vill är att få vara med dig,
spendera all tid i din underbara närvaro
Men hur ska vi ta oss igenom kriget,
när vi inte ens borde befinna oss i skottlinjen?
Författare:
Ammunition
En analyserande, empatisk och förvirrad individ fylld med åsikter och ideér. Har en förkärlek till märkliga diskussioner om livets outforksade skrymslen, musik och kreativitet i alla former varav främst skapande med vårt vackra vokabulär. Texterna präglas av en verklighet som kan vara euforisk och konstruktiv, melankolisk och destruktiv men även något mitt emellan. Drömmer om att publicera en självbiografi, en altruistisk värld och att själen får känna frihet. Publicerat 29-03-2018 22:02:34Dela:
