Det förbjudna men ack så vackra

Ljuslycktorna ger ifrån sig ett doft sken,
påminnelser från det förflutna intar sig

De fina minnena är det enda som kvarstår,
som att alla hemskheter är bortblåsta

Fingertopparna är lena som sammet,
mot min känsliga och mottagliga hud

Hans läppar smakar bättre än jag mindes,
dina andetag längs min ryggrad

Varje sekund med dig inger en tacksamhet,
ett sista hopp om att få stanna tiden

Medvetenheten om att kriget fortgår,
alla riktlinjer blundar jag för

Det enda jag vill är att få vara med dig,
spendera all tid i din underbara närvaro

Men hur ska vi ta oss igenom kriget,
när vi inte ens borde befinna oss i skottlinjen?

Författare:

Publicerat

Dela: