DIMMAN VAR HENNES KLÄNNING

DIMMAN VAR HENNES KLÄNNING


Hon dansade över ängarna, dimman var hennes klänning
Frosten bet lite i gräset, löven är vackert gula och röda
Hela ängen var som om hon dansade, det kändes som om
natten gjorde henne så här yster.
När dagen kom upplöstes hon i ett litet moln av värdighet

Bo Grapenskog

Författare:

Publicerat

Dela: