En enda

Det finns blott en som får mig att känna så,
att vi två för evigt tillsammans skall vandra på.
När hon ligger där och sover i min närhet vill jag vara,
kvar vid hennes varma sida alla dagar, fattas bara.
Oavsett om kölden biter eller regnet öser ner,
älskar jag att bara vara hos min kära lite mer.
När jag hos henne ser aningen till leende jag ber,
att det är mig hon tänker på, vårt liv hon ser.
Små bekymmer, sorg och klagan blir till intet där och då,
kan någon annan vara så älskad, det är något jag tvivlar på.
Nu så vandrar vi mot soluppgångens land, hand i hand,
där vår kärlek är för evig, ej berörs av tidens tand.
Alltid vi, på vägen framåt, allt det goda där för oss,
Intill tidens ände, allt för dig, mitt allt, förstås.

Författare:

Publicerat

Dela: