En provokativ, långsam jävla värld

Innanför pannbenet är hastigheten så pass hög att mycket inte hinner uppfattas. Hundra tankar vill bli tänkta samtidigt, associationerna ska sorteras och varje detalj analyseras. Funderingar som rör alla områden, allt från vad meningen med livet är och vad som händer när hjärtat slagit sitt sista slag, till varför vi slösar resurser på att producera färdigskivad ost när det finns en fullt fungerande osthyvel.

Denna långsamma värld genererar i så mycket provokation att man under en dag är på gränsen till att sprängas minst femtio gånger. Som det faktum att majoriteten kör betydligt saktare än hastighetsbegränsningen, oavsett väglag och andra omständigheter. Att civilkurage inte verkar existera i det här landet, eller till och med på den här planeten och att empatin verkar sedan länge vara bortblåst.

En så simpel sak som att titta på tv är nu förtiden helt omöjlig. Programmens uppbyggnad och dess förutsägbarhet, reklamerna som genomskådas på tre sekunder och den förvridna bild av verkligheten som målas upp där alla är så jävla lyckliga får mig att gå i bitar. Sociala medier är snart ett minne blott, det är nog det största beviset på hur långt många faktiskt tänker och med det som utgångspunkt ser framtidens samhälle väldigt mörkt ut.

Ordet respekt har en stor innebörd men det är inte många som innehar det. Vare sig vi vill det eller inte så har vi, åtminstone för tillfället, "bara" en planet att dela på. Hur vore det om vi alla hjälptes åt att göra den till en betydligt bättre plats? Ta bara den lilla detaljen som att sänka rösten till en normal nivå när man sitter mitt emot varandra på en restaurang, personligen tror jag de flesta provoceras av att ta behöva del av ofrivillig innehållslös information.

Vi är unika varelser, ingen är den andre lik. En perfekt individ existerar inte, men alla bör göra det bästa av situationen utifrån sina egna förutsättningar. Att bete sig på ett respektabelt sätt kräver varken intelligens eller ansträngning, man kommer långt med att ha vanligt sunt förnuft i åtanke.

När all denna hjärnverksamhet sker på samma gång, varje vaken minut, alla dagar om året, då känns världen fruktansvärt långsam. Analyserna har skenat iväg så pass långt att samhället skrämmer mig ända in i ryggmärgen. Just nu känns det inte särskilt fördelaktigt att vara som mig och utanförskapet det resulterar i är obehagligt påtagligt.

Författare:

Publicerat

Dela: