Ett jävla hjärta och en mors smärta

En mors starkaste önskan, hennes viktiagste livsuppgift är att skydda sin avkomma från världens all ondska. En naturlig försvarsmekanism som med tiden utvecklas och anpassas efter yttre omständigheter. Från den dagen du fick redan på att det fanns ett litet liv i din livmoder så har du i allra högsta mån försökt skydda barnet, något hon var medveten om sedan tidigare, men aldrig i den här omfattningen.

För första gången visade du den smärta du upplevt under alla år jag trodde att livet var något fantastiskt och oförstörbart. Du berättade historier jag aldrig kunnat föreställt mig. Några tysta tårar fälldes från båda håll och vi tog ännu ett steg mot en ärligare och starkare relation.

Du liksom jag har försökt bespara varandra detaljer om alla de situationer och händelser som ofrivilligt ägt rum genom åren. Men vi båda vet att det inte är hållbart, de magkänslor vi besitter kommer alltid tala om sanningen utan att vi styr över det. Jag kommer aldrig kunna tacka dig för allt du gjort för mig och som du kämpat, trots att benen inte burit.

Det kommer en dag då modern inte längre styr över barnets liv, en dag då det skydd som sker inom lyckta dörrar inte är tillräckligt. Barnet kommer leta efter oskyddade äventyr och söka sig till människor utan moderns närvaro. Då ligger det i personens egna ansvar att skydda sig själv;

för din skull mamma, kommer jag hädanefter göra allt i min kraft för att skydda mig. För i slutändan sårar inte bara männuiskor min själ, utan även din och jag lovar dig, att det kommer jag aldrig tolerera igen.

Författare:

Publicerat

Dela: