Här borta. Där framme.

Hör rösterna, men jag är tyst.
De ropar. Ängsligt. Förmanande. Om vartannat.
Jag hade gjort det. Inte för att jag egentligen ville. Men jag borde.
Enligt rösterna.
Ännu har de inte sett mig, här på andra sidan av klipporna.
Storlommens klagande sveper över vattnet.
Stilla. Lugnt. Ödsligt.
Vill jag att de ska få tag i mig?
Hitta mig. Ställa mig till svars. Eller trösta.
Var i alla fall skyldig.
Enligt rösterna.
Sommarkvällen är varm. Brisen sval.
Björkens löv rasslar till i vinden.
Gult gröna i det ständiga dagsljuset sveper de med sig doften av halstrad abborre.
Ropen tystnar. Har de slutat leta?
De som nyss sökte mig. Det som jag gömt. Och hittat.

Författare:

Publicerat

Dela: