Hästen bakom

Korpen kraxar sin melodi.
Hes är stämman.
Svart eller melerad,
öppnar den väg för minnen.

Hästen bakom stenmur,
byggd av människas händer,
skrämmer oss med styrkan i galopp.
I höstens bruna gräs fortplantar den sig
och jag gömmer mig.

Utedasset,
en tidig morgon på ett scoutläger,
där alla andra fortfarande sov,
i sina säckar.

Ensam.
Tänker.
Längtar hem.
Till vad.

Struktur i oredan.
Vanor i tid.
Framtid siktas genom ubåtens periskop.

Författare:

Publicerat

Dela: