Lakan som skaver

Väggarna omsluter mig
kväver mig, beskyddar mig

Utanför fångar vinden trädens glesa grenar
påminner mig om den storm som pågår inuti
En känsla av obehag infinner sig
i takt med att det som river innanför revbenen tar ny fart

Den blommiga tapeten kommer allt närmre
instinktivt flyr jag.
Jag springer, skriker
för att slutligen falla handlöst.

Jag befinner mig mellan livet och någonstans
Tankarna, minnena
de ofrivilliga associationerna
flödar fortare än jag hinner uppfatta.

Minnesbilderna kommer utan förvarning
förlamar, gör mig oförmögen att fortsätta kämpa.
Det är som att jag svävar
flyter omkring utan något att gripa tag i.

Det börjar ljusna utanför nu
vart hamnar jag om jag fortsätter fly?

Författare:

Publicerat

Dela: