Lämnad

Hmm...den här dikten skrev jag till den min första kärlek. Det är nu två år sedan jag skrev den, när jag bara var 17 år och det gör fortfarande ont i mig när jag läser den.

Det gör ont att se dig med en annan
Säga att du älskar henne, de orden du en gång sa till mig
Se dig skratta och stråla av lycka
Medan jag står här; ensam och svartsjuk
Det gör ont att prata med dig
Men du förstår det inte
För dig är allt så lätt, säger att vi ska vara vänner
Det går inte, inte för mig
För jag älskar dig och sådant går aldrig över

Författare:

Publicerat

Dela: