MORGONENS LJUS ÄR LÅNGT BORTA

MORGONENS LJUS ÄR LÅNGT BORTA

Längtan i mitt bröst är så stark när natten klär sig
För morgonens ljus är långt borta, den blir så gyllenfrasig
Men nattens mörka rock finns där och den mig omfamnar
Då gäller det att ha kärlekens kompass så jag vet var jag hamnar

Stjärnorna tindrar som stora bloss uppe på en mörka himlapällen
Där nere släcks ljusen och snart sover de alla i samhällen
Ändå finns det en tanke som snurrar runt och ge mig ingen ro
För känslorna är rykande heta som en dansande flamenco

Man borde få hjälp att komma igenom nattens mörka timmar
Även om man kan se att månstrålarna riktigt glimmar
I dessa månstrålars sken, blir allt både romantiskt och kalt
Allt är som vanligt men ändå längtan man efter något radikalt

Men längtan är så stark att det känns i bröstet som en tumskruv
Långt borta hör man ropet, det ekar det kommer ifrån en berguv
Tänkt att nu kan man snart se de första ljusglimtarna av gryningen
Än så länge står man här och känner på den där efterdyningen

Bo Grapenskog

Författare:

Publicerat

Dela: