När jag inte längre är...


När jag är borta
och bara tystnaden är kvar
av det som var var dag
Var vardag

När stolen är tom
Köket saknar sin vän
och ingen längre
drar gardinen för solen
när den envisas

Rummen ljuder i tystnad
som en kväll
mellan berg och vatten
när den förmedlade
min sång

Det finns kvar
Det ekar
Livet i sin helhet
vittnar om utvalda stunder
av väl dolda mirakel

Mina barn bär ut min säng
Mina möbler
som jag inte längre
behöver sitta i
Ty jag vilar ständigt

Mattorna
med dolda spår
efter mina fötter
rullas försiktigt ihop
De läggs överst på kärran

Möbel efter möbel
Tomrum efter tomrum
Vem ska dra pendylen
när min fasta hand
fått släppa nyckeln

I det omoderna
standardbyggda
sjuttiotalsköket
dröjer lite matos kvar
Fläkten var mest till prydnad

I ett hörn har min husspindel
KalleKula
äntligen flyttat in
från gran och tuja
Vår överenskommelse har upphört

Alla foton plockas ner från väggen
Försiktigt
ett i taget
De övriga i lådor
kanske slängs för de digitala

Tavlorna jag målat
vill ingen köpa
Tavlorna
De andra
utan värde slängs bryts sakta ner

Tomma står fåtöljerna
Gula och vinröda
reflekterar de sitt eget morgonljus
om kvällen
när ingen ser

Talande ligger mina böcker
Väl lästa och älskade
Vällästa och älskade
Trasiga och värdefulla
Innehållande många hemligheter i kör

Sist försvinner doften
av en blomma
som aldrig riktigt blev
Kvar är endast
fläckar på tapeter...

Författare:

Publicerat

Dela: