Parkpoesi (skrevs för och framfördes på "poesi i Vitabergsparken, 2015)

Tiderna förändras men mina mönster går igen
På våren är det roligare att skriva en dikt, än att göra min plikt

Jag blev nyss fredlös och behandlas som pest,
men jag har redan dragit ut min fredskrets

Jag är gnagare, men är nu på Söder,
och tror att alla här är mina bröder

Jag har inte hunnit få sparken,
och sitter nu i Vitabergsparken
Min anteckningsbok har slut på arken

Jag står här och hycklar och har tappat mina nycklar
När jag nu kommer till hemorten, om natten,
kommer jag inte in i porten, inte heller katten

Jag får följa ett av mina mönster,
och klättra in genom ett fönster

Nu tror ni att jag målat in mig i ett hörn?
Men jag känner mig mycket mera som en örn

Jag är ingen"sopa", trots att allt liknar en stor soppa
Men det är också då jag är som svårast att stoppa !

Författare:

Publicerat

Dela: