Ropat jag...

Utan aldrig, kan någonsin förstå.
Hämtade en näring, ur nu, som var ett då.

Ropat jag i natten ut.
Hoppet fanns i hörnstensknut.

Dagen slutat komma.
Minsta lilla hopp.

Livet slutat verka.
Ge ro åt sargad kropp...

Författare:

Publicerat

Dela: