Skatt i lerkärl...

Hon frågade
varför du talade
med en kvinna

Du talade med en kvinna
Du tilltalade henne

Solen brände het
Dagen närmade sig mitt
Sanden varm
då den trängde in mellan sandalerna
över hennes dammiga fötter

Bestämda
trötta steg
var på väg mot brunnen
för friskt livgivande vatten
Hon behövde det

Hennes gestalt
smal och finlemmad
Det mörka håret i små fuktiga lockar under slöjan
Ögonen djupa
som den brunn hon var på väg till

Det fanns de
som tyckte hon var vacker
För henne saknade det betydelse
Hon ville leva
Ha ett berättigande

Hon skyndade stegen
Tog fastare grepp om lerkrukan
Fortsatte bära den i sin famn...

Författare:

Publicerat

Dela: