Skrattar bäst som skrattar sist.

Det var liksom som en tävlan.
Alla ville vara bäst.
Särskilt en ville vara vara den allra bästa.
Ha all makten.
Dela den med Gud.
Det gick inte ann.
Hur skulle det se ut.
Om skaparen inte längre var skapare.
Den vilken tänkt ut och styrde i balans allt levande.
Den som höll uppe och lagt allt i perfekta omlopp.
Hur skulle det se ut om det gick att bli osams.
Osams om själva skapelsen och allt som ingick i den.
Komma här och bestämma vilja bli den högste, delad.
Det återstod endast utvisning.
Matchen var över.
Kunskapens träd på gott och ont fick ingen plats i evigheten.
Det står kvar och vissnar på jorden där det under tiden gör stor skada.
Inte heller fick den som ville vara bättre än bäst någon plats i evigheten.
Nej ner till jordens yta störtades den som ville äga det som ingen kan äga.
Den som ville äga livet fick stå där med skammen.
Bli avslöjad som lögnens och osanningens fader.
Det enda han har att ge.
Och han är besegrad.
En gång för alla.
Och han vet om det.

Författare:

Publicerat

Dela: