Till mina svärföräldar

du öppnar för mig de dörrar
till husen du ritat har
du vinkar med grova handen
själv är du inte kvar
i solen om afton du står där
ser ut över odling och jord
där sten efter sten är buren
lagd på förklaringens bord
du byggde ditt liv efter ritning
gjord då du ännu var ung
blev vägen som tänkt med din älskling
kanske ibland alltför tung
kampen och viljan fanns där
även bak kyla och sår
jag såg er tillsammans så länge
jag såg era lyckliga år

Jag saknar breven du sände,
ibland med beröm och en bok.
Nu ringblommans dans är det enda,
med färg som en sol som en ros.
Var sommar en levande hälsning,
från den som ej skriver mer.
Svalan gemensamma vännen,
i Skåne och Uppland den finns.
Du lärde mig allt om flyttfågels streck.
Så kommer den åter, skriar och finns.
Jag kvar i tiden, så ofta dig minns.

Författare:

Publicerat

Dela: