Bästa vänner

Hon hade placerat katten på strykbrädan. Den hade först suttit på den anvisade platsen och följt hennes rörelser med sina gnistrande gröna ögon. Sedan hade den sträckt på sig lite och försiktigt men ändå på sitt smidiga och liksom självsäkra sätt försökt hitta en bekvämare sittställning. Den gav upp efter ett tag och lade sig i stället ner på strykbrädan. Det var också okej tänkte flickan. Bara katten stannade kvar var det bra. Annars var det inte bra.

Katten hade vissa svårigheter med att röra sig i den lilla jackan den blivit klädd i av flickan som hette Lisen. Den hade också fått en matchande halsduk runt halsen. Katten gick under namnet Katten och trivdes mycket bra i sällskap med flickan. Annars hade den nog aldrig gått med på att bli så uppklädd som idag.

Lisen ville jämnt vara med Katten. När han tittade på henne med sina färgsprakande smaragdögon kände Lisen att hon fanns, på riktigt.
Nu var alla varor upplagda på strykbrädan och hon hade ritat klart alla sedlar och gnuggat fram pappersmynt på det roliga sätt som pappa lärt henne. Katten hade den bästa platsen. Var han inte med så var det inte något roligt med hela leken över huvudtaget.

Egentligen behövde det inte komma några kunder heller, bara Katten var med.

- Nu får du ta bort dina saker, Lisen. Från ingenstans har mamma kommit in i köket.
- Blir det mat snart? Nu är även pappa i köket.
- Jaja, det blir det, bara vi får undan alla saker som ligger här överallt.
- Lisen, du får ta med dig Katten och alla dina saker någon - annanstans. Vi måste kunna duka nu.
Titta här, nu är det katthår på strykbrädan också.
- Lisen, hör du inte vad mamma säger. Plocka bort det här nu.

Pappas ögon glider undan när Lisen ser på honom. Mamma ser inte Lisen som vanligt, och föser irriterat ner alla saker från strykbrädan för att kunna ställa undan den. Sedlarna knycklas ihop och mynten försvinner i den allmänna röran när allt bara ska undan. Ska undan. Snabbt. Katten sitter i köksfönstret och tittar ut, följer en fågel med blicken. Nu i djurets egen värld. Bryr sig inte om den plötsliga oreda som uppstått.

Den syltade pumpan är det enda som är gott på tallriken. Köttbullarna växer i munnen och lingonsylten är för syrlig. Och mjölken vill Lisen helst ge till Katten.

Ute på berget blåser en stilla vind. Lisen får lägga en sten på sedlarna så de inte blåser bort. Likadant med mynten. Katten stryker runt bänken hon byggt upp med en planka över några stenar. Det här blir en bättre plats. Men nu vill inte Katten ha några kläder på sig. Nu är han mer djur än människa. Kanske vädrar han några skogsmöss eller goda fåglar och vill vara beredd. Men än så länge överger han inte Lisen.
Nu är det dags för öppning av butiken, men inga kunder syns till. Lisen plockar lite bland varorna för att det ska se fint ut. Allt är klart.
Solen tittar fram mellan molnen och vinden stillar sig. Lisen blir lite trött och sätter sig ner. Hon faller sakta bakåt så hon till slut ligger ned på den fuktiga mjuka marken som luktar så gott. Katten kommer och lägger sig tätt intill och börjar spinna.

En vindpust sveper iväg några sedlar. Ett grässtrå vajar i vinden. Inget av det märker Lisen och Katten.
De slumrar skönt tätt intill.
I ro.

Författare:

Publicerat

Dela: