De byggde landet. ( 11 )

Våldet på våra fängelser kom ytterst att handla om ostskivor och knivar tillverkade av matbrickor.
Nu får vi sopa ihop våra skärvor och hoppas vi får med alla.
Att inte de viktigaste saknas.
Inte är förintade, krossade under våra fötter.
Vi har låtit oss luras om publika löften av utförare.
Nu får vi hantera skadan laga där vi kan och hoppas på det bästa.
Hur det går återstår att se.
En wasaknäcke med en skiva ost och marmelad på nyplockade solmättade vinbär från en trädgård som lever räcker långt.
Från den observeras världen när den pågår.
Nu.
Humlorna som en sky kring lilafärgad mynta.
I sin iver outtröttliga att tjäna livet för vår skull.
Vi lönar dem med järnfåglar att konkurrera med.
Svalorna kompletteras med Tornsvalor som kommer till undsättning.
Tornseglarna hittade hit är många och starka.
De har övertaget luftrummet.
Klyver det med sina vingar som formade av en lie och cirkulerar närmare och närmare.
De seglar till tyst musik dirigerad av en skicklig dirigent som de är ensamma att uppfatta.
Det har att komma att handla om ostskivor och knivar tillverkade av matbrickor.
Våldet på landets fängelser.
Det har också kommit att handla om att några av landets befolkning inte är verklighetstillvända.
Inte ser då de inte vill eller inte har förmågan.
Det vet ingen hur det är med den saken det vet de endast själv.
Men det låter farligt.
Flytta från sina problem går inte.
De följer med.
Några försöker städa bort dem.
Det går inte.
Inte hur mycket rengöringsmedel de häller i hinken.
Bygga bort dem har många försökt med länge.
Slutet blir dumpning katastrof och konkurser.
Marknadsplatser att slumpsälja på.
När ingen köpare längre har tillgång till medel får de samsas med hästhandlarna som förr i tiden.
Klara sig den som kan.
Det blir inte lätt.
Dela.
Fort Knox får sitta på skolbänken greppa balansen och se.
På hög nivå.
Under tiden håller människan andan tänker och beslutar sig.
Atmosfären skyddar.
En tidig morgon sval.
Löften som ännu kan infrias.
En fågel vid vattnet.
Himlen ser ut att bli totalt blå idag.
Skyddade under atmosfären skall människor börja dagen.
Nu.
Bygga vidare.
Bygga land med en hel värld.
Det går inte att komma undan.
Den knackar på och vi skall prövas långt från den rutiga skjortans trygga position som tagit många former.
Skjortan är tom medan vi jagar kraften att hela.
Svalan är van vid torrare marker.
Jaga och hämta krafter från sömn och vila på uppvindarna tills dagen gryr.
Kanske anpassar vi oss efter de soliga dagarna.
Till och med tycker om dem när de värsta prövningarna blåst över.
En helhet har bildats som skyddar oss alla.
Det finns hopp.







Författare:

Publicerat

Dela: