De byggde landet ( 14 )

Inget liv utan lärande.
Inget lärande utan tro.
Vill de tro.
Vill de lära.
Det återstår att se.
Återstå att erfarenhet skaffa och skrida till arbete.
Undervisa när vi har tillfällen.
De är många som väntar.
Väntar på att sätta på rutig flanell eller vit skjorta så fort vi låtit sy upp åt dem.
Nu står flickor och ynglingar på kö.
Vi har ett arbete att utföra.
Vill vi.
Vi har mycket att ta igen.
Är mycket skyldiga.
När skall vi lyssna.
Inte stänga och sucka.
Hålla dem utanför tills de förgjort sig själv.
Gråtande över all förödelse de åstadkommet under vägen.
Hur mycket blod.
Hur mycket våld.
Hur mycket de önskat något annat.
De har lurats mörda. Varandra.
Vi har stått vid sidan av vägen och sett på länge.
Alldeles för länge och det kostar.
Vi vill inte betala.
Vi är rädda för det de blivit.
Vi har kollektiv skuld men kommer aldrig erkänna.
Deras oskrivna lagar dömer hårt och vi blir dömda utifrån uppsåt.
Här finns inga tvivel.
Det kom en mamma.
En mamma kom hem från arbete om kvällen.
Hade tagit ansvar.
Visar vägen.
Vi skall hjälpa henne.
Inte bryta ner.
Hon gör allt hon kan.
Förtjänar inte förtalas. Hånas.
Hur skall det gå.
Det återstå att se.
Skall vi ta utmaningen eller fortsätta klandra.
Vi sitter med pennans och ordets makt men vi äger dem inte.
Det har vi trott.
De är liv och kraft.
Tar sig vidare och söker nya vägar där de tas emot.
Låter inte något hindra.
Sättas i bojor och behandlas illa av lag.
Nu ligger dagen tung.
Badar i obarmhärtigt ljus.
Solen värmer. Alla.
Stäng ute medan ni kan solens strålar som inte smeker.
Stäng dörrar och fönster, stäng ute för att uthärda.
Vi var inte beredda.
Invänta kväll och hoppas på svalka en liten stund.
Vi älskar vår värld när den är som bäst.
Samverkar med oss och vi mår bra.
Tar av naturen vad den ödmjukt vill ge när vi behöver.
Nu stundar aftonsång och klockorna kallar.
Tid för vila och tankar en stund.
Samla i lador inför vintern är inte att tänka på.
Inte i år.
Det finns inget.
Människan och djuren får lida.
Hon är förvånad.
Det kommer en tid som måste tänka om.
Ta vara.
Se över fälten och ändra riktning mot tider för samarbete och uppbyggnad.
Igen.
När tiden mot nu var.
Alla bidrog utan att tänka på sakens vinst.
Tjäna pengar och ta ut vinst.
Lämna andra och varandra att dö på torgen medan skam går på torra land och rotar.
Komma tillbaka till träden medan de ännu stod kvar vid en korsning när alla var med och gjorde.
Arbeta är tungt.
De skall göras medan det pågår.
Det gjordes av män i rutig flanellskjorta.
Män som tog ansvar och gav.
Idag och bortom nu kommer alla ställas inför faktum att konsekvenser drabbar alla.
Med eller utan.
Rutig flanell eller vit skjorta och slips.
Någons kära.
Allas kära berörs under vägen.
Så obarmhärtig är en epidemi.
När den bryter ut omöjlig att begränsa. Skövlar i sin väg de mest sårbara.
Vi sådde, vår rustning hade sprickor.
Förvirring råder över land och hav.
Den har segrat som tar kommando över vårt mänskliga yttersta skydd, våra sinnes fulla bruk.
Vi behöver dem.
Kan inte verka utan dem.
Ännu är tid.
Tid att göra.
Fortsätta bygga ett land.
Tillsammans med många.




Författare:

Publicerat

Dela: