De byggde landet ( 17 )

När inte människan kan trösta.
Inte kan säga; det blir bra skall du se.
Då är det farligt, då får man se upp.
När inte en sked honung hjälper, inte ens om natten, utan blir till klibbig smet.
Irriterar snarare än gör väl, lenar inte längre.
Blir en fråga att förhålla sig till.
Skall vi äta den eller inte.
Den ger törst snarare än svar.
Då det inte längre hjälper när ändå alla ser.
Det är uppenbart att ett stort problem har uppstått för alla.
Vad gör man. Går det att förklara.
Komma med lösningar och låta sann.
Problemlösning var längesen.
Vi drunknar i problem med teser, försvara och bevisa.
Vad var problemet . Hur skall det omformas.
Hur skall det lösas när det inte räcker att alla kan se själv.
Enstaka tillfälle lyser.
Människor får vård för sina sjuka barn.
Får träffa läkare som orkar och sjukvårdpersonal som mår bra.
Finner att tråden fungerar. Tillfredsställelsen blir stor. Man tackar.
Punktvis förstår vi vad vi har och hur viktigt det är att använda det väl.
När natten ger en sval upplevelse för den som kan sitta ute, inte frysa eller inte va rädd, är den en stor tillgång.
Men livet måste mestadels levas om dagen och där blir det värre.
Hur hantera det när inga svala vindar blåser längre och vi inte kan andas den luft som finns.
Den bereder oss motstånd.
När vi öppnar dörrar går vi in i en kompakt vägg.
Slutar pratar med varandra.
Söker skugga.
Påverkas och påverkar.
Törsten, behov av vatten och salt, gör sig påmint om natten och väcker den som somnat.
Kroppen påminner och kräver balans för att inte ge upp.
Ingen kan ignorera att tillfredsställa.
Kan man inte själv då gäller minuter.
Då blir en tesked honung blandad med salt i en flaska friskt vatten viktig.
Kan göra skillnad för den som behöver liv.
Det är på natten vi kommer till insikt.
Skall komma på svar i viktiga frågor som hopar sig och skall lösas.
Klarar vi det.
Vi får hoppas det.
Sval är huden och klar blir tanken.
Vi hittar lösningar vi inte ser när en mur rubbar syret vi behöver för att tänka klart.
När hjärnan omges av hetta försöker vi bemästra den för att behålla vårt förstånd.
Energi.
Vår hjärna behöver syre och energi.
Vi har mycket att lära, mycket att se innan vi går säkra i ljuset.
Världens män och kvinnor.
De som skall fatta beslut som håller.
Ser de varandra.
Vem vet.
Eller tänker var och en på sitt.
Då blir det svårt.
Prestige och makt tar ledning, de blir arga och beslutar fel.
Det får konsekvenser svåra att reparera.
I vårt eget land och i andras.
Bygga land är ständigt pågående arbete, uthålligt och långsiktigt.
Se vad man har och vad det kostat.
Inte luras sälja ut på öppna marknader för en spottstyver.
Behålla ansiktet när det visar sig det var ett billigt byte och vi ska stå för våra val.
De som alltid blivit svikna ser inte sina möjligheter.
Ger dem inte företräde.
Möter med försvar utifrån sin position.
Låsta i tanken att se från andra håll.
Därför skall vi inte förringa deras makt och röster när de samlas gemensamt kring samma mål där de finner och tycker sig se sina svar.
Så bygger vi inte land.
Bakom kulisserna sitter de som fått sina liv exporterade till tragedin, exponerade för den stora massan när den samlar till attack.
Sår i själen sitter kvar.
Utifrån dem handlar människan med oövervinnligt hat eller förvandlar det till förstående och omsorg.
En mobil ringer i närheten.
Säger att fler är vakna.
Det ljusnar.
Natt går mot dag.
Regnet faller mjukt.
Skapar stilla droppar.

Författare:

Publicerat

Dela: